I år gjorde jag min femte raka bokmässa, eller bok- och biblioteksmässa som vi väl envist får hålla fast vid, och det var tröttsamt. Som det brukar vara. Men också intressant. Som det brukar vara.
Jag undrar när man når veteranstatus i bokmässekretsar. Får man speciell nummerlapp som i Vasaloppet? Perks?
Vissa fördelar har man ändå, vis av erfarenhet och så. Som att man vet vilka toaletter som troligast har kort kö och på ett hyfsat smidigt sätt tar sig dit istället för att stå i evighetskö till någon av de populära. Som att man tar omvägar till V-hallen men ändå kommer dit snabbare. Som att veta att lördagen är helvetesdagen men att det inte hjälper hur smart man försöker vara för det är alldeles för mycket folk och hjärnan kokar ihop.
Jag kunde bara besöka mässan på lördagen den här gången. Vid nio var mässgolvet helt hanterbart. Johanna Lindbäck twittrade att hon skulle prata läsambassadörbusiness så jag lyssnade på henne och Johan Unenge i cirka tio minuter. Det var trevligt men sen var det totalkört att få en bra plats för Melodikrysset (alla älskar Melodikrysset) och min inombords, illa dolda, pensionär grät lite och gick sen till K för att lyssna på ett seminarium som jag ändå tänkt gå på.
Förutom Melodikrysset hade jag följande mål med mässan:
- köpa Låt vargarna komma och Kroppspanik
- gå på seminariet Kroppspanik och det med Hanaa Al-Ramli
- försöka ta mig till Bonnier Carlsens monter och säga hej till Anna
- hitta Man
Jag köpte Låt vargarna komma. Snabbt avklarat hos X Publishing. Till skillnad från The English Bookshop där det tog hundra år att hitta tre böcker jag kunde tänka mig att köpa. Jag var naturligtvis inte tvungen att köpa tre, men 3 för 2, people, 3 för 2! Så jag köpte
- A.S. Kings Please Ignore Vera Dietz som jag förmodligen aldrig skulle ha kommit mig för att köpa annars trots att den varit med på årsplaneringen sen i januari.
- A.M. Homes' May We Be Forgiven som jag glömt att jag ville läsa
- Gillian Flynns Gone Girl för att det var 3 för 2 och jag orkade inte leta längre efter något annat och jag vill ju läsa den även om jag lika gärna kunnat låna på svenska
Jag köpte inte Julia Skotts Kroppspanik, men hon och de andra var som väntat supercoola på seminariet (som Linda berättar mer om) och jag har ändå ett presentkort jag måste använda på bokhandeln.
Seminarier i övrigt:
- ett samtal med Hanaa Al-Ramli som startat bibliotek i palestinska flyktingläger i Jordanien. Där blev jag lite nyförälskad i bibliotek och vad de och böcker kan spela för roll i barns liv. Dokumentär kommer i SVT under hösten om jag förstod det rätt.
- diskussion om hur (vuxen)romaner idag i så stor utsträckning är självbiografiska/autofiktiva, i alla fall i Sverige. Jens Liljestrand sa att de enda som skriver ren fiktion skriver chick lit och deckare och ingen seriös författare vill riskera att hamna i underhållningsträsket så därför skriver de om sig själva efter som det är vad som ger Augustpris och seriös stämpel. Okej... (Han gjorde sig också lite lustig över Curtis Sittenfield (sic!) och jag ba "RÖR INTE MIN CURTIS!" fast inte riktigt i all caps.)
Jag försökte ta mig till Annas inofficiella träff för internetboende bokälskare, men jag var lite sen och det var katastrofmycket folk så jag hade hellre stuckit en gaffel i ögat än krånglat mig igenom horderna. (Okej, inte riktigt, men nästan.) Nästa år kanske vi kan träffas i återvändskorridoren på plan 2 eller stjäla någons nyckelkort och låna deras hotellrum en stund? Men jag har läst allas blogginlägg nu och sett att alla som faktiskt träffades hade trevligt och det gör mig sjukt glad.
Och så var det Man. Vem som helst med en smula vett förstår ju att "hitta Man" är ett alldeles för vagt mål. Nål i en höstack och allt sånt. Nästa försök måste föregås av en mer grundlig planering.
Allt som allt... Det var okej. Inte fantastiskt. Det sög mer energi än det gav, helt klart, och jag hoppas det blir annorlunda nästa gång. För visst blir det en nästa gång!
