The Unwritten Rule

Clara skrev häromdagen om Bara inte du av Katarina von Bredow och avslutade med att rekommendera den till alla (forbidden) love-lovers. Jag är en av dem och von Bredow är drottningen av förbjuden kärlek i den svenska ungdomsboksvärlden. Hur nära Elizabeth Scott står tronen i USA vet jag inte, men hon gör ett försök med The Unwritten Rule.

En subgenre i förbjuden kärlek-genren är "tjej är kär i bästa kompisen kille" (eller killen bästa kompisen gillar som i Hur kär får man bli? som förmodligen är den bästa) och den oskrivna regeln som boktiteln syftar på är att det gör man bara inte. Blir kär i bästisens kille alltså. Men det blir Sarah. Egentligen gillade hon Ryan först, flera år innan Brianna brydde sig om honom, men det spelar ingen roll för nu är han Briannas. Ändå kan hon inte sluta tänka på honom och när det står klart att Ryan tänker på henne också blir det plötsligt ännu värre. Och bättre.

Boken utspelar sig under en kort tidsperiod och det är tur för det skulle inte hålla i ett längre perspektiv. Det hinner redan bli tjatigt som det är. Sarah (som är berättarjaget) kan inte tänka på något annat än Ryan och hur hon inte får tänka på Ryan och tänk om han gillar henne men tänk om han inte gör det och hur kan hon göra så mot Brianna.
   Händelsemässigt blir det också många upprepningar. Alla kvällar Brianna tycker att Sarah måste tillbringa med henne och Ryan. Alla gånger hon trycker ner Sarah. Alla gånger Ryan är på väg att säga något eller något är på väg att hända men de blir avbrutna. Alla gånger Ryan säger "Sarah".

Men det finns roliga detaljer som Sarahs mammas besatthet av matlagningstävlingar och Sarahs eget intresse, att designa sneakers. Och de finns lite pirr mellan Sarah och Ryan förstås (vore dåligt annars), men inte så mycket att jag läser hela natten för att se hur det ska sluta.
   Jag bryr mig helt enkelt inte om dem tillräckligt. Eller så bryr jag mig inte tillräckligt mycket om Brianna för att förstå problemet. Dumpa henne bara, båda två. Men det finns förstås anledning att förstå och känna för henne.

Hur det ska sluta är ju också en knepig del med den här sortens historia. Det kan inte sluta lyckligt för det vore inte trovärdigt. Det kan i alla fall inte sluta lyckligt för alla inblandade. Ingen enkel utväg som magiskt uppenbarar sig. Det är komplicerat. Någon blir sårad.
   Ruby Oliver funderar över det i The Treasure Map of Boys och skriver "And in life, you do have to choose between your friend and the boy you like. She doesn't magically fall in love with someone else, realize she's gay or turn out evil."