Jag var på Twiday med min kompis som äääälskar Twilight på ett läst-alla-böcker-och-sett-alla-filmer-fler-gånger-än-jag-kan-räkna-köper-accessoarer-jag-inte-visste-fanns-sätt. Jag skulle aldrig ha kommit på tanken att sätta mig i en biosalong och se fyra filmer i rad om inte hon bestämt att vi skulle göra det. Och jag är ganska glad att jag gjorde det för det var en speciell upplevelse. Hela den här hysterin och enorma kärleken som finns till den här serien, bok och film, är så fascinerande och det var spännande att vara en del av det.*
Att sitta där i en salong fylld av fans som sett filmerna, i många fall många gånger, förut fyllde mig av lust att försvara dem mot alla nätspydigheter (jag tror aldrig jag sett min biograf få så många "gilla" och kommentarer som när den gjorde sig spydig över Breaking Dawn).
De här tjejerna som viskar replikerna innan de kommer, kan obskyr trivia, ooh-ar och aah-ar, skrattar när det är meningen att man ska (och där jag aldrig skrattat när jag sett filmerna förut) men också åt Edwards slowmotionentré i New Moon. Som lägger sin kraft på det de älskar istället för att berätta för alla hur tråkig Gudfadern eller Apocalypse Now (eller någon annan film som är bra eftersom män säger att den är bra) är.
Det är så lätt att göra sig rolig över Twilight, så lätt att hata något som (ett mindre antal män, men i första hand) tjejer i alla åldrar, världen över, älskar. Så lätt att fnysa och se ner på.
Nej, det är inte världens bästa filmer eller böcker på något sätt. Det finns anledning att diskutera många aspekter av handlingen. Men att hata och göra sig lustig över? Det är för enkelt och för billigt.
Jag har själv svårt att sätta fingret på vad som fångade mig med Twilight när jag läste böckerna och vad som fått mig att se filmerna med skämskudden tillräckligt många gånger för att också veta några repliker och känna igen låten som spelas på bröllopet. Vad som fått mig att tillbringa så mycket tid med karaktärerna att jag känner mig som en inbjuden gäst på deras bröllop.
Jag har dessutom ägnat fler timmar än jag vill tänka på åt att kolla intervjuer med skådespelarna på YouTube och klagat på att Robert Pattinson upprepar sig, men hallå, han hade nog inte tänkt sig att jag skulle sitta och kolla på varenda en.
Så jag måste uppenbarligen gilla en hel del. Ändå gäller uppmaningen att sluta förlöjliga inte bara alla haters som läser recensioner av filmen bara för att få kommentera hur dålig den är och briljera med sin egen lysande filmsmak en stund, utan också mig själv.
Jag är tillräckligt mycket cyniker och film- och litteraturkritiker för att se att det inte är lysande och inte svepas iväg förbehållslöst, men också tillräckligt mycket romantiker för att förstå dragningskraften i en episk kärlekshistoria som överstiger alla brister. Jag säger inte att alla måste älska Twilight, men
Don't hate the Twilight.
OK?
----------------------------
*Dessutom tycker jag att Breaking Dawn är klart bäst hittills.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar