Ni är väl med?! Den är jätterolig! Även om det är kul med lämna-en-kommentar-och-tipsa-om-tävlingen-på-din-blogg-utlottningar (i alla fall om man vinner (vilket aldrig har hänt) eller upptäcker nya bloggar man vill följa (vilket har hänt)) så är det något speciellt med tävlingar där man får jobba lite.
Den här gången är det alltså Anna som har EN TÄVLING för att fira bloggens 2-årsjubileum. Upplägget är spännande genom att man hela tiden tar sig vidare med hjälp av svaret/lösenordet från en fråga till nästa och man vet aldrig när det kommer att ta stopp. Jag har kommit en bit och vissa frågor kräver helt klart mer jobb än andra, men det beror väl lite på hur bekant man är med böckerna i fråga och/eller Annas blogg. Som tur är finns det fortfarande tid kvar att fundera på klurigheter; tävlingen avslutas den 8 februari.
Jag gillar den här tävlingen så mycket att jag inte tipsar er om den för att få mer bokpengar om jag vinner. Jag tycker helt enkelt att ni ska testa den för att Anna har lagt ner tid och energi på att fixa en tävling som är rolig även för alla som inte vinner. På ett beroendeframkallande och frustrerande sätt.
Grattis till två fina bloggår, Anna!
torsdag 31 januari 2013
onsdag 30 januari 2013
På min bokpall: dubbelliv
Veckans bok-jag-äger-men-fortfarande-inte-läst*:
 |
| The Double Life of Cassiel Roadnight |
Som de flesta olästa böcker på min metaforiska bokpall kom denna bok av Jenny Valentine i min ägo på bokmässan. Det är något med mässan som gör att man köper böcker man inte planerat att köpa men bara måste ha när man ser dem och sen blir de stående. Lite som Ullared kan jag tänka mig. Jag kanske inte behöver förklara fenomenet? Ni förstår ungefär? Det låter bekant?
Jag gillar i alla fall Jenny Valentines sätt att skriva - ibland mer än jag gillar själva berättelserna. Den här handlar om en kille som blir indragen i en familj som misstar honom för den förlorade sonen. Typ så tror jag. Det var liksom inte så viktigt när jag köpte den. Jag hade hört Valentine prata, var lite nykär, köpte boken och sen fegade jag totalt ur när det gällde att prata med henne och få den signerad.
Atrium Förlag ger ut boken på svenska senare i år.
* Jag förstår att folk säger hyllvärmare, det är lite enklare. Men alla mina böcker håller väl hyllan varm, även de jag läst?
tisdag 29 januari 2013
Årets Michael L. Printz
*VARNING!* Detta inlägg innehåller länkar till Adlibris! *VARNING!*
Igår var en stor dag. Det var inte bara 200-årsfirandet av upphovet till så mycket awesomeness när Jane Austens Stolthet och fördom fyllde två sekel (kika in hos Boknea för tips på hur du kan fira även idag!) utan också stor prisavslöjandedag i den amerikanska barn- och ungdomsboksbranschen.
Den amerikanska biblioteksorganisationen ALA delade ut sina Youth Media Awards. Det avslöjades många vinnare till olika priser i olika kategorier (alla vinnare samlas här), men det jag var mest nyfiken på var Michael L. Printz Award. Kan vara mitt favoritpris. En bok som får en Printz är oftast en bra bok och en bok jag vill läsa.
I år utsågs en vinnare och fyra hedersböcker bland 2012 års ungdomsböcker och jag har läst exakt noll och ingen av dem. (Den enda bok jag läst, av alla vinnare, är John Greens The Fault in Our Stars som vann pris för... *trumvirvel* bästa ljudbok!)
Förstapriset, guldmedaljen, gick till Nick Lake och In Darkness som handlar om en tonårskille i efterdyningarna till jordbävningen i Haiti 2010 och slavupproret mot Napoleon ett helt annat år.
Jag vet inte om jag någonsin hört talas om den. Eller om jag hört talas om den men inte lagt på minnet. Det är kanske inte en bok jag skulle plocka upp självmant. Alldeles för lite swoon. Men nu får vi se hur stor påverkan guldmedaljen har på mig.
Lite mer intresserad är jag av hedersböckerna, "tvåorna". (Titlarna länkar till Adlibris om ni vill läsa beskrivningar.)
Vill du läsa mer om Printz och andra litterära priser rekommenderar jag Annas inlägg.
Igår var en stor dag. Det var inte bara 200-årsfirandet av upphovet till så mycket awesomeness när Jane Austens Stolthet och fördom fyllde två sekel (kika in hos Boknea för tips på hur du kan fira även idag!) utan också stor prisavslöjandedag i den amerikanska barn- och ungdomsboksbranschen.
Den amerikanska biblioteksorganisationen ALA delade ut sina Youth Media Awards. Det avslöjades många vinnare till olika priser i olika kategorier (alla vinnare samlas här), men det jag var mest nyfiken på var Michael L. Printz Award. Kan vara mitt favoritpris. En bok som får en Printz är oftast en bra bok och en bok jag vill läsa.
I år utsågs en vinnare och fyra hedersböcker bland 2012 års ungdomsböcker och jag har läst exakt noll och ingen av dem. (Den enda bok jag läst, av alla vinnare, är John Greens The Fault in Our Stars som vann pris för... *trumvirvel* bästa ljudbok!)
Förstapriset, guldmedaljen, gick till Nick Lake och In Darkness som handlar om en tonårskille i efterdyningarna till jordbävningen i Haiti 2010 och slavupproret mot Napoleon ett helt annat år.
Jag vet inte om jag någonsin hört talas om den. Eller om jag hört talas om den men inte lagt på minnet. Det är kanske inte en bok jag skulle plocka upp självmant. Alldeles för lite swoon. Men nu får vi se hur stor påverkan guldmedaljen har på mig.
Lite mer intresserad är jag av hedersböckerna, "tvåorna". (Titlarna länkar till Adlibris om ni vill läsa beskrivningar.)
- Code Name Verity av Elizabeth Wein som bland andra Bokgläntan läst och gillat
- boken med den långa titeln Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe av Benjamin Alire Sáenz
- Terry Pratchetts Dodger verkar också kul. (Garanterat första gången i världshistorien jag formulerat tanken att en bok av Terry Pratchett verkar kul, och jag kommer förmodligen inte läsa, men den har ju roliga ingredienser.)
- boken-jag-glömmer-bort-för-att-den-verkar-minst-intressant-för-mig(-men förmodligen-jättebra): The White Bicycle av Beverly Brenna
Vill du läsa mer om Printz och andra litterära priser rekommenderar jag Annas inlägg.
söndag 27 januari 2013
För dig som gillar New Adult och för dig som söker något annat
Jag har den här veckan utgått från min ideala New Adult, NA som jag vill att det ska vara, och det har präglat allt - inte minst mina omdömen om böckerna jag läst. Jag har varit partisk och jag har generaliserat.
Men det finns många som gillar NA för att de tilltalas av just den typen av böcker som NA faktiskt är just nu. Jag vill nämna några bloggare som ser och uppskattar New Adult för vad det är. Dramatiken, intensiteten och de starka känslorna.
Bland svenska bokbloggar finns till exempel A Love for Books och nystartade Dashed and Dotted. Bland de amerikanska finns de jag vänt mig till tidigare i veckan, NA Alley och Mostly YA Book Obsessed, såväl som många andra jag inte känner till. Anna från Dashed and Dotted har större koll och tipsade om Bewitched Bookworms.
Om du liksom jag letar efter en annan typ av New Adult kan du utforska
Ett annat sätt att hitta min sorts New Adult kom jag på alldeles nyss, när jag trodde att jag delat med mig av all min visdom. Att jag inte kom på det tidigare grämer mig lite. I alla fall, ett stort
TIPS!
Använd dig av Goodreads New Adult-hylla, men leta inte bland de böcker som blivit "shelved"/"hyllade" som NA flest gånger (som jag gjorde med liten succé) utan längre ner på listan bland de som hyllats färre gånger. Det var så jag hittade den här boken och plötsligt har jag tilltro till New Adult igen.
(Och har du inte läst Megan McCaffertys böcker om Jessica Darling ska du naturligtvis göra det.)
Hur känner jag nu efter min NA-utflykt? Lite nedslagen men ändå inte helt uppgiven. Jag kommer att testa fler böcker men vara ännu petigare när jag väljer. Jag kommer att fortsätta hoppas på "min" NA och leta mer grundligt efter den (till exempel genom att följa mitt eget TIPS! ovan och hoppas att det leder rätt). Jag kommer också att gå in med klarare ögon och andra förväntningar på den NA som faktiskt är.
Och nu tänker jag sätta punkt för "Maria svamlar om New Adult" och istället sätta tänderna i en gammal hederlig YA. :)
Men det finns många som gillar NA för att de tilltalas av just den typen av böcker som NA faktiskt är just nu. Jag vill nämna några bloggare som ser och uppskattar New Adult för vad det är. Dramatiken, intensiteten och de starka känslorna.
Bland svenska bokbloggar finns till exempel A Love for Books och nystartade Dashed and Dotted. Bland de amerikanska finns de jag vänt mig till tidigare i veckan, NA Alley och Mostly YA Book Obsessed, såväl som många andra jag inte känner till. Anna från Dashed and Dotted har större koll och tipsade om Bewitched Bookworms.
Om du liksom jag letar efter en annan typ av New Adult kan du utforska
- titlarna i Liz Burns inlägg om böcker som kanske är NA. Till exempel collegeböcker.
- kategorin "Slacker Fiction" hos Reading Rants. Verkar lovande.
- det här inlägget på Stacked. I slutet tipsas om YA och vuxenböcker som handlar om "new adults". Hälften av dem har jag antingen redan läst (och gillat till största del) eller planerar att läsa så det kan vara värt att kika på de andra också.
Ett annat sätt att hitta min sorts New Adult kom jag på alldeles nyss, när jag trodde att jag delat med mig av all min visdom. Att jag inte kom på det tidigare grämer mig lite. I alla fall, ett stort
TIPS!
Använd dig av Goodreads New Adult-hylla, men leta inte bland de böcker som blivit "shelved"/"hyllade" som NA flest gånger (som jag gjorde med liten succé) utan längre ner på listan bland de som hyllats färre gånger. Det var så jag hittade den här boken och plötsligt har jag tilltro till New Adult igen.
(Och har du inte läst Megan McCaffertys böcker om Jessica Darling ska du naturligtvis göra det.)
Hur känner jag nu efter min NA-utflykt? Lite nedslagen men ändå inte helt uppgiven. Jag kommer att testa fler böcker men vara ännu petigare när jag väljer. Jag kommer att fortsätta hoppas på "min" NA och leta mer grundligt efter den (till exempel genom att följa mitt eget TIPS! ovan och hoppas att det leder rätt). Jag kommer också att gå in med klarare ögon och andra förväntningar på den NA som faktiskt är.
Och nu tänker jag sätta punkt för "Maria svamlar om New Adult" och istället sätta tänderna i en gammal hederlig YA. :)
lördag 26 januari 2013
Varför jag fortfarande föredrar YA framför NA
Först måste jag bara varna för generaliseringar. Jag eftersträvar inte vetenskaplighet eller absolut sanning och jag ger mig själv rätten att vara partisk.
YA har berättelserna som tilltalar mig
New Adult... Det borde kunna innebära så mycket. Så mycket bra. Men i nuläget befinner sig NA i ett läge där kategorin definieras av sina mest framgångsrika böcker och just dessa böcker är ingenting för mig. Jag är inte ute efter romance och intensiva bergochdalbanerelationer mellan personer med mörka och sorgliga hemligheter i bagaget.
Jag har läst 7-8 böcker och ett oändligt antal om-texter, men inte hittat något som helt och hållet övertygat mig. Kategorin behöver breddas och jag hoppas att den kan göra det, men jag är lite rädd för att just den här typen av böcker kommer att bli synonym med New Adult och att de historier som representerar min ideala NA inte känner sig hemma i kategorin.
YA-författare äger
YA är också så mycket bättre. Anledningen till att jag som vuxen fortfarande kan ägna större delen av min läsning åt ungdomsböcker är att de är bra. Det finns så många skickliga författare inom YA. Språkligt begåvade och bra på att berätta komplexa och nyanserade historier. Dessutom har de stöd av förlag och incitament för att jobba och jobba på sina historier tills de är så bra de kan bli. YA är också så mycket större att det helt enkelt finns mer av det som är bra.
Den typiska NA-författaren är en kvinna (jag var på väg att skriva hemmafru, men det kan vara att generalisera utifrån alltför få fall) som ger ut sin bok själv för e-boksmarknaden. Därmed inte sagt att alla är värdelösa och inkompetenta berättare, men det finns många som håller för låg kvalitet. Allt går lite fortare. "Här är två böcker jag skrev i somras! Hoppas ni gillar dem!" Visst måste man gilla entusiasmen och berättarlusten och självförtroendet som får folk att först skriva och sen promota sina böcker, men det räcker inte.
Hårt att kritisera författare för att de är färska och orutinerade och saknar stöd från förlagsmaskineriet? Äh, jag ger mig själv den rätten. Jag har höga krav på dem och tycker att de borde ha högre krav på sig själva. Jag har enorm respekt för redigering och beslutsamheten som krävs för att skriva sjutton versioner av samma bok.
YA har nyanserna
Och när YA skämt bort mig med nyanserade karaktärer och komplexa historier, varför skulle jag vilja ta steget tillbaka och läsa böcker där the love interest alltid är en bad boy för att han har tatueringar, kör motorcykel och har sex? Där det enda som spelar roll i hela boken ett enda förhållande och karaktärerna styrs av hormon- och humörsvängningar värre än någon tonåring? Där allting målas med den breda penseln för att det översvallande och extrema är enklare än konsten att beröra med små medel? Enkelt - det skulle jag inte.
YA har berättelserna som tilltalar mig
New Adult... Det borde kunna innebära så mycket. Så mycket bra. Men i nuläget befinner sig NA i ett läge där kategorin definieras av sina mest framgångsrika böcker och just dessa böcker är ingenting för mig. Jag är inte ute efter romance och intensiva bergochdalbanerelationer mellan personer med mörka och sorgliga hemligheter i bagaget.
Jag har läst 7-8 böcker och ett oändligt antal om-texter, men inte hittat något som helt och hållet övertygat mig. Kategorin behöver breddas och jag hoppas att den kan göra det, men jag är lite rädd för att just den här typen av böcker kommer att bli synonym med New Adult och att de historier som representerar min ideala NA inte känner sig hemma i kategorin.
YA-författare äger
YA är också så mycket bättre. Anledningen till att jag som vuxen fortfarande kan ägna större delen av min läsning åt ungdomsböcker är att de är bra. Det finns så många skickliga författare inom YA. Språkligt begåvade och bra på att berätta komplexa och nyanserade historier. Dessutom har de stöd av förlag och incitament för att jobba och jobba på sina historier tills de är så bra de kan bli. YA är också så mycket större att det helt enkelt finns mer av det som är bra.
Den typiska NA-författaren är en kvinna (jag var på väg att skriva hemmafru, men det kan vara att generalisera utifrån alltför få fall) som ger ut sin bok själv för e-boksmarknaden. Därmed inte sagt att alla är värdelösa och inkompetenta berättare, men det finns många som håller för låg kvalitet. Allt går lite fortare. "Här är två böcker jag skrev i somras! Hoppas ni gillar dem!" Visst måste man gilla entusiasmen och berättarlusten och självförtroendet som får folk att först skriva och sen promota sina böcker, men det räcker inte.
Hårt att kritisera författare för att de är färska och orutinerade och saknar stöd från förlagsmaskineriet? Äh, jag ger mig själv den rätten. Jag har höga krav på dem och tycker att de borde ha högre krav på sig själva. Jag har enorm respekt för redigering och beslutsamheten som krävs för att skriva sjutton versioner av samma bok.
YA har nyanserna
Och när YA skämt bort mig med nyanserade karaktärer och komplexa historier, varför skulle jag vilja ta steget tillbaka och läsa böcker där the love interest alltid är en bad boy för att han har tatueringar, kör motorcykel och har sex? Där det enda som spelar roll i hela boken ett enda förhållande och karaktärerna styrs av hormon- och humörsvängningar värre än någon tonåring? Där allting målas med den breda penseln för att det översvallande och extrema är enklare än konsten att beröra med små medel? Enkelt - det skulle jag inte.
Maria läser ännu mer New Adult
Dags att gå igenom 4 böcker jag läst som alla "hyllats" som New Adult på Goodreads. Tre av dem finns bland de 50 mest "hyllade", medan den fjärde som uttryckligen säger sig vara NA hamnar strax utanför topp 100, men det beror väl mest på att den inte är så omskriven - inte för att någon protesterar mot kategoritillhörigheten.
Bland de tio oftast NA-"hyllade" böckerna finns Abbi Glines Fallen Too Far. Abbi Glines har skrivit flera NA-böcker, flera olika serier och det här är första boken i hennes senaste.
Också bland de tio mest NA-hyllade: Losing It av Cora Carmack. En av alla dessa böcker/författare som gjort så pass stor succé att ett förlag valt att köpa boken och kommande uppföljare.
M. Leighton stoppar själv sin bok i facket "adult romance", men tillräckligt många har stoppat den i NA-hyllan för att den ska platsa bland de 50 första.
Avslutningsvis en bok som jag hittade för att det är en av bloggarna på NA Alley som skrivit den, Jaycee DeLorenzo: The Truths about Dating and Mating.
19-åriga Blaire tvingas efter mammans död sälja sitt hem och söka upp sin pappa som varit ute ur bilden ett bra tag. Hon är pank och behöver någonstans att bo tills hon kommer på fötter. Efter några år där hon bara tagit hand om sin sjuka mamma och inte haft något eget liv finns det tydligen inget annat alternativ. Men när hon kommer fram till strandhuset i Florida har pappan pyst iväg och kvar finns bara Rush som tydligen är hennes nya styvbror. En superhet player till styvbror. Han välkomnar henne med öppna armar. Not. Men han ger henne i alla fall en sängplats i hushållerskans lilla sovskrubb och hon skaffar ett jobb och försöker hålla sig ur vägen så mycket som möjligt men de är ohjälpligt attraherade av varandra och trots att de inte borde etc. etc. och till slut brakar allt samman på grund av hemligheter från det förflutna.Jag ville ha: en förbjuden och steamy sommarromans. Vilket jag eventuellt fick. Men det är ytligt och tunt och jag fastnar varken för karaktärerna eller handlingen. Och även om jag först tänkte att författaren lyckats fånga Blaires naivitet lysande, fick jag konstatera att det snarare är naivt/dåligt skrivet.
Också bland de tio mest NA-hyllade: Losing It av Cora Carmack. En av alla dessa böcker/författare som gjort så pass stor succé att ett förlag valt att köpa boken och kommande uppföljare.
Den här boken tycker jag faktiskt är helt okej. (Chocken!) Den är avsiktligt rolig snarare än skrattretande och den lyckas bättre med att skriva om kringdetaljerna, collegelivet och vänskapsrelationerna. Dessutom är killen inte en av alla dessa svartsjuka typer med anger management issues. Han är en trevlig kille. Det blir nästan väl gulligt istället, men jag tar hellre det.I centrum står Bliss. Hon har en termin kvar av college. Hon har också kvar sin oskuld och nu är det dags att bli av med den. Inte så mycket för att hon vill ha sex som för att hon inte vill vara oskuld längre. Lösningen: bege sig till en bar, få tillräckligt mycket alkohol i blodet för att det ska kännas genomförbart och sen hitta en lämplig kille för ett engångsligg. Och det finns en kille. Seriöst dreamy. Brittisk accent. Allting känns väldigt rätt, tills de är där tillsammans i hennes säng och Bliss flyr i panik med en knasig ursäkt och en förhoppning att aldrig behöva se killen igen. Olyckligtvis visar det sig att han är hennes nya lärare. Ooops.
M. Leighton stoppar själv sin bok i facket "adult romance", men tillräckligt många har stoppat den i NA-hyllan för att den ska platsa bland de 50 första.
Så varför är folk så benägna att kalla det här NA? För att huvudpersonen går på college? För att de lärt sig att NA är lika med sex? Det här ligger så långt från "min" NA att jag inte ens vet vad jag ska säga om det.Men Down to You är väldigt ADULT i ordets alla bemärkelser. Sexscenerna är själva grejen och fylls ut med en cray historia om en blyg och klumpig collegetjej (som extrajobbar som bartender, vilket är ett typiskt jobb för blyga och klumpiga personer) som pluggar revision eller nåt och ska hjälpa sin pappa på fårfarmen när hon är färdig. Men det är totalt oviktigt. Grejen är att hon träffar två tvillingar, Cash och Nash. Den ena en bad boy, typen hon vanligtvis dras till, och den andra är skötsam men dejtar hennes kusin. Hon vill ha dem båda två och de vill ha henne. Yada, yada och sen kommer en slags spänningshistoria om maffian, men det finns alltid tid för sex. Sex är vad jag tar med mig från den här boken.
Avslutningsvis en bok som jag hittade för att det är en av bloggarna på NA Alley som skrivit den, Jaycee DeLorenzo: The Truths about Dating and Mating.
Här börjar vi äntligen närma oss vad jag vill ha ut av NA. Det är väldigt pratigt och kunde både tightas till och fördjupas, men samtidigt är det kul att hänga med Ivy, Ian och alla deras vänner. Jag bryr mig om dem. När de fuckar upp, vilket de gör, gång på gång, bryr jag mig och känner med dem. Och för att vara en bok som handlar så mycket om sex är den inte fylld av sexscener och när det faktiska sexet väl äger rum känns det mer som en naturlig utveckling av historien än som att författaren kastat in porr i handlingen. Så plus för DeLorenzo och skönt att kunna avsluta NA-äventyret med lite bättre känsla!Ivy och Ian har varit bästa vänner sen de var små. Nu går de på samma college och har ett sex- och samlevnadsprogram tillsammans på collegeradion. Ivy föredrar att ha sex med killar hon verkligen gillar och är ihop med och hon skulle vilja hitta någon att vara ihop med. Ian föredrar att inte ligga med samma tjej två gånger och det är inga problem för han kan välja och vraka. Deras vänskap har alltid varit av det kärvänliga slaget. De gnabbas och lägger sig i varandras liv och ställer upp för varandra. Men sen har de ett "moment" som strular till allt. Ska de våga riskera sin vänskap för något annat?
fredag 25 januari 2013
Behövs New Adult?
Behövs böcker om unga människor som på olika sätt försöker manövrera sina nyinledda vuxenliv? Böcker skrivna på ett sätt som tilltalar läsare som är i samma ålder/livsfas och de läsare som är snäppet under men sneglar framåt/uppåt/vidare med bävan, längtan och förhoppningar?
Nej.
JAG SKOJAR BARA! Men jag har sett de som menar allvar, med förklaringen att den första åldersgruppen inte läser böcker och den andra inte är intresserad av att läsa om karaktärer äldre än de själva. Vilket naturligtvis är bull. Visst finns det sådana människor, men det finns alltid läsare. Du och jag finns.
Behövs en särskild kategori böcker mellan ungdom och vuxen som kallas New Adult?
Jag vet inte.
Från bibliotekariehåll har jag läst dels Liz Burns, SLJ/A Chair, a Fireplace and a Tea Cozy, och dels Kelly J på Stacked som båda är av uppfattningen att det inte behövs ytterligare en kategori böcker. Böcker av den typ jag nämner ovan finns redan. Vissa av dem klassas som YA och andra som vuxen. Varför kan de helt enkelt inte bara vara en del av vuxenlitteraturen som liksom vuxenlivet är varierat och omfattar så mycket? När man är vuxen är man vuxen, det behövs inte fler ålders- eller livsfasindelningar som nyvuxen, mellanvuxen och gammalvuxen. Att föra in ännu en kategori är begränsande.
Jag försöker komma fram till vad jag själv tycker. Jag försöker ha en åsikt. Men jag velar.
Det är lätt att säga att de här böckerna redan finns och inte behöver en egen kategori. Men ingen kan väl påstå att böcker om "new adults" är överrepresentaterade i ungdomslitteraturen? I vuxenlitteraturen är de kanske fler, men hur lätta är de att hitta om man inte vet var man ska leta och hur tillfredsställande är de? Är de inte oftast skrivna av unga debutanter som skriver "svårt" eller "pretentiöst" på ett sätt som inte tilltalar alla? Eller gamla rävar som ser tillbaka på en ungdomstid genom filter av erfarenhet och nostalgi? Finns verkligen just de där böckerna som skalar av, som säger som det är och samtidigt underhåller?
Och huruvida en NA-hylla är begränsande eller förenklande... Den kan väl vara både och. Begränsande om människor missar bra böcker för att de väljer bort en kategori i tron att den är för en speciell åldersgrupp, men förenklande för de intresserade.
Men vi kan ju inte börja dela in bokskörden efter åldern på karaktärerna! Hur skulle det se ut?!
Nej, okej, alla livsfaser kanske inte behöver en egen hylla i biblioteket/bokhandeln, men vad är det isåfall som gör att just "ny vuxen"-tiden ska förunnas en egen kategori?
Kanske rent krasst för att hålla greppet om människor i en fas av livet då de slutar läsa för att de inte kan/vill yxa sig fram i den traditionella vuxenlitteraturen för att hitta just det de vill ha. Kanske för att ungdomstiden förlängts i ett samhälle där vuxensaker som fast jobb, stabil ekonomi, familjebildande inte är självklarheter och att det borde kunna speglas även i litteraturen. Samtidigt kan en sån kategori förstärka missuppfattningen att det bara är i den här fasen man växer upp och lär sig hantera livet, gör misstag och utvecklas.
Har jag nämnt att jag inte riktigt vet vad jag tycker?
Nej.
JAG SKOJAR BARA! Men jag har sett de som menar allvar, med förklaringen att den första åldersgruppen inte läser böcker och den andra inte är intresserad av att läsa om karaktärer äldre än de själva. Vilket naturligtvis är bull. Visst finns det sådana människor, men det finns alltid läsare. Du och jag finns.
Behövs en särskild kategori böcker mellan ungdom och vuxen som kallas New Adult?
Jag vet inte.
Från bibliotekariehåll har jag läst dels Liz Burns, SLJ/A Chair, a Fireplace and a Tea Cozy, och dels Kelly J på Stacked som båda är av uppfattningen att det inte behövs ytterligare en kategori böcker. Böcker av den typ jag nämner ovan finns redan. Vissa av dem klassas som YA och andra som vuxen. Varför kan de helt enkelt inte bara vara en del av vuxenlitteraturen som liksom vuxenlivet är varierat och omfattar så mycket? När man är vuxen är man vuxen, det behövs inte fler ålders- eller livsfasindelningar som nyvuxen, mellanvuxen och gammalvuxen. Att föra in ännu en kategori är begränsande.
Jag försöker komma fram till vad jag själv tycker. Jag försöker ha en åsikt. Men jag velar.
Det är lätt att säga att de här böckerna redan finns och inte behöver en egen kategori. Men ingen kan väl påstå att böcker om "new adults" är överrepresentaterade i ungdomslitteraturen? I vuxenlitteraturen är de kanske fler, men hur lätta är de att hitta om man inte vet var man ska leta och hur tillfredsställande är de? Är de inte oftast skrivna av unga debutanter som skriver "svårt" eller "pretentiöst" på ett sätt som inte tilltalar alla? Eller gamla rävar som ser tillbaka på en ungdomstid genom filter av erfarenhet och nostalgi? Finns verkligen just de där böckerna som skalar av, som säger som det är och samtidigt underhåller?
Och huruvida en NA-hylla är begränsande eller förenklande... Den kan väl vara både och. Begränsande om människor missar bra böcker för att de väljer bort en kategori i tron att den är för en speciell åldersgrupp, men förenklande för de intresserade.
Men vi kan ju inte börja dela in bokskörden efter åldern på karaktärerna! Hur skulle det se ut?!
Nej, okej, alla livsfaser kanske inte behöver en egen hylla i biblioteket/bokhandeln, men vad är det isåfall som gör att just "ny vuxen"-tiden ska förunnas en egen kategori?
Kanske rent krasst för att hålla greppet om människor i en fas av livet då de slutar läsa för att de inte kan/vill yxa sig fram i den traditionella vuxenlitteraturen för att hitta just det de vill ha. Kanske för att ungdomstiden förlängts i ett samhälle där vuxensaker som fast jobb, stabil ekonomi, familjebildande inte är självklarheter och att det borde kunna speglas även i litteraturen. Samtidigt kan en sån kategori förstärka missuppfattningen att det bara är i den här fasen man växer upp och lär sig hantera livet, gör misstag och utvecklas.
Har jag nämnt att jag inte riktigt vet vad jag tycker?
onsdag 23 januari 2013
Vad är New Adult?
1. NA är en hel massa saker
Precis som YA och vuxenlitteratur är New Adult en kategori, inte en genre. Så säger NA Alley, bloggen där ett gäng självpublicerade NA-författare går in för att göra NA till en grej. Det finns dystopier och paranormal romance och contemporary inom NA precis som det finns i YA. (Men eftersom jag är den jag är fokuserar jag på contemporary NA, så bye-bye alla övernaturliga varelser och dystopiska framtidsbilder.) Vad som binder samman New Adult som kategori är huvudpersonens ålder, 18-26 (med undantag i båda riktningarna), livsfasen mellan ungdom och "riktig vuxen".
NA Alley har till och med ett recept på hur man sätter ihop en NA-bok. Så om jag ville koka ihop en contemporary (genre) kunde jag stoppa in lite identitetsfrågor (theme) och börja college (issue) och låta huvudpersonen vara mellan 18 och 26.
Räcker det? Njae. Det skulle väl lika gärna kunna vara en "riktig" vuxenbok? Eller en YA? Det är något i själva tonen som avgör tror jag. NA måste på ett distinkt sätt skilja sig från både YA och vuxen för att förtjäna sin egen plats, men samtidigt ligga nära YA när det kommer till driv och vad-det-nu-är-som-gör-YA-så-bra. Varför behövs NA överhuvudtaget? Kan man inte skriva om 20-åringar i YA? Jo, jag har aldrig sett problemet med att låta böcker för unga vuxna faktiskt handla om unga vuxna, men det har väl med amerikansk (utgivnings)kultur att göra. Och sex.
2. NA handlar om sex.
New Adult handlar om att tackla vuxenlivet när man möter det. Det borde innebära en hel massa saker det också. Vänskapsrelationer som rinner ut i sanden, nya som inleds eller gamla som ändrar form. Vad-vill-jag-göra-med-mitt-liv-?!-paniken. Beslutsfattande, skitjobb, tentaplugg och känslan av att vara king of the world eller samhällets bottenskrap. Kärleksrelationer, engångsligg och sexuell frustration.
Men i första hand verkar NA:s vuxenblivande handla om sex. Det kanske är logiskt i en kultur där ordet för vuxen också är synonym med porr, men det känns väldigt enkelspårigt. Det är heller inga trevande och taffliga sexuella eskapader i dessa böcker. Nej, killen (i den heterosexuella relationen of course) är i allmänhet en sexgud, det är perfekt varje gång och varierar mellan långsamt och ömsint och snabbt och hett, och ofta kommer de samtidigt. Att placera en bok i kategorin NA är ett sätt att säga "Här förekommer explicita sexscener på ett sätt som inte förekommer i YA".
3. Du bestämmer vad NA är.
Eftersom NA inte är någon etablerad kategori, med särskilda avdelningar på bibliotek och bokhandlar, är det rätt så godtyckligt vad som klassas som NA och inte. Så upplever jag det. Författaren själv (som ofta ger ut sin egen bok) kan kalla den NA och vi kan köpa det. Man kan hävda att om en bok handlar om en person mellan 18 och 26 så ska den NA-klassas och så är nog fallet med många av de böcker man hittar i NA-hyllor på Goodreads men som egentligen är vuxen. Kanske. Jag bara spekulerar.
Att NA får fäste samtidigt som romance och erotisk litteratur har ett uppsving påverkar också bilden av NA. Att sex är ett så dominerande inslag i den NA jag läst hittills beror kanske på att contemporary just nu är lika med contemporary romance. Vilka NA-böcker som får framgång påverkar bilden av NA och vad som skrivs. Beautiful Disaster har väl på något sätt gett upphov till en inriktning där till exempel Crash finns med. Explosiva relationsdraman (-dramer?) där man hittat sin själsfrände och inte släpper taget.
Vi bestämmer vad NA är varje gång vi taggar en bok på bloggen eller stoppar den i en hylla på Goodreads. Just den hylla Unga böcker tipsade om tidigare, Popular New Adult Books, listar böcker efter hur många gånger de blivit "shelved" som New Adult och det är intressant att se vilken typ av böcker det är och i vilka andra hyllor de stoppats.
Jag skulle kunna skriva om det här hur mycket som helst känner jag. Det jag fortfarande vill säga något om är huruvida NA alls behövs, varför jag fortfarande föredrar YA och slutligen berätta om ytterligare några NA?-böcker jag läst samt tipsa om bloggar som gillar NA som den ser ut idag för att inte bara lämna er med min skepsis. Så åtminstone tre inlägg till där jag svamlar om NA.
Precis som YA och vuxenlitteratur är New Adult en kategori, inte en genre. Så säger NA Alley, bloggen där ett gäng självpublicerade NA-författare går in för att göra NA till en grej. Det finns dystopier och paranormal romance och contemporary inom NA precis som det finns i YA. (Men eftersom jag är den jag är fokuserar jag på contemporary NA, så bye-bye alla övernaturliga varelser och dystopiska framtidsbilder.) Vad som binder samman New Adult som kategori är huvudpersonens ålder, 18-26 (med undantag i båda riktningarna), livsfasen mellan ungdom och "riktig vuxen".
NA Alley har till och med ett recept på hur man sätter ihop en NA-bok. Så om jag ville koka ihop en contemporary (genre) kunde jag stoppa in lite identitetsfrågor (theme) och börja college (issue) och låta huvudpersonen vara mellan 18 och 26.
Räcker det? Njae. Det skulle väl lika gärna kunna vara en "riktig" vuxenbok? Eller en YA? Det är något i själva tonen som avgör tror jag. NA måste på ett distinkt sätt skilja sig från både YA och vuxen för att förtjäna sin egen plats, men samtidigt ligga nära YA när det kommer till driv och vad-det-nu-är-som-gör-YA-så-bra. Varför behövs NA överhuvudtaget? Kan man inte skriva om 20-åringar i YA? Jo, jag har aldrig sett problemet med att låta böcker för unga vuxna faktiskt handla om unga vuxna, men det har väl med amerikansk (utgivnings)kultur att göra. Och sex.
2. NA handlar om sex.
New Adult handlar om att tackla vuxenlivet när man möter det. Det borde innebära en hel massa saker det också. Vänskapsrelationer som rinner ut i sanden, nya som inleds eller gamla som ändrar form. Vad-vill-jag-göra-med-mitt-liv-?!-paniken. Beslutsfattande, skitjobb, tentaplugg och känslan av att vara king of the world eller samhällets bottenskrap. Kärleksrelationer, engångsligg och sexuell frustration.
Men i första hand verkar NA:s vuxenblivande handla om sex. Det kanske är logiskt i en kultur där ordet för vuxen också är synonym med porr, men det känns väldigt enkelspårigt. Det är heller inga trevande och taffliga sexuella eskapader i dessa böcker. Nej, killen (i den heterosexuella relationen of course) är i allmänhet en sexgud, det är perfekt varje gång och varierar mellan långsamt och ömsint och snabbt och hett, och ofta kommer de samtidigt. Att placera en bok i kategorin NA är ett sätt att säga "Här förekommer explicita sexscener på ett sätt som inte förekommer i YA".
3. Du bestämmer vad NA är.
Eftersom NA inte är någon etablerad kategori, med särskilda avdelningar på bibliotek och bokhandlar, är det rätt så godtyckligt vad som klassas som NA och inte. Så upplever jag det. Författaren själv (som ofta ger ut sin egen bok) kan kalla den NA och vi kan köpa det. Man kan hävda att om en bok handlar om en person mellan 18 och 26 så ska den NA-klassas och så är nog fallet med många av de böcker man hittar i NA-hyllor på Goodreads men som egentligen är vuxen. Kanske. Jag bara spekulerar.
Att NA får fäste samtidigt som romance och erotisk litteratur har ett uppsving påverkar också bilden av NA. Att sex är ett så dominerande inslag i den NA jag läst hittills beror kanske på att contemporary just nu är lika med contemporary romance. Vilka NA-böcker som får framgång påverkar bilden av NA och vad som skrivs. Beautiful Disaster har väl på något sätt gett upphov till en inriktning där till exempel Crash finns med. Explosiva relationsdraman (-dramer?) där man hittat sin själsfrände och inte släpper taget.
Vi bestämmer vad NA är varje gång vi taggar en bok på bloggen eller stoppar den i en hylla på Goodreads. Just den hylla Unga böcker tipsade om tidigare, Popular New Adult Books, listar böcker efter hur många gånger de blivit "shelved" som New Adult och det är intressant att se vilken typ av böcker det är och i vilka andra hyllor de stoppats.
Jag skulle kunna skriva om det här hur mycket som helst känner jag. Det jag fortfarande vill säga något om är huruvida NA alls behövs, varför jag fortfarande föredrar YA och slutligen berätta om ytterligare några NA?-böcker jag läst samt tipsa om bloggar som gillar NA som den ser ut idag för att inte bara lämna er med min skepsis. Så åtminstone tre inlägg till där jag svamlar om NA.
På min bokpall: vuxenfrukost
Under denna min så kallade NA-vecka ska jag lyfta fram en bok som fångade mig med sin baksidestext därför att den sa saker som jag vill att New Adult ska vara. Jag köpte den på bokmässan 2011, men har ännu inte vågat läsa. Antiloper av Ester Roxberg.
Meningen som fäller mig: "Vad äter man till frukost som vuxen?"
Meningen som skrämmer mig: "Något händer med Ellen som gör att hon försvinner längre och längre in i sig själv, bort från världen och bort från Astrid."
Meningen som fäller mig: "Vad äter man till frukost som vuxen?"
Meningen som skrämmer mig: "Något händer med Ellen som gör att hon försvinner längre och längre in i sig själv, bort från världen och bort från Astrid."
måndag 21 januari 2013
Maria läser New Adult: Crash av Nicole Williams
Hej och välkommen till denna vecka som jag kallar "Maria svamlar om New Adult"!
Egentligen hade jag tänkt publicera ett annat inlägg idag, men eftersom jag inte kommit mig för att skriva det hoppar vi rakt på min NA-läsning. (Om det nu är NA? Vad är NA? Vem bestämmer? <-- inlägget jag fortfarande jobbar på)
För att hitta något att läsa utgick jag från Elizabeth Burns avslutande inlägg där hon tipsar om böcker som kan klassas som NA. Hon länkar bland annat till ett blogginlägg hos Mostly YA Book Obsessed med den lovande rubriken My Top 10 New Adult Books of 2012!. Eftersom jag ville ge NA en chans till efter debaclet med Beautiful Disaster och kände att någons Top 10 kunde vara en bra början, studerade jag de tipsen i jakt på något lockande.
Nu visade det sig att MYABO och jag inte riktigt är ense när det gäller vad som är bra och inte för hon hade just Beautiful Disaster bland sina favoriter. Men jag läste i alla fall synopsis efter synopsis om dessa böcker som i regel har hångel och halvnaket på omslaget (hett tips om du går på framsidor när du letar böcker!) och fastnade för ganska precis ingen. Jag köpte ändå Nicole Williams Crash. 28 kronor var ett överkomligt pris för en bok jag inte hade så höga förväntningar på.
Var den bra? Nej.
I korthet handlar den om en skötsam tjej med ambitioner som räddar världen hund för hund. Som träffar en kille hon kanske också kan rädda. Den farliga typen. Snygg som synden och ett kriminellt förflutet. Inte typen som har en flickvän. Stora problem att behärska sig. De älskar varandra men kan de lita på varandra? Hatt hit och hatt dit. Är den snygga, välpolerade, rika killen egentligen bättre? Och så kommer det ett chockerande avslöjande som sätter käppar i hjulet just som allt verkar lösa sig för de unga tu och jag kan bara gapskratta. Tror inte riktigt att det var avsikten.
Vad gör det här till NA (om det nu är NA)?
Större delen utspelar sig på high school även om slutet och de följande två delarna (ja, det finns två till! goody!) utspelar sig efter. Är det då fokuset på sex(ighet) och det "utmanande språket" som bidrar till NA-stämpeln? NA = utmanande YA? Författaren själv kallade det contemporary YA för mogna läsare när hon introducerade boken i ett blogginlägg och på Goodreads kan man kalla böcker lite vad man känner för och vissa väljer att stoppa Crash i genren NA medan fler stoppar den i YA. Inte alls förvirrande.
Varför gillar jag inte?
Dels gillar jag inte hela biten med att våldsam svartsjuka likställs med passion. Dels tycker jag det är allmänt kasst och simpelt. Böcker jag fastnar för har ofta en komplexitet och flera historier som engagerar. Det är sällan enbart en kärlekshistoria utan innehåller också familjeproblematik. Just den kombinationen finns faktiskt även här, men allt som omger det "passionerade förhållandet" känns så alibi. Som att det bara stoppats in lite bitchig mamma, deprimerad pappa och dansambitioner för att ge kredibilitet, men låtit det vara totalt underutvecklat. Vad är poängen? Det är inte välskrivet, det är inte underhållande (om man inte räknar skrattretande uselhet) och det är inte vad jag letar efter.
Jakten fortsätter.
PS. Mer om utgivningen av Crash (+ Clash och Crush) kan du läsa hos Unga böcker!
Egentligen hade jag tänkt publicera ett annat inlägg idag, men eftersom jag inte kommit mig för att skriva det hoppar vi rakt på min NA-läsning. (Om det nu är NA? Vad är NA? Vem bestämmer? <-- inlägget jag fortfarande jobbar på)
För att hitta något att läsa utgick jag från Elizabeth Burns avslutande inlägg där hon tipsar om böcker som kan klassas som NA. Hon länkar bland annat till ett blogginlägg hos Mostly YA Book Obsessed med den lovande rubriken My Top 10 New Adult Books of 2012!. Eftersom jag ville ge NA en chans till efter debaclet med Beautiful Disaster och kände att någons Top 10 kunde vara en bra början, studerade jag de tipsen i jakt på något lockande.
Nu visade det sig att MYABO och jag inte riktigt är ense när det gäller vad som är bra och inte för hon hade just Beautiful Disaster bland sina favoriter. Men jag läste i alla fall synopsis efter synopsis om dessa böcker som i regel har hångel och halvnaket på omslaget (hett tips om du går på framsidor när du letar böcker!) och fastnade för ganska precis ingen. Jag köpte ändå Nicole Williams Crash. 28 kronor var ett överkomligt pris för en bok jag inte hade så höga förväntningar på.
Var den bra? Nej.
I korthet handlar den om en skötsam tjej med ambitioner som räddar världen hund för hund. Som träffar en kille hon kanske också kan rädda. Den farliga typen. Snygg som synden och ett kriminellt förflutet. Inte typen som har en flickvän. Stora problem att behärska sig. De älskar varandra men kan de lita på varandra? Hatt hit och hatt dit. Är den snygga, välpolerade, rika killen egentligen bättre? Och så kommer det ett chockerande avslöjande som sätter käppar i hjulet just som allt verkar lösa sig för de unga tu och jag kan bara gapskratta. Tror inte riktigt att det var avsikten.
Vad gör det här till NA (om det nu är NA)?
Större delen utspelar sig på high school även om slutet och de följande två delarna (ja, det finns två till! goody!) utspelar sig efter. Är det då fokuset på sex(ighet) och det "utmanande språket" som bidrar till NA-stämpeln? NA = utmanande YA? Författaren själv kallade det contemporary YA för mogna läsare när hon introducerade boken i ett blogginlägg och på Goodreads kan man kalla böcker lite vad man känner för och vissa väljer att stoppa Crash i genren NA medan fler stoppar den i YA. Inte alls förvirrande.
Varför gillar jag inte?
Dels gillar jag inte hela biten med att våldsam svartsjuka likställs med passion. Dels tycker jag det är allmänt kasst och simpelt. Böcker jag fastnar för har ofta en komplexitet och flera historier som engagerar. Det är sällan enbart en kärlekshistoria utan innehåller också familjeproblematik. Just den kombinationen finns faktiskt även här, men allt som omger det "passionerade förhållandet" känns så alibi. Som att det bara stoppats in lite bitchig mamma, deprimerad pappa och dansambitioner för att ge kredibilitet, men låtit det vara totalt underutvecklat. Vad är poängen? Det är inte välskrivet, det är inte underhållande (om man inte räknar skrattretande uselhet) och det är inte vad jag letar efter.
Jakten fortsätter.
PS. Mer om utgivningen av Crash (+ Clash och Crush) kan du läsa hos Unga böcker!
fredag 18 januari 2013
Jag gillar inte New Adult. En introduktion.
Här sitter jag och försöker formulera mina känslor och åsikter rörande begreppet New Adult för att skriva blogginlägg om det.
Det är inte lätt.
För det första är jag inte säker på vad N(ew)A(dult) är. Jag vet vad jag vill att det ska vara - typ som Y(oung)A(dult) fast med karaktärer som lämnat high school bakom sig och tvingas tackla (delvis) andra dilemman. Men allt jag ser när jag ser NA är böcker av typen jag-är-en-tjej-med-ett-mörkt-förflutet-och-du-är-en-svartsjuk-våldsam-bad boy-som-blir-som-en-gullig-hundvalp-i-min-närhet-let's-have-an-intense-and-passionate-relationship-and-lots-and-lots-of-steamy-sex. Och det är inte riktigt vad jag letar efter. Jag vill ju ha mina vaaanliga böcker med något förhöjd/romantiserad realism. Inte chick lit. Inte erotisk romance.
Men det är möjligt att jag letar på fel ställe. Mer om det i senare inlägg.
Min inställning till New Adult har utvecklats ungefär så här:
Det är i det sista stadiet jag befinner mig just nu.
Varför känner jag plötsligt ett behov av att blogga om New Adult?
För några veckor sen blev jag via Twitter (länken till allt tyckande) varse om en debatt om fenomenet som pågick i tidningar och bland amerikanska bokintressenter. (Om du har en dag eller en helg eller en vecka över kan du sätta dig in i debatten. Själv började jag hos Elizabeth Burns på School Library Journal som skrivit tre inlägg själv och länkar frikostigt til andra.)
Efter att ha doppat tårna i den debatten läste jag också två böcker som av vissa kallas NA. Mer om det i senare inlägg. Ja, allt kommer i senare inlägg, jag ville bara starta upp nu, förvarna, se till att ni är laddade inför nästa vecka.
Det är inte lätt.
För det första är jag inte säker på vad N(ew)A(dult) är. Jag vet vad jag vill att det ska vara - typ som Y(oung)A(dult) fast med karaktärer som lämnat high school bakom sig och tvingas tackla (delvis) andra dilemman. Men allt jag ser när jag ser NA är böcker av typen jag-är-en-tjej-med-ett-mörkt-förflutet-och-du-är-en-svartsjuk-våldsam-bad boy-som-blir-som-en-gullig-hundvalp-i-min-närhet-let's-have-an-intense-and-passionate-relationship-and-lots-and-lots-of-steamy-sex. Och det är inte riktigt vad jag letar efter. Jag vill ju ha mina vaaanliga böcker med något förhöjd/romantiserad realism. Inte chick lit. Inte erotisk romance.
Men det är möjligt att jag letar på fel ställe. Mer om det i senare inlägg.
Min inställning till New Adult har utvecklats ungefär så här:
- inte känt till NA - "Young adult! Ung vuxen! Jag har passerat tonåren, jag är en ung vuxen!"
- fått veta att NA finns/upptäckt att YA till största del handlar om sextonåringar - "Coolt! Ge mig NA!"
- läst böcker som kallas NA - "Blargh, det här är fruktansvärt!"
Det är i det sista stadiet jag befinner mig just nu.
Varför känner jag plötsligt ett behov av att blogga om New Adult?
För några veckor sen blev jag via Twitter (länken till allt tyckande) varse om en debatt om fenomenet som pågick i tidningar och bland amerikanska bokintressenter. (Om du har en dag eller en helg eller en vecka över kan du sätta dig in i debatten. Själv började jag hos Elizabeth Burns på School Library Journal som skrivit tre inlägg själv och länkar frikostigt til andra.)
Efter att ha doppat tårna i den debatten läste jag också två böcker som av vissa kallas NA. Mer om det i senare inlägg. Ja, allt kommer i senare inlägg, jag ville bara starta upp nu, förvarna, se till att ni är laddade inför nästa vecka.
onsdag 16 januari 2013
Under min zinkhink a.k.a På min bokpall
Men för några veckor framöver tänkte jag pausa listan (som i ärlighetens namn varit pausad ett tag, men nu är det officiellt) och istället fokusera på böcker jag faktiskt äger men inte läst. Ett försök att hitta tillbaka till entusiasmen som fick mig att köpa dem från första början.
Jag väljer att kalla det här inslaget På min bokpall. Och sanningen är att jag har en pall där jag brukar lägga böcker jag planerar att läsa, biblioteksböcker oftast, men om du kom hem till mig just nu skulle du bara hitta annat skräp där. Så det är en lögn att bökerna faktiskt ligger på min bokpall. De står i min bokhylla. Men I min bokhylla kan lätt förväxlas med andra fenomen (som I min bokhylla) och Mellan mina fönster/Ovanför min TV/Under min zinkhink (där bokhyllan/böckerna befinner sig) skulle kunna vara förvirrande.
Aaanyway, på min (metaforiska) bokpall denna vecka:
THOU SHALT NOT ROAD TRIP av Antony John
Den här boken har jag redan skrivit om på min önskelista så du kan läsa mer där för det mesta stämmer fortfarande (bortsett från att jag faktiskt köpte den inbunden när jag hade lite rabatt på Adlibris).
Jag har läst ungefär fem sidor och tycker att det verkar lovande. Hallelujah!
måndag 14 januari 2013
Lite om en bok: EPIC FAIL
Bla, bla, bla handling:
Elise har just flyttat till Los Angeles med sin familj. Derek är hollywoodprinsen på den snobbiga privatskolan där Elise och hennes syster just börjat. Det är en Big Deal att Darcys föräldrar är hollywoodkungligheter, till och med Elises mamma som minsann behandlar alla lika gushar över det faktum att Elise och Darcy, jag menar DEREK, lunchar. Men det är inte så mycket att imponeras av egentligen. Derek är ganska snorkig och Elise föredrar Webster Grant som är charmig och långtifrån lika stel som Darc- Derek. Dessutom tycks Dar- Derek hata Webster. What's up with that?
Ja, det här är alltså Stolthet och fördom i ännu en tappning, den här gången av Claire LaZebnik. Det är inte särskilt BRA, men underhållande på samma sätt som en ostig amerikansk high school-film kan vara det. Extra plus för Elises mamma/mrs Bennet som är en av litteraturhistoriens jobbigaste karaktärer. Minus för att en minst lika jobbig karaktär, Mr Collins, saknas.
Nu måste jag se dagens avsnitt av The Lizzie Bennet Diaries för än är inte dagen kommen då jag tröttnat på P&P-tolkningar. Bing Lee!
Ja, det här är alltså Stolthet och fördom i ännu en tappning, den här gången av Claire LaZebnik. Det är inte särskilt BRA, men underhållande på samma sätt som en ostig amerikansk high school-film kan vara det. Extra plus för Elises mamma/mrs Bennet som är en av litteraturhistoriens jobbigaste karaktärer. Minus för att en minst lika jobbig karaktär, Mr Collins, saknas.
Nu måste jag se dagens avsnitt av The Lizzie Bennet Diaries för än är inte dagen kommen då jag tröttnat på P&P-tolkningar. Bing Lee!
onsdag 2 januari 2013
Författare jag vill läsa 2013
Jag såg att veckans Top 10 Tuesday handlade om vilka böcker man vill läsa detta nya år, men jag har funderat mer på vilka författare jag vill stifta/fördjupa bekantskap med under året.
Enligt O gick igenom sina läsutmaningar för en tid sedan och jag vet att många hoppar på såna och sätter upp mål för att spetsa till sitt läsande en aning, men det är inte riktigt min grej.
Jag gillar dock idén med boktolvan, att ha ett gäng olästa författare i minnet och komma ihåg att faktiskt läsa några av dem under året. Det kanske inte nödvändigtvis blir just tolv, men det kan kvitta. Några författare som finns i kategorin "Författare jag tänkt läsa länge men trots det inte läst" är Aidan Chambers som en kompis älskar, Lisa Schroeder som Malin propagerat för sedan tidernas begynnelse och A.S. King som Anna nyligen fastnat för. Min tipsguru satte på varningsblinkers för Kings senaste bok, men någon av hennes andra vill jag ändå testa.
Lauren Myracle har jag läst som en del av Let it Snow, men inte någon hel bok. På förhand känns varken hennes TTYL med uppföljare eller mörkare Shine som mina böcker, men det är ju liksom det som är vitsen med att testa - för att se om de är det eller inte. Dessutom finns de på biblioteket. (Jag gillar bibliotek.) Dessutom säljs många av Myracles böcker just nu för 60 kronor eller mindre på Adlibris. (Jag gillar internetbokhandlar också.) Fyra författare som jag hoppas lära känna 2013.
En annan grej är att läsa en andra bok av författare man läst och gillat en bok av tidigare. Där ser jag fram emot Jessi Kirby (Moonglass). Hennes andra bok stod på önskelistan redan i år, men jag väntar på mjukversionen som kommer i samma veva som hennes tredje bok. Cath Crowley (Graffiti Moon), Terra Elan McVoy (The Summer of Firsts and Lasts) och Elizabeth Eulberg (Prom and Prejudice) står också på listan.
En författare jag inte gillade första gången men ändå vill läsa igen är Jennifer Echols. Going Too Far var i ärlighetens namn något av det värsta jag läst, men jag vet många som gillar henne så jag vill ge henne en chans till och se om hon trots allt har något. Hennes Love Story finns på biblioteket så det ligger nära till hands att det blir den.
Inga löften och höga målsättningar, men jag hoppas att åtminstone några av dessa författare dyker upp på bloggen i år!
Enligt O gick igenom sina läsutmaningar för en tid sedan och jag vet att många hoppar på såna och sätter upp mål för att spetsa till sitt läsande en aning, men det är inte riktigt min grej.
Jag gillar dock idén med boktolvan, att ha ett gäng olästa författare i minnet och komma ihåg att faktiskt läsa några av dem under året. Det kanske inte nödvändigtvis blir just tolv, men det kan kvitta. Några författare som finns i kategorin "Författare jag tänkt läsa länge men trots det inte läst" är Aidan Chambers som en kompis älskar, Lisa Schroeder som Malin propagerat för sedan tidernas begynnelse och A.S. King som Anna nyligen fastnat för. Min tipsguru satte på varningsblinkers för Kings senaste bok, men någon av hennes andra vill jag ändå testa.
Lauren Myracle har jag läst som en del av Let it Snow, men inte någon hel bok. På förhand känns varken hennes TTYL med uppföljare eller mörkare Shine som mina böcker, men det är ju liksom det som är vitsen med att testa - för att se om de är det eller inte. Dessutom finns de på biblioteket. (Jag gillar bibliotek.) Dessutom säljs många av Myracles böcker just nu för 60 kronor eller mindre på Adlibris. (Jag gillar internetbokhandlar också.) Fyra författare som jag hoppas lära känna 2013.
En annan grej är att läsa en andra bok av författare man läst och gillat en bok av tidigare. Där ser jag fram emot Jessi Kirby (Moonglass). Hennes andra bok stod på önskelistan redan i år, men jag väntar på mjukversionen som kommer i samma veva som hennes tredje bok. Cath Crowley (Graffiti Moon), Terra Elan McVoy (The Summer of Firsts and Lasts) och Elizabeth Eulberg (Prom and Prejudice) står också på listan.
En författare jag inte gillade första gången men ändå vill läsa igen är Jennifer Echols. Going Too Far var i ärlighetens namn något av det värsta jag läst, men jag vet många som gillar henne så jag vill ge henne en chans till och se om hon trots allt har något. Hennes Love Story finns på biblioteket så det ligger nära till hands att det blir den.
Inga löften och höga målsättningar, men jag hoppas att åtminstone några av dessa författare dyker upp på bloggen i år!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)