My so-called book haul

... för en book haul är väl det där man gör när man visar upp böcker man lagt beslag på på senaste tiden? Det är i alla fall det jag tänkte göra nu.

Den här högen släpade jag hem från biblioteket i fredags. I botten ligger Going Bovine av Libba Bray som vann Michael L Printz Award för några år sen. Jag är väldigt svag för böcker med ett sånt awardmärke på framsidan och Going Bovine verkar vara skruvad men bra.
   Boken med paraplyet på ryggen är Why We Broke Up av Daniel Handler (också känd som Lemony Snicket). En slags förklaring till varför ett förhållande tog slut. Med illustrationer av Maira Kalman.
   Den väldigt rosa boken är An Off Year som jag önskade mig förra veckan och läser just nu. Sarra Mannings Adorkable har jag också önskat mig.
   Den gula ryggen med hjärtan är nästa hållplats på min Maureen Johnson-utflykt, The Key to the Golden Firebird. Finns på svenska som Systrar av guld, men ska enligt uppgift helst undvikas på svenska. En bok om en död förälder! Yay!
   Rules of Attraction av Simone Elkeles är uppföljaren till Perfect Chemistry. Jag tänkte då att jag skulle låna bok två om jag såg den någon gång, och nu gjorde jag det.
   Mest oväntade är förmodligen helt klart toppboken.

Jag fastnade för titeln när jag bläddrade igenom ett gammalt nummer av YALSA:s tidskrift. The Reformed Vampire Support Group av Catherine Jinks. Vampyrer! Ja, vi får se hur det går.

Dessutom fick jag ett recensionsex av Annika Widholms Luftsprång (parkour!) och så köpte jag en av förra årets stora gråtböcker, The Piper's Son, som nu kommit som häftad/storpocket/vaddetnuheter och kan få göra sällskap med mina övriga Marchettaböcker.

Så nu är det bara att läsa, läsa, läsa!

Bokbloggsjerka 14-17 september - Varför jag läser YA

Veckans fråga i Annikas bokbloggsjerka -

Vad är det som lockar dig att läsa den genre/de genrer som du föredrar?

Jag läser nästan enbart ungdomsromaner av det "vanliga" slaget. Realistiska är kanske inte alltid rätt att säga, men den typen av ungdomsböcker som inte innehåller några övernaturliga inslag och som på engelska kallas contemporary young adult fiction. Böcker om att hantera familj, vänskap, kärlek och den ständiga frågan om vem man vill vara och vad man vill göra.

Dels är det just det innehållet som tilltalar mig. Att våga något nytt, våga säga ja, våga säga stopp, våga kärlek kan vara minst lika fascinerande som att förhindra världens undergång.

Dels läste jag relativt få ungdomsböcker när jag var tonåring och tar igen nu när det finns oändligt många fler bra böcker än det fanns då.

Men en stor förklaring är också att jag läser av lust. Jag läser sällan för att utmana mig själv eller ta del av något kulturarv. Det blev extra uppenbart när jag pluggade litteraturvetenskap och jag minns att jag i en dagboksanteckning accepterade att jag som läsare inte var som mina kurskamrater eller Rory och Jess.

Jag vill komma in i ett läsflyt och sluka, inte stanna upp och fundera över bokens djupa, symboliska mening, och i ungdomsromaner finns (med risk för att generalisera) det driv som behövs för att jag ska flyta med, vare sig berättelsen i sig är tyngre eller mer lättsam. Inte så långa transportsträckor, välskriven dialog och intressanta röster. Ett liknande flyt finns säkert även i vuxenlitteratur, till exempel chick lit (som jag tröttnat på men alltid uppskattar tips om) och krim (som jag aldrig fastnat för).

Allt jag skrivit hittills är sant, men den kanske viktigaste lockelsen (not really, but kind of) är att få bli kär gång på gång. Att svepas med av någon annans känslor. Jag har blivit för cynisk för att köpa kärleksromanernas och Harlequinböckernas romantik, men tonårskärlek kan jag fortfarande tro på.

På min önskelista (14) - kanintofflor

Det är höst. Det kommer jättemånga nya böcker inför höstrusk och Bok & Bibliotek. Så idag tänkte jag logiskt nog önska mig en gammal bok. Med gammal menar jag tre år.

An Off Year av Claire Zulkey

Cecily has always done everything as she was supposed to: taken the right classes, gotten the right grades, applied to the right colleges. But after a lifetime of following the rules, she surprises everyone by arriving for her freshman year of college . . . and turning around. There are infinite possibilities for Cecily's unexpected gap year. She could volunteer, or travel around the world? But, for now, Cecily is content to do absolutely nothing. What follows is a year of snarkily observed self-doubt and selfdiscovery during which Cecily must ask herself, for the first time, what does she really want to do with her life?
                                       - beskrivning lätt korrigerad från Adlibris

Ja, den här boken kom ut 2009 och jag har nog velat ha den sedan dess eller i alla fall sedan innan jag började blogga. Ibland tar det lite tid.

Boken handlar alltså om en tjej som kommer till college och vänder i dörren för att istället göra ingenting. Jag gjorde ungefär samma sak efter gymnasiet så idén ligger nära mig. Mitt "off year" hade inte blivit någon underhållande läsning, men jag har (orimligt?) höga förväntningar på underhållning från Zulkey och Cecily.
Jag menar, snark? Jag älskar snark.

Källa till habegäret: I Heart Daily

Who the fuck is Atticus Finch?

Jag har skrivit förut någon gång att Harper Lees bok To Kill a Mockingbird/Dödssynden dyker upp i många böcker. Till exempel Jellicoe Road. Senaste exemplet är Graffiti Moon och den här scenen:

"Shit," he yelled as I elbowed him in the face. "Shit, I think you broke my nose."
"You shouldn't have grabbed my arse. You don't do that on a first date. Atticus Finch would never have done that."
"You're out with me and you have a boyfriend?" he yelled.
"No!"
"Then who the fuck is Atticus Finch?"

(Läs Graffiti Moon.) (Och Dödssynden.) (Och <3 Atticus Finch.)

Bokbloggsjerkan 7-10 september: Läser just nu

Veckans bokbloggsjerka är behagligt enkel efter första intensiva skolveckan!
Hur jerkan går till berättar Annika. Sammanfattningsvis kan man säga att det är en jätterolig grej som öppnar fler dörrar och fönster ut i bokbloggarvärlden.

Den här veckan är frågan: Vad läser du just nu?

Det sanna svaret är att jag läser My Life Next Door av Huntley Fitzpatrick. Om två totalt olika familjer som är grannar. Samantha längtar bort från sin välstädade tillvaro och blir indragen i det kärleksfulla stöket hos storfamiljen Garrett när the Boy Next Door en kväll klättrar upp till hennes fönster.

Men jag kan också ljuga och svara Graffiti Moon av Cath Crowley, som var den bok jag läste senast och som jag tycker att alla ska läsa för att den är rolig och smart och fin.

Frågan "Vad läser du just nu?" kan också ha betydelsen "Vilken kurs läser du just nu?" och där är svaret: Barn, unga, medier och bibliotek. En spännande kurs om barndomssyn och ungas medievanor. Mycket läsning där, till exempel Hanging Out, Messing Around and Geeking Out.

Om en bok: Graffiti Moon

1. Jag pretty much älskar den här boken. Den är smart, rolig och fin med coola karaktärer.
2. Jag provar en ny struktur på recensioner som jag lånar från en föreläsare jag lyssnade på i veckan. Jag har känt mig lite oinspirerad när det gäller bokrecensioner, men hon visade en modell som alla kan utgå från för att prata om böcker så jag provar den.

Graffiti Moon av Cath Crowley. Utspelar sig under en natt i Melbourne. Det är oktober. Lucy, Jazz och Daisy har precis slutat skolan, tagit studenten kan man kanske säga. Jazz vill ha en spektakulär och minnesvärd natt. Daisy vill tänka på något annat än sin hopplösa pojkvän. Lucy vill hitta Shadow, graffitikonstnären som gjort avtryck på så många väggar och i Lucy. Hon är säker på att något spektakulärt skulle hända om hon hittade honom. Under kvällen stöter de ihop med tre killar som har helt andra planer för natten men som går med på att leda dem till Shadow och hans kompanjon, Poet. Äventyr blir det, kanske mer än de tänkt sig. Minnesvärt? Jo.

(Jag kommer inte direkt ihåg så mycket av Nick & Norahs oändliga låtlista, men jag tror att den funkar bra som jämförelse. En natt, en tjej och en kille i alternerande kapitel, men konst och poesi istället för musik. Gillade ni den kan ni prova Graffiti Moon. (Gillade ni den inte kan ni prova Graffiti Moon ändå.))

:) Språket i den här boken gör mig glad. Boken bygger mycket på dialog, ordväxlingar. Det blir så tydligt hur karaktärernas relationer ser ut, hur de tänker, hur tjejer pratar om killar och killar pratar om tjejer... Det är den typen av bok där det blir så många citat jag vill spara och lägga på minnet att det till slut blir alldeles för många. Som när Ed försöker komma upp på Lucys cykel. Eller när Dylan förklarar varför Daisy är arg på honom och det faktiskt går upp för honom att det han gjorde inte var supersmart. Eller bara:

"Humans are strong, but if you hit them at the right point, they destruct."

I think he's being poetic till he pulls out a hammer.
"Shit," Ed says again. "Shit."

:( Är det något som är mindre bra/gör mig ledsen? Det är mycket konst i Graffiti Moon och det är lite trist att jag är så dåligt insatt. (Bildlektionerna i skolan handlade mer om att lära sig perspektiv och mindre om att studera Rothko.) Men det är ändå inte så att det blir för mycket som det kan kännas ibland när bokkaraktärer nördar om något jag inte förstår. Snarare känns det uppfriskande att en tjej och en kille har något gemensamt intresse att prata om.
   Är det en sorglig bok? Inte speciellt, men det finns stråk av svärta.

! När jag läste baksidestexten undrade jag om Shadows identitet skulle vara ett mysterium för läsaren och inte bara för Lucy, och i så fall att baksidesinfon gjorde det lite väl uppenbart. Men Shadows identitet avslöjas väldigt tidigt i boken vilket jag tycker är bra. Dessutom Lucy! Så sjukt skön och alldeles för sällsynt.

? Finns det någon forskning som visar att australiska författare automatiskt är lite bättre än alla andra? Något med att vattnet rinner åt andra hållet eller positiv inverkan av kängurur?

Sommaren 2012 - en sorts sammanfattning

Den första höstmånaden är här och efter ett evighetslångt sommarlov börjar min hösttermin på måndag. Idag tänkte jag blicka tillbaka på min boksommar.

Jag kickade i gång sommaren med fyrverkerier, trasslade in mig i fyra människors liv och återknöt kontakten med systrar i jeans - tio år senare. Jag återvände till Cousins för andra gången i år för att besöka Belly, Conrad och Jere. Jag förälskade mig i the boy next door och stiftade bekantskap med Maureen Johnson och Deb Caletti. Jag väntade länge på Morgan Matsons Second Chance Summer och blev inte besviken när den kom. Ja, det har varit mycket amerikansk contemporary. Som vanligt.

Men också vuxen! Faktiskt! Hela tre stycken! Tre och en halv, för med lite hjälp av Per Myrberg har jag tagit mig halvvägs igenom Röda rummet.

Ännu mer imponerande är väl att jag inte enbart läst contemporary. Jag har läst dystopi (Fahrenheit 451) och besökt andra världar med Gemma Doyle i Libba Brays trilogi. Och Cirkeln! Det blev av till slut och några ord om den upplevelsen kommer förhoppningsvis endera dagen.
Dessutom började jag läsa om Harry Potter... Så bra den serien är. Det vet man ju naturligtvis, men när jag slog upp Harry Potter and the Philosopher's Stone igen - mer än tio år efter första och senaste gången - påmindes jag om det och pulsen höjdes som den gör av riktigt bra böcker.

Vad var bäst?
Det är inte helt lätt att peka ut någon solklar etta från den här sommaren. Jag älskade Hold Still och halvtidsindianen i juni och kanske är det de två som är i toppen när jag ser tillbaka. Men Splitter och Trasig soppa var fina i juli, Potter är alltid Potter och Second Chance Summer och The Story of Us har varit de bästa sommarböckerna.
Kanske inte den mest minnesvärda boksommaren någonsin trots tårar, förälskelser och magi. Inte den där stora läsupplevelsen som knockar allt motstånd. Men kanske i höst? Ja. Nu ser jag fram emot en sprakande bokhöst!

Hur har din boksommar varit? Rört dig i samma invanda spår eller provat något nytt? Återvänt till gamla favoriter eller knappt läst alls?