När jag lät dig gå

av Gayle Forman

En kväll i New York hamnar Adam vid Carnegie Hall och kliver in för att lyssna på Mia som samma kväll ger en konsert. Mia som han inte sett eller pratat med på tre år. Mia som krossade honom och nu kallar honom till sin loge efter konserten.

   Dagen därpå ska han vidare till London och hon till Japan. Natten ger dem några timmar att trevande försöka förstå och acceptera och gå vidare medan de navigerar bland nyfikna människor och smärtsamma minnen.

Boken berättas ur Adams perspektiv. Han är en rockstjärna vare sig han gillar det eller inte - det gör han inte - med en rockstjärnas bankkonto och en rockstjärnas flickvän.
   Sedan Mia, sedan det svarta hål som hon lämnade honom i, har han varit med fler tjejer än han klarar av att hålla räkningen på och blivit ena halvan av ett av USA:s hetaste kändispar. Bandet har vunnit priser och toppat listor.
   Men han har inte roligt längre. Han mår inte bra. Och han förstår inte vad som hände mellan honom och Mia. Han förstår inte Mia nu när han återser henne och hon pratar om reumatism och orkidéer istället för att förklara för honom varför hon gjorde som hon gjorde. Han trodde ju att de skulle få det att funka för alltid.

Jag läste Om jag stannar tidigare i år och gillade okej. Men den här uppföljaren gillar jag mer än okej. Det är något med Adams sorg och ilska och trasighet som drabbar mig hårdare. Kanske för att det är lite verkligare, lite råare och lite mindre tryck på gråtknapparna.

Bonus: karaktärer som har lämnat high school. Inte varje dag i böcker för unga vuxna.

Featuring: smakprov på Adams låttexter
Att läsa:
"Jag som trodde att jag var incognito", säger jag. Till hennes
fötter. Min enda chans att överleva det här samtalet är att prata
med Mias sandaler. Hon har målat tånaglarna ljusrosa.