Beauty Queens

av Libba Bray

Flygkrasch. Tonåriga skönhetstävlingsdeltagare. Öde (?) ö. En före detta skönhetsdrottning med presidentambitioner. En Elvis-dyrkande diktator. Brittiska TV-pirater. Sjukt roligt.

Skönhetsdrottningarna har det gemensamt att de är snygga men de är sinsemellan olika (nåja, inte alla kanske...) och har ställt upp i tävlingen av olika anledningar. Miss Texas Vill. Verkligen. Vinna. Miss New Hampshire är med för att avslöja den smutsiga sanningen bakom tävlingen. Miss Rhode Island är med för att hon behöver pengarna. Miss Mississippi är med för att det är och alltid har varit hennes liv.
   Strandade på ön är frågan vad de ska göra nu. Hoppas att räddningen kommer snabbt och fortsätta träna inför tävlingen som bittra rivaler bakom påklistrade leenden? Gå Flugornas herre? Hålla ihop och utnyttja varandras styrkor för att överleva? De står plötsligt inför betydligt större problem än avsaknad av hårprodukter.


Bakom tävlingen Miss Teen Dream står The Corporation. The Corporation står för övrigt bakom det mesta i samhället och löpande genom boken görs reklam för TV-program man bara måste se! (Vampire Prom) och produkter man inte kan klara sig utan! (örsnibbspeeling). Fotnoterna i Beauty Queens är såna man vill läsa och när det blir längre reklamavbrott
stannar jag kvar för de är också hi-larious.


Jag försökte sammanfatta den här boken i senaste avsnittet av Bokalfabet 2.0 och skrev : "feministisk actionkomedi/politisk satir/kärlekshistoria". Ungefär så är Beauty Queens. Den gör upp med stereotyper och lyfter fram HBTQ-frågor och ger en tillspetsad bild av konsumtionssamhället, kändiskulturen och utseendefixeringen.
   Man både skrattar och morrar åt samhällets sneda föreställningar. Det är #sexism och #homoriot i bokform och övistelsen blir en lektion i feminism och självkänsla för människor som indoktrinerats i läran om hur de ska uppträda för att bli accepterade.

En av mina "favorit"produkter? "Bipolar Bears, The Corporation's cuddly combination vitamin and mood-leveling drug marketed to tween and teen girls. Bipolar Bears banish bad moods and keep you beauty-queen perfect."

Fly on the Wall

av E. Lockhart

Jag vet inte om uttrycket fly on the wall har någon bra svensk motsvarighet. Norstedts säger kika genom nyckelhålet. Men det är ju inte vad Gretchen Yee önskar att hon kunde göra. Hon önskar att hon vore en fluga på väggen i killarnas omklädningsrum. Och så blir hon det.
   Gretchen går på en konstnärlig skola i New York där alla är unika och speciella individer. Det gäller att utmärka sig. Gretchen har försökt göra sitt genom att färga håret, men det har just inte gjort någon större skillnad. Hon är fortfarande för vanlig och hennes grej, att rita Spindelmannen och serier, är inte tillräckligt speciell.
   Dessutom är det det där med killar. Hon förstår dem inte och hon kan inte prata med dem. Därav den där lilla önskningen om att få bli en fluga på väggen. Att den skulle slå in var inte något hon räknade med direkt.

Vad händer i killarnas omklädningsrum? Vad ser man om man är en fluga men fortfarande uppfattar saker som en tjej, bara genom andra (fler) linser? Kroppar i alla former, kroppskomplex, trakasserier, vänskapsrelationer, kärleksrelationer, hierarkier, tårar... Boys, boys, boys... Gretchen får veta betydligt mer än hon visste tidigare.

E. Lockhart har en förmåga att skriva smarta och underhållande böcker om tjejer och killar utan att upprepa sig. Serien om Ruby Oliver är något helt annat än The Disreputable History of Frankie Landau-Banks som är något helt annat än Fly on the Wall.
   Fly on the Wall är en underhållande bagatell, och då menar jag bagatell som något positivt eller så menar jag inte bagatell överhuvudtaget. Inte någon dramatisk handling där man biter på naglarna och undrar om Gretchen ska överleva och någonsin bli människa igen. Mer om den dramatik som finns i allas liv men som man kanske inte alltid lägger märke till i vanliga fall.
   En kort bok, under 200 sidor, fullpackad med smarthet och humor, om det som gör oss lika och det som gör oss unika.

Not That Kind of Girl

av Siobhan Vivian

"Life is about making choices, and Natalie Sterling prides herself on always making the right ones." (från bokens baksida)

Ja, Natalie Sterling har en klar bild av rätt och fel. Från vilka trosor som är lämpliga under skoluniformskjolen till hur man ökar sina chanser att komma in på ett bra universitet. Synd bara att andra tjejer inte följer hennes linje. Till och med hennes bästa (och enda) vän börjar kasta längtande blickar mot helgens fest istället för mer kulturella aktiviteter.
   Natalie har höga krav på sina medsystrar och låga förväntningar på killar. Moraliskt och intellektuellt överlägsen med rätt att döma. Det är sån hon är.
   Hon är inte den typen av tjej som smiter ut sena kvällar för att träffa Connor Hughes i ett skjul på hans familjs julgransodling. Så det måste förbli en hemlighet. För hur ska hon någonsin kunna bli tagen seriöst om det kommer fram att hon gillar det som händer mellan dem i mörkret?

Om man vill ha en bok att sträckläsa till fyra på morgonen är Not That Kind of Girl ett bra alternativ. Den har som det brukar heta, både hjärta och hjärna. Det finns plats för både feministiska funderingar (utan att det blir så teoretiskt som jag upplevde det i Amandas bok) och swoon. Även om Natalie är mån om sin självständighet och inte vill bli Connors flickvän, gud nej, så betyder det inte att det saknas ömsinta och fina stunder mellan dem. Det betyder bara att Natalie inte alltid vet hur hon ska hantera dem när de inträffar.*

En påminnelse om att allt inte är antingen eller, rätt eller fel, svart eller vitt, och att det finns olika typer av både tjejer och killar. Natalie börjar sakta lära sig, och det är en ständigt pågående process för henne och oss andra.Vi kan vara så snabba att döma och ha så svårt att se nyanserna och alternativen. Men det är ju då det är så bra med böcker! Som påminner oss. Som ökar vår empati och förståelse och samtidigt underhåller oss. Till fyra på morgonen.

Featuring: ett flygplan av kartong
Smakprov:
   "And nothing. I don't see us having a future. We're
like... wasting each other's time."
   Spencer's face wrinkled. "What do you mean, future?
You're not going to be one of those girls who gets mar-
ried at eighteen, are you?"
   "What?" I said, grabbing another napkin. "No! Of
course not."
   "Well, then, what kind of future are you talking
about?"


* Om jag var tretton skulle jag öppna dagboken och skriva sida efter sida om Natalie och Connors relation. "Men..." och "Åh!" och "Varför?" och "Ser du inte?". När Natalies "rätt" är så helt "fel".