När jag var i Göteborg passade jag på att se Jane Eyre. Medelåldern var hööög i salongen (som den brukar vara när jag går på bio, om det beror på tidpunkt eller filmen i sig låter jag vara osagt) och honkönet i majoritet. Ibland trodde jag att jag själv åldrats 30 år eller så, men sen insåg jag att mina vallningar mer troligt var relaterade till Michael Fassbender/Edward Fairfax Rochester än klimakteriet. Too much information? Ha. Men oj vad han och Mia Wasikowska lyckades utvinna mycket av lite. Gjorde mig också sugen på att läsa om boken. Det blev inte av i somras som det var tänkt. Dessutom vill jag läsa April Lindners Jane.
En bok jag har alldeles för bra koll på för att vara bekväm med att se filmen? En dag. När trailern kom i (den extremt långa) bioreklamen ville jag bara gömma mig och min granne sneglade undrande på mig. En växande del av mig vill se filmen och jag har gillat Lone Scherfigs andra filmer så mycket, men mest vill jag fortfarande springa och gömma mig. Personer som inte läst boken tycker filmen är jättebra. Personer som har läst jämför och filmen står som förlorare. Och varför känns det som trailers visar hela filmen? Är det bara för att man läst boken och vet att de gör det?
Ett exempel på det är nya Twilight. Breaking Dawn pt. I. "Vad finns det kvar?" undrade min twilightälskande kompis som lyckats lura i mig att jag vill gå på premiären. Och inte bara premiären. Först ska vi se de övriga tre filmerna som uppladdning. Vad har jag gett mig in på?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar