Bokalfabet 2.0 - O

Enligt O ska det vara bokstaven O den här veckan, och om jag kan mitt alfabet så stämmer det bra.

1. Först fem ord på O som du ska koppla i hop med ett gäng boktitlar, eller kanske bara med en.

Otrogen

Original

Ostron

Odjur

Odiskutabel

(O-trogen är jag som bloglovar O:s blogg och hänger med i 2.0-alfabetet, men det är mest en vitsig parentes.)
Otrogen var Mcleans mamma och det var anledningen till hennes föräldrars smutsiga skilsmässa och startskottet för hennes kringflackande identitetskrisarliv i Sarah Dessens senaste, What Happened to Goodbye.


Jag vet inte riktigt vad som är skillnaden mellan ostron och musslor eller var quahogs hör hemma i samlingen, men blötdjur, mollusker, är de allihop och quahogs är ett viktigt inslag i Meg Cabots sommarbubbliga (och smått jobbiga) Pants on Fire. Både quahogs - blötdjuren och Quahogs - fotbollslaget, har en odiskutabel ställning i den lilla staden.


Ett odjur lär det finnas i Loch Ness i Skottland. I Skottland går gubbar omkring i karga landskap, stannar och stödjer sig på sin vandringsstav och tar upp en Werther's Original ur fickan på tweedkavajen. En författare som får mig att längta till Skottland är Rosamunde Pilcher. Nu kommer jag inte ihåg exakt vilka böcker som utspelar sig i Skottland och vilka som handlar om Cornwall (dit jag också längtar), men vilken bok man än plockar upp så får man mysig höstläsning. Finns både tegelstenar och tunnare att kombinera med en kopp te och en torvbrasa alt. filt.

2. Därefter en karaktär med för- eller efternamn som börjar på veckans bokstav O.

Owen Meany i John Irvings En bön för Owen Meany. Ibland tyckte jag att den var mer än lovligt seg, men det fanns ändå något som höll mig kvar och mot slutet när allt fick sin förklaring grät jag. Owen är en säregen karaktär.

3. Jag har skrivit om en del otippade favoritböcker den senaste tiden. Har du något bra exempel på en bok som du älskat trots att den på pappret inte borde varit något för dig? En oväntad favorit helt enkelt.

Jag är alltid väldigt säker på vad jag kommer gilla och inte. Vilket både förenklar och begränsar. När jag då och då läser något som inte borde vara nåt för mig (bara för att se vad hypen är) blir jag varse hur dålig koll jag ibland har. Harry Potter, högstadiet. Var jag aa-alldeles för mogen för vid 13-14. Trodde jag, ja. Senast i raden är Tinas exempel Hungerspelen, som jag slukade även om jag lade dem bakom mig ganska snabbt. Däremellan hann jag också se skeptiskt på Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder där den stod på snurran. Exemplen är otaliga.