Idag var jag på biblioteket och blev lite så där varm och nykär som jag ibland blir i bibliotek för att de är så fantastiska. Inte alls konstigt.
Anledningen: en kille på nästan 13 som var där med sin mamma och bibliotekarien hjälpte honom reda ut hur delarna i en serie av Bengt-Åke Cras (tror jag) hängde ihop. Och om han skulle låna något mer skulle det minsann vara fantasy och trodde bibliotekarien att han kunde läsa Harry Potter eller var det många svåra ord?
"Tänk att ha Harry Potter framför sig! Tänk att han kan låna hem dem från biblioteket! Tänk att det finns en bibliotekarie där som kan tipsa och guida och säga 'Jag tror absolut att du klarar av Harry'!" jublade jag, inombords naturligtvis, vid uHe-hyllan.
Mamman å sin sida var lite mer "Vi nöjer oss med de här"/"Ta inte mer än du kan äta upp/bära hem" vilket kan verka lite hämmande, men kanske klokt med tanke på hur mycket han skulle orka bära hem (så praktisk är inte jag alltid), och biblioteket står trots allt kvar när han behöver låna mer. Men samtidigt, tänk om han kommer hem med sina två böcker och inte känner för att läsa dem? Så skönt det vore att ha Harry Potter som alternativ hemma!
Long story short: killar läser, bibliotek äger och det är okej att tjuvlyssna
Bibliotek äger sannerligen.
SvaraRadera