Bloglovin' är ett bra verktyg när man vill följa bloggar. Upptäckte jag och la till blogg efter blogg. Men ibland blir jag så översvämmad av inlägg att jag knappt kan sålla bland dem. Information overload heter det på informationsvetenskap.
Så viktigt det blir då att väcka intresse med de hur-många-tecken-det-nu-är-som-visas. Klicka för att läsa inlägget eller låta bli?
Idag läste jag bland annat "You're Stressing Me Out" på the Contemps där författaren Eileen Cook utvecklade det jag bara snuddade vid i mina avslutande råd igår.
Jag vet att det finns människor där ute som inte oroar sig över allt, inte stressar sig till magsår, inte känner sig misslyckade om de får näst högsta betyg på provet. Er vill jag inte stressa upp i onödan. Men om du vet med dig att du hör till typen som är expert på att oroa sig så kan du läsa Eileens inlägg.
(Blev dessutom nyfiken på hennes senaste YA, The Education of Hailey Kendrick.)
Jag läste också om dystopier hos Unga böcker. Inte min genre, men jag blev ändå lite lockad. En värld utan kärlek? Inte bli äldre än 25? Första böcker i planerade trilogier mattade dock det mesta av suget. (Och jag saknar också postapokalyptiska färdigheter. Överlevnadskurs för bokmalar?)
tisdag 23 augusti 2011
måndag 22 augusti 2011
Vad jag gjort på sommarlovet
Det vill säga, vad jag LÄST på sommarlovet. Jag har ju (med några få undantag) hållt mig borta från ungdomsböcker, men jag räknar med att ni är jätteintresserade av vad jag läst istället. Så naturligtvis ska jag berätta det.
Yarden och Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg
Man utan minne, Kärlekens historia och Det stora huset av Nicole Krauss
Det nakna hjärtat av Lisa Tucker
Mississippi börjar i lobbyn på Peabody Hotel av Lee Smith
Sista sommaren (med dig) av Ann Brashares. (Vuxen? Ung vuxen? Ny vuxen?)
Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis
The New Girl av Emily Perkins
Hjärtat jagar allena av Carson McCullers
Dessutom försökte jag läsa en Sookie Stackhouse men det funkade inte ens som guilty pleasure för mig. Tröttnade ganska snart. Skummade lite. Gav upp.
I kampen om att bli sommarens sista vuxenbok står istället Kärlek i kolerans tid och Jane Eyre. Jag har inte känt något större lässug de senaste dagarna (förhoppningsvis snabbt övergående) så risken finns att det inte blir någon av dem.
11-3 till vuxenlitteraturen i sommar alltså. Vi låter den glädjas åt den delsegern och viskar bara att totalställningen för året är 48-17 i ungdomslittens favör och än mer förkrossande kommer siffrorna bli när jag sammanfattar året om några månader. Ungdomsböcker äger.
Yarden och Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg
Man utan minne, Kärlekens historia och Det stora huset av Nicole Krauss
Det nakna hjärtat av Lisa Tucker
Mississippi börjar i lobbyn på Peabody Hotel av Lee Smith
Sista sommaren (med dig) av Ann Brashares. (Vuxen? Ung vuxen? Ny vuxen?)
Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis
The New Girl av Emily Perkins
Hjärtat jagar allena av Carson McCullers
Dessutom försökte jag läsa en Sookie Stackhouse men det funkade inte ens som guilty pleasure för mig. Tröttnade ganska snart. Skummade lite. Gav upp.
I kampen om att bli sommarens sista vuxenbok står istället Kärlek i kolerans tid och Jane Eyre. Jag har inte känt något större lässug de senaste dagarna (förhoppningsvis snabbt övergående) så risken finns att det inte blir någon av dem.
11-3 till vuxenlitteraturen i sommar alltså. Vi låter den glädjas åt den delsegern och viskar bara att totalställningen för året är 48-17 i ungdomslittens favör och än mer förkrossande kommer siffrorna bli när jag sammanfattar året om några månader. Ungdomsböcker äger.
Fortfarande sommar!
... utropar jag med viss desperation, men snart får jag ge mig. Vi har haft några ruskigt regniga dagar som trummat "höst" mot fönstren, idag öppnade min närmaste biblioteksfilial efter sommaren och ville ha tillbaka mina sommarlån och idag har många börjat skolan. Själv börjar jag om en vecka så de extra dagarna ger mig rätt att hålla fast vid sommaren ett tag till.
Ändå, den här veckan kommer några inlägg som försöker sammanfatta sommaren och några som ser fram emot hösten.
Om du har börjat skolan idag, hoppas det gick bra och att du har en fin hösttermin framför dig. Plugga, men glöm inte att göra andra saker också. Läs en bok, gunga, baka en kaka. Lyssna på dina lärare men också på dig själv.
Ändå, den här veckan kommer några inlägg som försöker sammanfatta sommaren och några som ser fram emot hösten.
Om du har börjat skolan idag, hoppas det gick bra och att du har en fin hösttermin framför dig. Plugga, men glöm inte att göra andra saker också. Läs en bok, gunga, baka en kaka. Lyssna på dina lärare men också på dig själv.
lördag 20 augusti 2011
Pants On Fire
av Meg Cabot
Katie Ellison är bra på att hålla många bollar i luften. Den här sista veckan på sommarlovet har hon servitrisjobbet, lite frilansfotografering för lokaltidningen, den årliga skönhetstävlingen hon hoppas slippa komma sist i, hångel med inofficiella pojkvännen före jobbet och hångel med officiella pojkvännen efter detsamma.
Och då väljer Tommy Sullivan att komma tillbaka till stan. I en mycket snyggare upplaga än den Tommy Sullivan som tvingades fly fyra år tidigare efter att ha gjort det oförlåtliga. På nolltid vänder han uppochner på Katies tillvaro och hon får stora problem med att hålla ordning på lögnerna som håller ihop hennes liv.
Det är underhållande, charmigt, förgyllt med udda inslag som det ständiga behovet att hålla isär Quahogs - den lokala molluskdelikatessen och Quahogs - skolans framgångsrika fotbollslag.
I vanlig cabotsk ordning berättas historien i en sorts hyperaktiv inre monolog av huvudpersonen, vilket är roligt, men stundtals kan jag inte låta bli att känna att det är en smula utmattande och... tjatigt. Ja, Katie, vi vet att du har två heta pojkvänner som du inte kan låta bli att hångla med men egentligen inte har något större utbyte av. Du behöver inte banna dig själv för det hela tiden.
Och första gången Katie låter bli att svära eftersom det är opassande för en kandidat i Quahog Princess-tävlingen är det lite kul, men tredje blir det så uppenbart att svärord inte lämpar sig i en bok för åldersgruppen.
Så okej, jag har kanske blivit lite mätt på Meg Cabot efter hela Saknad och Hemsökt, de flesta fristående och ungefär hälften av prinsessan Mias dagböcker. Men om jag bortser från upprepningarna kan jag ändå uppskatta boken för vad den är, hyfsat underhållande sensommarfluff. Och att hon tjatar om hur het Tommy Sullivan har blivit är inte så plågsamt ändå.
Featuring: Quahog ice cream
Smakprov:
"He laughed?" I did not like the sound of that. At all.
"Laughed like how?"
"What do you mean, laughed like how?" Liam wanted
to know.
"Like did he laugh like he thought it was funny," I
asked, "or like an evil genius? Was it ha ha ha? Or MWA
ha ha?"
PS. Har flera gemensamma nämnare med Elizabeth Scotts Bloom som jag läste i juli. Men är ändå ganska totalt annorlunda.
Katie Ellison är bra på att hålla många bollar i luften. Den här sista veckan på sommarlovet har hon servitrisjobbet, lite frilansfotografering för lokaltidningen, den årliga skönhetstävlingen hon hoppas slippa komma sist i, hångel med inofficiella pojkvännen före jobbet och hångel med officiella pojkvännen efter detsamma.
Och då väljer Tommy Sullivan att komma tillbaka till stan. I en mycket snyggare upplaga än den Tommy Sullivan som tvingades fly fyra år tidigare efter att ha gjort det oförlåtliga. På nolltid vänder han uppochner på Katies tillvaro och hon får stora problem med att hålla ordning på lögnerna som håller ihop hennes liv.
Det är underhållande, charmigt, förgyllt med udda inslag som det ständiga behovet att hålla isär Quahogs - den lokala molluskdelikatessen och Quahogs - skolans framgångsrika fotbollslag.
I vanlig cabotsk ordning berättas historien i en sorts hyperaktiv inre monolog av huvudpersonen, vilket är roligt, men stundtals kan jag inte låta bli att känna att det är en smula utmattande och... tjatigt. Ja, Katie, vi vet att du har två heta pojkvänner som du inte kan låta bli att hångla med men egentligen inte har något större utbyte av. Du behöver inte banna dig själv för det hela tiden.
Och första gången Katie låter bli att svära eftersom det är opassande för en kandidat i Quahog Princess-tävlingen är det lite kul, men tredje blir det så uppenbart att svärord inte lämpar sig i en bok för åldersgruppen.
Så okej, jag har kanske blivit lite mätt på Meg Cabot efter hela Saknad och Hemsökt, de flesta fristående och ungefär hälften av prinsessan Mias dagböcker. Men om jag bortser från upprepningarna kan jag ändå uppskatta boken för vad den är, hyfsat underhållande sensommarfluff. Och att hon tjatar om hur het Tommy Sullivan har blivit är inte så plågsamt ändå.
Featuring: Quahog ice cream
Smakprov:
"He laughed?" I did not like the sound of that. At all.
"Laughed like how?"
"What do you mean, laughed like how?" Liam wanted
to know.
"Like did he laugh like he thought it was funny," I
asked, "or like an evil genius? Was it ha ha ha? Or MWA
ha ha?"
PS. Har flera gemensamma nämnare med Elizabeth Scotts Bloom som jag läste i juli. Men är ändå ganska totalt annorlunda.
torsdag 18 augusti 2011
Belöning
Idag har jag varit superduktig och skickat böcker till alla som ville ha. Förhoppningsvis kom rätt bok till rätt önskare också!
Eftersom jag var så superduktig tyckte jag att jag förtjänade en belöning.
(Foto: John Kasawa/FreeDigitalPhotos.net)
Nej, inte tårta. En bok förstås. Var på avskedsbesök på stadsbiblioteket och hittade en ungdomsbok. Så trots att jag håller på med en damroman och en bok om Pedagogerna (tjuvstartar höstterminen eftersom jag är rysligt otränad och min bok i studieteknik rekommenderar att man börjar lite innan om man kan) och trots att vuxensommaren officiellt inte är över, läser jag nu Meg Cabots Pants on Fire (på svenska: Katie Ellison ljuger inte).
Anledningar att läsa? Publishers Weekly jämför den med iste en varm eftermiddag. Forever Young Adult ger den en sjua på swoon-skalan. Det var längesen jag läste Cabot. Att det är tredje veckan i augusti både i boken och nu måste vara ett tecken. Och nämnde jag att jag har varit superduktig idag?
Måste kila nu. Tommy Sullivan kom precis upp ur vattnet och sa hej. I smell delicious trouble...
Eftersom jag var så superduktig tyckte jag att jag förtjänade en belöning.
Nej, inte tårta. En bok förstås. Var på avskedsbesök på stadsbiblioteket och hittade en ungdomsbok. Så trots att jag håller på med en damroman och en bok om Pedagogerna (tjuvstartar höstterminen eftersom jag är rysligt otränad och min bok i studieteknik rekommenderar att man börjar lite innan om man kan) och trots att vuxensommaren officiellt inte är över, läser jag nu Meg Cabots Pants on Fire (på svenska: Katie Ellison ljuger inte).
Anledningar att läsa? Publishers Weekly jämför den med iste en varm eftermiddag. Forever Young Adult ger den en sjua på swoon-skalan. Det var längesen jag läste Cabot. Att det är tredje veckan i augusti både i boken och nu måste vara ett tecken. Och nämnde jag att jag har varit superduktig idag?
Måste kila nu. Tommy Sullivan kom precis upp ur vattnet och sa hej. I smell delicious trouble...
tisdag 16 augusti 2011
Beslut om köpstopp
Jag har velat lite i frågan. Jag köper egentligen inte så många böcker. Men i våras köpte jag fler böcker än vad jag vanligtvis gör under en tvåårsperiod så jag kände att det kanske var dags att bromsa. Och när jag precis läste ett inlägg hos Bara en sida till där Malin påminner om storheten med bibliotek var beslutet plötsligt fattat. Inga mer böcker ska inhandlas i år.
Eventuella böcker jag vill köpa kommer att finnas kvar nästa år. Resten finns på biblioteket. Eller så dristar jag mig till att be dem köpa böcker åt mig. Och åt alla andra förstås. De gör sånt ibland. Om man ber snällt eller fyller i ett formulär.
GOTLIB är för övrigt min nya kärlek.
Eventuella böcker jag vill köpa kommer att finnas kvar nästa år. Resten finns på biblioteket. Eller så dristar jag mig till att be dem köpa böcker åt mig. Och åt alla andra förstås. De gör sånt ibland. Om man ber snällt eller fyller i ett formulär.
GOTLIB är för övrigt min nya kärlek.
lördag 13 augusti 2011
Moonglass
av Jessi Kirby
En sommarbok om slutet på sommaren. Så jag har strategiskt väntat med att skriva recensionen till nu trots att jag läste den i maj. Därigenom har jag också glömt det mesta av vad jag egentligen tyckte om den. Ja, ja...
Anna och hennes pappa är strandmänniskor. Det är inte några paranormala varelser utan helt enkelt människor som lever sitt liv vid stranden. Det är där de bor, surfar, simmar, dyker efter mat, letar efter sjöglas, springer och jobbar. Det är också där Annas mamma dog tio år tidigare.
Den här sommaren har de flyttat till en ny strand. Ny för Anna, men det visar sig att det var där hennes föräldrar träffades första gången och att minnet av hennes mamma är väldigt levande. Så Anna dras tillbaka samtidigt som hon ska ta sig framåt. Ny skola, nya kompisar och ny potentiell pojkvän och ett förflutet att komma vidare från.
Jag läste den här boken för att Sarah Dessen gillar den och kallar den "An incredible first novel." Och det är en fin, vackert skriven, historia om sorg och skuldkänslor.
Anna är en ovanlig huvudperson i YA i och med att hon praktiskt taget är beachbarbie och vet om det, vanligtvis brukar de 16-åriga huvudpersonerna vara lite mer osäkra så att läsare ska identifiera sig med henne. Men jag gillar henne. Inte så att hon är min nya bästis och jag förstår inte alltid varför hon gör som hon gör, men hon känns verklig för mig. Hon sörjer fortfarande sin mamma, men det har gått flera år och hon har också annat att tänka på. Som killar.
Kärlekshistorian känns realistisk. Den är inte huvudfokus. Inte översvallande, överskuggar allt, love of my life, nu gifter vi oss och bildar familj.
Jessi Kirby har jobbat som skolbibliotekarie och skriver nu YA. Det är ju två drömjobb. Plus att hon bor i Orange County där också boken utspelar sig. Vissa ska då ha allt... Jag ser fram emot fler böcker av henne.
Featuring: sjöglas. Jag gillar sjöglas. Eller i alla fall böcker om sjöglas då jag aldrig hittat något själv. Sjöglas av Anita Shreve, Twenty Boy Summer av Sarah Ockler, till och med The Truth about Forever har lite sjöglas.
Smakprov: Det är lite sånt här: She
doesn't take a breath before going under, but exhales
completely and dissolves into the blackness without
thinking about anything.
Not even me.
Men också sånt här: When
we made eye contact, I gave him a puzzled look, which was
quickly replaced by a smile before I got up and walked over to
the door as casually as I could. Then I opened the door and felt
stupid. He was still in the same clothes I had left him in, and
I was basically in my pj's.
Luckily they were cute and little.
En sommarbok om slutet på sommaren. Så jag har strategiskt väntat med att skriva recensionen till nu trots att jag läste den i maj. Därigenom har jag också glömt det mesta av vad jag egentligen tyckte om den. Ja, ja...
Anna och hennes pappa är strandmänniskor. Det är inte några paranormala varelser utan helt enkelt människor som lever sitt liv vid stranden. Det är där de bor, surfar, simmar, dyker efter mat, letar efter sjöglas, springer och jobbar. Det är också där Annas mamma dog tio år tidigare.
Den här sommaren har de flyttat till en ny strand. Ny för Anna, men det visar sig att det var där hennes föräldrar träffades första gången och att minnet av hennes mamma är väldigt levande. Så Anna dras tillbaka samtidigt som hon ska ta sig framåt. Ny skola, nya kompisar och ny potentiell pojkvän och ett förflutet att komma vidare från.
Jag läste den här boken för att Sarah Dessen gillar den och kallar den "An incredible first novel." Och det är en fin, vackert skriven, historia om sorg och skuldkänslor.
Anna är en ovanlig huvudperson i YA i och med att hon praktiskt taget är beachbarbie och vet om det, vanligtvis brukar de 16-åriga huvudpersonerna vara lite mer osäkra så att läsare ska identifiera sig med henne. Men jag gillar henne. Inte så att hon är min nya bästis och jag förstår inte alltid varför hon gör som hon gör, men hon känns verklig för mig. Hon sörjer fortfarande sin mamma, men det har gått flera år och hon har också annat att tänka på. Som killar.
Kärlekshistorian känns realistisk. Den är inte huvudfokus. Inte översvallande, överskuggar allt, love of my life, nu gifter vi oss och bildar familj.
Jessi Kirby har jobbat som skolbibliotekarie och skriver nu YA. Det är ju två drömjobb. Plus att hon bor i Orange County där också boken utspelar sig. Vissa ska då ha allt... Jag ser fram emot fler böcker av henne.
Featuring: sjöglas. Jag gillar sjöglas. Eller i alla fall böcker om sjöglas då jag aldrig hittat något själv. Sjöglas av Anita Shreve, Twenty Boy Summer av Sarah Ockler, till och med The Truth about Forever har lite sjöglas.
Smakprov: Det är lite sånt här: She
doesn't take a breath before going under, but exhales
completely and dissolves into the blackness without
thinking about anything.
Not even me.
Men också sånt här: When
we made eye contact, I gave him a puzzled look, which was
quickly replaced by a smile before I got up and walked over to
the door as casually as I could. Then I opened the door and felt
stupid. He was still in the same clothes I had left him in, and
I was basically in my pj's.
Luckily they were cute and little.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)