Om du var jag

av Jessica Schiefauer.

Agnes träffar en kille som för en gångs skull vill ha henne och inte Louise. Agnes älskar sin bästis, men ibland blir det lite jobbigt. Alla vill ha Louise. (Men vad vill Louise?)
   Louise drar till Grekland själv trots att de planerat att åka tillsammans. Men det var innan Hannes kom in i bilden. Agnes är helt uppslukad av honom. Otroligheten att någon kan vilja ha henne...
   Men Louise då? Varför hör hon inte av sig? Varifrån kommer alla hennes pengar? Vem bultar hotfullt på dörren till lägenheten?

Jag klarar inte riktigt av böcker som den här. Vill slänga den åt sidan när Agnes återigen drar in magen. Kroppsångest och mindervärdeskomplex är självklart värt att skriva om, men åh vad jag hatar att läsa om det. Om det inte vägs upp av ett språk som kittlar mig. (Lex Wintergirls av Laurie Halse Anderson.) Inte för att Schiefauers språk är dåligt. Klibbigheten på Agnes jobb lägger sig till exempel som en hinna över huden och flottet sätter sig i kläderna trots att det "bara" är ord på en sida. Det blir ändå inte tillräckligt för mig (mvh/Jobbighetsfobikern).

Mysteriet med Louise som det hintas om i baksidestexten, hur Agnes börjar nysta etc., väntade jag mig mer av. För mig blev det mest ett "jaha" och "Så oväntat var väl inte det?" och "Om Agnes varit lite mindre fixerad vid sin egen ocoolhet vs. Louises coolhet borde hon ha sett det för länge sen. Har hon aldrig undrat?"
   Men boken följer bara en kort tid av deras vänskap. När allt redan börjat krackelera. Jag får inte känslan av hur fullständigt översvallande övertygande Louise måste ha varit. Jag ser bara hennes trasighet.

---------------------------------------------------------------------------
En sak jag funderar på är hur vissa böcker kommer med "Behöver du prata?"-info och telefonnummer till BRIS. Tretton skäl varför av Jay Asher hade det på baksidesfliken. Den handlar om självmord. Finns det någon skala över ämnen som triggar självskadebeteende och behöver följas av sådan information? Eller vem bestämmer att det behövs ett nummer till BRIS? Och hur bestämmer man att Om du var jag inte behöver något?

Behöver du prata med någon du inte känner?
BRIS
Jourhavande Medmänniska

Beauty Queens

av Libba Bray

Flygkrasch. Tonåriga skönhetstävlingsdeltagare. Öde (?) ö. En före detta skönhetsdrottning med presidentambitioner. En Elvis-dyrkande diktator. Brittiska TV-pirater. Sjukt roligt.

Skönhetsdrottningarna har det gemensamt att de är snygga men de är sinsemellan olika (nåja, inte alla kanske...) och har ställt upp i tävlingen av olika anledningar. Miss Texas Vill. Verkligen. Vinna. Miss New Hampshire är med för att avslöja den smutsiga sanningen bakom tävlingen. Miss Rhode Island är med för att hon behöver pengarna. Miss Mississippi är med för att det är och alltid har varit hennes liv.
   Strandade på ön är frågan vad de ska göra nu. Hoppas att räddningen kommer snabbt och fortsätta träna inför tävlingen som bittra rivaler bakom påklistrade leenden? Gå Flugornas herre? Hålla ihop och utnyttja varandras styrkor för att överleva? De står plötsligt inför betydligt större problem än avsaknad av hårprodukter.


Bakom tävlingen Miss Teen Dream står The Corporation. The Corporation står för övrigt bakom det mesta i samhället och löpande genom boken görs reklam för TV-program man bara måste se! (Vampire Prom) och produkter man inte kan klara sig utan! (örsnibbspeeling). Fotnoterna i Beauty Queens är såna man vill läsa och när det blir längre reklamavbrott
stannar jag kvar för de är också hi-larious.


Jag försökte sammanfatta den här boken i senaste avsnittet av Bokalfabet 2.0 och skrev : "feministisk actionkomedi/politisk satir/kärlekshistoria". Ungefär så är Beauty Queens. Den gör upp med stereotyper och lyfter fram HBTQ-frågor och ger en tillspetsad bild av konsumtionssamhället, kändiskulturen och utseendefixeringen.
   Man både skrattar och morrar åt samhällets sneda föreställningar. Det är #sexism och #homoriot i bokform och övistelsen blir en lektion i feminism och självkänsla för människor som indoktrinerats i läran om hur de ska uppträda för att bli accepterade.

En av mina "favorit"produkter? "Bipolar Bears, The Corporation's cuddly combination vitamin and mood-leveling drug marketed to tween and teen girls. Bipolar Bears banish bad moods and keep you beauty-queen perfect."

En enkät

Denna söndag har jag prokrastinerat med en enkät som Johanna K svarade på  tidigare i veckan. Kan ju lika gärna dela med mig av resultatet tänkte jag.

Senast lästa: Om du var jag av Jessica Schiefauer.
Senast köpta bok: The Fault in Our Stars av John Green.
Senast lånade bok: Beauty Queens av Libba Bray.
Senast fådda bok: Institutionen skänkte bort avhandlingar så jag "fick" (det vill säga tog) till exempel Approaching the Future av Frances Hultgren och Att söka information för att lära av Louise Limberg. 


Favoritbokhandel: Pass. Alltså, det händer att jag besöker en fysisk bokhandel men jag kan inte påstå att jag har en favorit.
Favoritbibliotek: Stadsbiblioteket i Landskrona. Så mycket att jag stoltserar med tygkassen. Gillade Sambibioteket i Härnösand när jag var där och biblioteksturistade. PUNKTmedis i teorin, men jag har aldrig varit där.
Antal lånekort: 7. 


Använder som bokmärke: Bibliotekskvitton. Bokmärken. Minnet. Vad som finns tillgängligt och inte är skadligt för boken.
Favoritfärg på bok: Grön. Lila. Orange. Röd. Men vad menar man egentligen? Ryggen som står utåt i bokhyllan? Mina ryggar är väldigt blandade. Om jag var tvungen att välja en färg à la det här stället skulle jag nog kunna gå på grönt. Eller orange. M.a.o : sak samma.


Favoritmat/snack vid läsning: Knäckebröd. Inte supersmart med tanke på favoritställe att läsa på.
Favoritdryck vid läsning: Te. Men eftersom jag helst ligger och läser brukar jag varken äta eller dricka under tiden. Opraktiskt på något sätt.
Favoritställe att läsa på: Alltid : sängen. På sommaren : balkongen.


På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: 122 i David Leithans The Realm of Possibility.


Den här boken köper jag till en förälder: En förälder? Browsar underavdelningen "Föräldraskap" hos adlibris efter böcker jag aldrig läst men som verkar passa... Sex, sprit och ätstörningar : tonåringarnas handbok till föräldrarna och/eller Fem gånger mer kärlek och/eller Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två.
   Min förälder? Mamma skulle nog uppskatta en deckare.
Den här boken köper jag till min bästa vän: Något som får henne att komma vidare från Twilight? (Förslag?) Annars den bok hon verkligen vill äga men inte kan köpa för att hon är pank. (Förutsatt att jag har råd.)
Den här boken köper jag till en partner: Frågar adlibris. (....) Men avdelningen för "Dating, relationer, samlevnad & äktenskap" kanske inte är the place to go när man letar efter en present till sin partner? Annars verkar där finnas en överflöd av tips, råd och regler. Jag skulle nog ge personen en bok jag gillar själv men samtidigt tror att personen i fråga skulle uppskatta.


Favoritgenre: Contemporary young adult fiction.
Favoritformat: Rätblocksformatet. I hanterbar tjocklek.
Författarfavorit: Sarah Dessen. Melina Marchetta. John Green. E. Lockhart.
Den tjockaste bok jag läst: Borta med vinden?
Den tunnaste bok jag läst: Pixiböcker som Fyra lejon äter middag. På senare tid Den första gång jag såg dig... .
Favoritljud när du läser: Hyfsat tyst. Jag har svårt att slappna av i röriga miljöer.
Favorittidning: Sportbladet.
Prenumererar på: MåBra.
Favoritbokblogg: Till exempel Forever Young Adult och Bokgläntan.
Mitt bästa bokminne: När jag fick Deathly Hallows kanske?


Senaste bokfyndet: Fyndet as in "woohoo, bara 19 kronor!" eller fyndet as in "oj, den här hade jag aldrig hört talas om, men den var ju skitbra!" som Jane Fallons The Ugly Sister? Okej, där fick ni båda två.
Senaste impulsköpta bok: The Fault in Our Stars egentligen. Men ännu mer The Ugly Sister för den hade jag inte ens hört talas om när jag klev in i bokhandeln.


En bra bok att ge bort: Beror naturligtvis på vad man vill säga, sammanhang och mottagare. Jag tror inte att det finns någon bok som alla borde läsa. (Vore det inte jokes om jag plötsligt avslöjade titeln på den ultimata gåvan? Godhetens kraft : konsten att göra gott säljer slut på rekordtid. (Nej, jag har inte läst.))
   En riktigt fin anteckningsbok.
Bokgenre som jag undviker: Deckare/kriminalromaner/thrillers. Fantasy. Paranormal. Science fiction. De flesta faktiskt.
Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Skänker. Slänger. Skickar till bloggläsare som vill ha dem.
Så här håller jag koll på vad jag läst: Min bokbok. Ett vanligt, billigt, linjerat A5-block.
Så här sorterar jag min bokhylla: Min skönlitt stod i bokstavsordning efter författarens efternamn på ett hyllplan, men nu står de olästa böckerna i ena änden. På det andra hyllplanet har jag fått stoppa in de senaste köpen bland avhandlingar och ordböcker. Och så har jag lite gammal kurslitteratur undangömd i ett skåp. Men samlingen är fortfarande så liten att den är överblickbar utan system.
Nästa bok jag ska läsa: Trasig soppa tror jag.

The Fault in Our Stars

av John Green

Hazel är döende. Lite mer döende än de flesta andra eftersom hennes lungor suger på att vara lungor och en dag kommer att dränka henne och ingen mirakelmedicin i världen kan hindra det utan bara skjuta det på framtiden.
   Augustus Waters har inte cancer längre. Han har å andra sidan inte längre ett komplett set av sina originalben, men han är på en bergochdalbanetur som bara går uppåt. Och han vill ta med sig Hazel.
   De träffas på en stödgrupp för ungdomar med cancer (var annars) och det säger klick typ direkt (med ett mindre farthinder som är på väg att ta död på vad-det-nu-är-som-håller-på-att-hända innan det hinner starta) och de gör som coola kids gör: läser varandras favoritböcker (übersweet!!!) och sen fortsätter boken att vara makalöst bra så läs den.

Hazel har en utläggning om hur vissa böcker är sådana att man måste prata om dem och rekommendera till alla medan andra blir så personliga att man inte vill eller kan berätta om dem för någon. Jag skulle vilja rekommendera The Fault in Our Stars till alla men jag vet inte om jag har några ord för att göra det. Helst vill jag bara räkna upp massa scener och citat och säga "Åh!" eller "Åh, Augustus..." eller "Det var så roligt när..." eller "Tårarna bara svämmade över när..." eller "Isaac!!!!" eller "Tänk att X dök upp!" o.s.v. i oändlighet.

Alla kommer naturligtvis inte att läsa den här boken, men många kommer att göra det. Vanliga John Green-fans och så nya fans som dras till en bok om cancer. Men det här är inte den typen av cancerbok som Annas pappa (eller Nicholas Sparks) skriver. Det är heller inte en vanlig John Green-bok om det nu finns någon sådan. För det första är berättaren en tjej, men Green har alltid haft intressanta kvinnliga karaktärer som på sätt och vis varit huvudpersoner. För det andra är det en kärleksroman. Men egentligen finns alla ingredienser med. Bara förpackade på ett lite annat sätt.

Det är inte enbart cancer och död. Det är en bok om liv och kärlek och allt annat som är värt att skriva om. Det är okej att skratta och älska men också att bryta ihop över hur jäkla orättvist det är att vara sexton och döende eller över andra saker som inte är på liv och död men känns så.
Det är också en bok om böckers fantastiskhet.

Men det är en bok om cancer och död. Jag ska inte säga något dumt om att "Gråter du inte när du läser är du en känslokall robot", men jag skulle tro att tårar i någon utsträckning är vanligt förekommande vid läsning av TFIOS. Mina ögon kunde vätskefyllas vid de mest oväntade ställen redan från ett tidigt skede innan det blivit så sorgligt som det skulle kunna komma att bli. När det inte var mer sorgligt än att jo, just det, Hazel är döende. Alla är döende.
Utom Max Mayhem. Max Mayhem överlever alltid.

Paper Towns

av John Green

Tänk vilka äventyr man kan ha i en minivan. I alla fall om man som Q bor granne med Margo Roth Spiegelman och en natt blir utsedd till chaufför på en hämndodyssé i ett sovande Orlando.
   I alla fall om Margo Roth Spiegelman är denna närmast mytiska varelse som kan göra vad som helst och som Quentin varit besatt av i evigheters evigheter. Och nu har hon valt honom. Kommer allt att bli annorlunda? Kommer de att hänga i skolan de sista veckorna? Kommer Margo att sitta med Q och hans kompisar istället för med de populära typerna hon brukar umgås med?
   Nej. Efter en natt av äventyr försvinner Margo. Vilket hon brukar göra då och då så ingen reagerar utan väntar bara på att hon ska dyka upp med en galen förklaring. Men när dagarna går utan att hon kommer tillbaka inser Q att den här gången är annorlunda och att det är upp till honom att följa spåret som Margo lämnat efter sig.

Några som får stå ut med Quentins besatthet är hans bästa kompisar Ben och Radar som är besatta av andra saker. Ben av att hitta en tjej (en honeybunny) som vill gå på balen med honom. Radar av att underhålla Omnictionary (vilket märkligt nog inte hindrat honom från att skaffa en date till balen). Q är inte intresserad av balen, men okej, om Margo ville...
   Grejen är att jag gillar de här personerna och deras vänskap så sjukt mycket. Som Colin och Hassan all over again. Alla små detaljer som gör vänskapen trovärdig. Hur de vet allt om varandra, har sina interna skämt och hackar på varandra men ställer upp för varandra på galna saker. Deras egenheter.
    Jakten på Margo blir ett mysterium och där en annan bok skulle använda Q och Margos natt som tidsramen för hela boken blir den här bara upptakten till något mer. Och det är smartroligt och korkat roligt och fint på samma gång.

I'll Be There. I mars.

Satt och kollade upp de böcker jag vill läsa när jag läst de böcker jag ska läsa härnäst (there's no time like the future) och blev tvungen att göra små glädjeskutt.

I'll Be There kommer på svenska i mars!

Och? Vadå I'll Be There? Hur är det värt glädjeskutt?

Jo, det är en bok av Holly Goldberg Sloan som i synnerhet YA Crush pushat för i inlägg efter inlägg men som också älskats av andra bloggare. Den har sipprat in i mitt medvetande ungefär som robotboken gjorde och jag tror så mycket på den.

Jag hade ingen aning om att den skulle översättas, men jag läser å andra sidan aldrig några boknyheter så det är inte så överraskande. I mars alltså, Aldrig släppa taget, Holly Goldberg Sloan, B. Wahlströms. Håll utkik!

JGW : An Abundance of Katherines

Återvinner ett tidigare inlägg om An Abundance of Katherines. Som är en rolig bok.* Jag brukar inbilla mig att jag inte tycker om roliga böcker men det är just inbillning. Det finns så många olika slags rolighet. John Greens rolighet till exempel.

An Abundance of Katherines handlar om Colin Singleton som efter att ha blivit dumpad av sin nittonde flickvän (som precis som alla de övriga heter Katherine) dras i väg på en roadtrip, söderut från hemstaden Chicago. Följeslagare på och initiativtagare till resan är (enda) kompisen Hassan som egentligen helst tillbringar sin tid i TV-soffan och kollar på Judge Judy, men vad gör han inte för sin kompis?
   De hamnar i Gutshot. En håla i heta södern som har två saker: Franz Ferdinands grav och en fabrik. Och en befolkning med historier att berätta. Colin kan inte berätta historier. Eller viska. Men han är suverän på anagram, kan de första 99 siffrorna av pi, talar elva språk (däribland holländska, ryska, latin och arabiska) och tycker allt är intressant. Han är, eller har varit, ett underbarn, men är inget geni. Men nu tror han sig ha hittat grejen som ska få honom att nå genistatus. Med sin episka erfarenhet av att bli dumpad (av Katherines) ska han kunna knåpa ihop ett teorem (grafer och x-axlar och annat obegripligt) som ska kunna förutspå förhållandens utveckling och därmed reducera heartbreaks överallt.

När jag såg framsidan på den här boken blev jag lite tveksam för den såg matematisk ut och matte? Inte min grej. Men Colin är inte något mattegeni (han är bara sjukt mycket bättre på det än de flesta andra) han är egentligen bättre på ord - som jag. Och det underlättar när texten börjar brytas upp av grafer. Bli inte rädda för dem! För det här är en makalöst nördigt rolig bok. Nördroligt är my kind of funny. Fotnoter. Colins märkliga faktakunskaper. Hassan och Colins vänskap. Citat:

"Of all the major human mysteries - God, the nature of the universe, etc. -

he knew the least about tampons. To Colin, tampons were a little bit like

grizzly bears: he was aware of their existence, but he'd never seen one in the

wild, and didn't really care to."

---------------------------------------------------------------------

*DISCLAIMER! Eftersom det finns olika typer av rolighet är det möjligt att just Du inte kommer att roas av just den här sortens rolighet. Eventuellt bestrider du påståendet som föregår asterisken. Men läs boken ändå. För den är rolig.