Jag ska försöka ta ledigt från Internet några dagar. (Med betoning på försöka. Inga garantier.) Eftersom jag inte orkat skriva och tidsinställa några inlägg kommer det att vara tomt här resten av veckan, men sen kommer jag tillbaka med Kristina, H och I och några tips om sommarböcker och andra funderingar.
Under tiden kan ni väl låta bli att skriva något allt för intressant på era egna bloggar? För när jag kommer tillbaka tänker jag markera alla inlägg som lästa trots att jag inte läst dem och sen gå vidare. Om ni ändå känner er tvungna att skriva något intressant (ni kan väl inte låta bli förstår jag) som jag verkligen borde läsa, så kan ni alltid kommentera det här inlägget och tipsa mig.
Ha det fint så hörs vi nästa vecka!
Ciao!
måndag 25 juli 2011
lördag 23 juli 2011
...
Ibland händer det saker som påverkar allt och som inte går att blunda för trots att man egentligen skulle vilja.
Precis som jag undviker allt för tunga böcker distanserar jag mig från nyheter. Men nu växlar jag mellan alla tillgängliga nyhetskanaler för att försöka förstå och få en klar bild av vad som hänt i Norge, trots att det inte går och trots att en del av mig bara vill kliva undan, dra täcket över huvudet, stänga ute världen.
Från det att jag stängde av TV:n i natt till att jag satte på den igen imorse ändrades en siffra från 10 till 80. Sen till 84. 84 döda. 91 döda. Ännu fler döda. Det går inte att blunda och det går inte att stänga ute och därför låter jag det inte heller passera onämnt på bloggen.
KRAM
Precis som jag undviker allt för tunga böcker distanserar jag mig från nyheter. Men nu växlar jag mellan alla tillgängliga nyhetskanaler för att försöka förstå och få en klar bild av vad som hänt i Norge, trots att det inte går och trots att en del av mig bara vill kliva undan, dra täcket över huvudet, stänga ute världen.
Från det att jag stängde av TV:n i natt till att jag satte på den igen imorse ändrades en siffra från 10 till 80. Sen till 84. 84 döda. 91 döda. Ännu fler döda. Det går inte att blunda och det går inte att stänga ute och därför låter jag det inte heller passera onämnt på bloggen.
KRAM
Emma
Idag, två svenska författar-Emma.
Emma Granholm. Ett nytt liv på köpet. Den boken gjorde mig så stressad! Jag bara svettades med tjejen som försökte vara någon annan för att pleasa precis alla. Men det går ju inte! Jag vet att "Var bara dig själv." kan vara ett kasst råd när man inte vet vem "man själv" är. Man behöver pröva sig fram. Men om det är så extremt ansträngande att upprätthålla ett jag, så är man inne på fel spår.
Emma Hamberg. Linas kvällsbok och tvåan. (Jag tycker det är så kul att den faktiskt heter Linas kvällsbok 2.) Bra svensk ungdoms som dessutom blev något så ovanligt som bra svensk ungdomsfilm.
Emma Granholm. Ett nytt liv på köpet. Den boken gjorde mig så stressad! Jag bara svettades med tjejen som försökte vara någon annan för att pleasa precis alla. Men det går ju inte! Jag vet att "Var bara dig själv." kan vara ett kasst råd när man inte vet vem "man själv" är. Man behöver pröva sig fram. Men om det är så extremt ansträngande att upprätthålla ett jag, så är man inne på fel spår.
Emma Hamberg. Linas kvällsbok och tvåan. (Jag tycker det är så kul att den faktiskt heter Linas kvällsbok 2.) Bra svensk ungdoms som dessutom blev något så ovanligt som bra svensk ungdomsfilm.
fredag 22 juli 2011
Bokalfabet 2.0 - G
1. Först fem ord på G som du ska associera till en eller fler böcker.
grön
god
generös
gunga
gömma
Gunga brukar jag göra med min kompis Malin, trots att hon blir grön av illamående inom några gung och jag strax efter. För några år sen gav hon mig Jonas Gardells Präriehundarna när jag fyllde år. Jag har fortfarande inte läst den. Dålig stil.
Min kompis Simon är otroligt generös. Tillsammans kan vi baka en väldigt god kladdkaka. En gång lånade jag ut David Levithans Ibland bara måste man till honom. Han tyckte inte att den var helt realistisk. Och det har han ju tyvärr rätt i. Men det är inte därför man läser böcker.
Jag brukar gömma mig för gamla lärare om jag ser dem. Till och med dem jag faktiskt tyckte om. Kanske dem i synnerhet. Som B som gav mig Per Nilssons Sjutton en gång.
2. Som vanligt vill jag att du presenterar en litterär karaktär. Idag med för- eller efternamn på G.
Gilderoy Lockhart. Det var längesen jag läste Harry Potter, men jag såg nyss filmerna och Gilderoy är en fantastiskt egenkär karaktär.
3. G som i gammal. Jag skulle vilja att du berättar om en bok som handlar om att vara eller bli gammal.
Den jag spontant tänker på är Elsie Johanssons Sin ensamma kropp. Som jag inte läst. Men Elsie är cool.
Ungdomsböcker handlar annars (märkligt nog) sällan om att vara gammal. Och är karaktärerna gamla, på riktigt gamla, säg 100+, så ser de ändå ut som 17.
grön
god
generös
gunga
gömma
Gunga brukar jag göra med min kompis Malin, trots att hon blir grön av illamående inom några gung och jag strax efter. För några år sen gav hon mig Jonas Gardells Präriehundarna när jag fyllde år. Jag har fortfarande inte läst den. Dålig stil.
Min kompis Simon är otroligt generös. Tillsammans kan vi baka en väldigt god kladdkaka. En gång lånade jag ut David Levithans Ibland bara måste man till honom. Han tyckte inte att den var helt realistisk. Och det har han ju tyvärr rätt i. Men det är inte därför man läser böcker.
Jag brukar gömma mig för gamla lärare om jag ser dem. Till och med dem jag faktiskt tyckte om. Kanske dem i synnerhet. Som B som gav mig Per Nilssons Sjutton en gång.
2. Som vanligt vill jag att du presenterar en litterär karaktär. Idag med för- eller efternamn på G.
Gilderoy Lockhart. Det var längesen jag läste Harry Potter, men jag såg nyss filmerna och Gilderoy är en fantastiskt egenkär karaktär.
3. G som i gammal. Jag skulle vilja att du berättar om en bok som handlar om att vara eller bli gammal.
Den jag spontant tänker på är Elsie Johanssons Sin ensamma kropp. Som jag inte läst. Men Elsie är cool.
Ungdomsböcker handlar annars (märkligt nog) sällan om att vara gammal. Och är karaktärerna gamla, på riktigt gamla, säg 100+, så ser de ändå ut som 17.
Magdalena
Eller Madeleine. Vet ni hur få böcker jag läst av dem? Eller OM dem? Svaret är otroligt få, på gränsen till inga. I alla fall inga jag kommer på.
Min lokala OPAC erbjuder Magdalena Graaf och Magdalena Ribbing. Bra att veta för alla unga heter en av Ribbings. Något att läsa? Eller är det för sent?
Madeleine Löwing står bakom lockande titlar som Baskunskaper i matematik och Grundläggande aritmetik.
Det blir inte bättre av att personer som heter Madeleine väljer att kalla sig något annat. Sophie Kinsella heter egentligen Madeleine Wickham vilket var en nyhet för mig. Men jag har inte läst något av henne ändå...
Så vem borde jag satsa på? Graaf, Ribbing, Löwing eller Wickham/Kinsella?
Och en helt annan fråga, vilket namn är istället alldeles för flitigt använt i böcker?
Min lokala OPAC erbjuder Magdalena Graaf och Magdalena Ribbing. Bra att veta för alla unga heter en av Ribbings. Något att läsa? Eller är det för sent?
Madeleine Löwing står bakom lockande titlar som Baskunskaper i matematik och Grundläggande aritmetik.
Det blir inte bättre av att personer som heter Madeleine väljer att kalla sig något annat. Sophie Kinsella heter egentligen Madeleine Wickham vilket var en nyhet för mig. Men jag har inte läst något av henne ändå...
Så vem borde jag satsa på? Graaf, Ribbing, Löwing eller Wickham/Kinsella?
Och en helt annan fråga, vilket namn är istället alldeles för flitigt använt i böcker?
torsdag 21 juli 2011
Johanna
Sedan jag började blogga följer jag fler bokbloggar regelbundet, men innan jag började var det i stort sett bara bokhora som servade mig. Och även om jag nu får intressanta tips från flera olika håll så är det fortfarande Johanna Lindbäck jag litar mest på.
Gillar Johanna en bok är det högst troligt att jag också gör det. Är hon mindre imponerad kan jag sänka mina egna förväntningar.
Därför kastar jag mig till exempel inte oreserverat över Anna and the French Kiss trots att Andréa i boklandet älskar den. För Johanna tyckte att hindren var löjliga. Nu kommer jag förmodligen läsa den ändå och kanske kommer jag sluka den med hull och hår som många andra gjort, men krystade kärleksförvecklingar ger mig kli så nu är jag inställd på att det kanske kommer störa mig. Eftersom det störde Johanna.
Och jag vet precis när jag började lita på hennes omdöme. När hon hittade Sarah Dessen. Jag gillar helt enkelt människor som gillar Sarah Dessen lite mer än jag gillar andra männi-skor. Att gilla Sarah Dessen är ett tecken på god smak. Eller smak som överensstämmer med min, men det är ju mer eller mindre samma sak...
Har du någon Johanna?
Gillar Johanna en bok är det högst troligt att jag också gör det. Är hon mindre imponerad kan jag sänka mina egna förväntningar.
Därför kastar jag mig till exempel inte oreserverat över Anna and the French Kiss trots att Andréa i boklandet älskar den. För Johanna tyckte att hindren var löjliga. Nu kommer jag förmodligen läsa den ändå och kanske kommer jag sluka den med hull och hår som många andra gjort, men krystade kärleksförvecklingar ger mig kli så nu är jag inställd på att det kanske kommer störa mig. Eftersom det störde Johanna.
Och jag vet precis när jag började lita på hennes omdöme. När hon hittade Sarah Dessen. Jag gillar helt enkelt människor som gillar Sarah Dessen lite mer än jag gillar andra männi-skor. Att gilla Sarah Dessen är ett tecken på god smak. Eller smak som överensstämmer med min, men det är ju mer eller mindre samma sak...
Har du någon Johanna?
onsdag 20 juli 2011
Harry Potter och MTV Movie Awards
Jag vet att MTV Movie Awards inte är så viktigt i stora världen eller ens lilla. I synnerhet inte de senaste åren när de mest intressanta frågorna varit
Kommer KStew och RPattz att hångla när de accepterar för Best Kiss?
Hur snabbt kommer Kristen att byta till jeans när galan är över och hur awkward kommer hon att vara när hon tar emot sina popcorn?
Men ändå, kan vi slippa Twilight Mania nästa gala och få lite Potter Love? Och då menar jag mer än att ge Tom Felton popcorn för Best Villain. Draco? Vi har ju Voldemort. Och Bellatrix!
Sista chansen att visa lite uppskattning nu. Sen kan vi återgå till ordningen när Breaking Dawn II har kommit. (Det blir ändå inget scenhångel förrän tidigast då.)
(Ja, jag var och såg HP7.2 idag och blev lite fuktig innanför glasögonen mer än en gång.)
Kommer KStew och RPattz att hångla när de accepterar för Best Kiss?
Hur snabbt kommer Kristen att byta till jeans när galan är över och hur awkward kommer hon att vara när hon tar emot sina popcorn?
Men ändå, kan vi slippa Twilight Mania nästa gala och få lite Potter Love? Och då menar jag mer än att ge Tom Felton popcorn för Best Villain. Draco? Vi har ju Voldemort. Och Bellatrix!
Sista chansen att visa lite uppskattning nu. Sen kan vi återgå till ordningen när Breaking Dawn II har kommit. (Det blir ändå inget scenhångel förrän tidigast då.)
(Ja, jag var och såg HP7.2 idag och blev lite fuktig innanför glasögonen mer än en gång.)
Margareta
Are You There God? It's Me, Margaret är en bok av Judy Blume som brukar räknas som en YA-klassiker och Judy Blume som gudmodern inom amerikansk YA. Hon skriver om otäcka saker som sex och mens och bröst och gjorde det långt innan det blev (något så när) accepterat att göra det. Det gör henne extremt impopulär hos vissa och extremt populär hos andra. Personligen vill jag alltid kasta mig över böcker som någon vill bannlysa.
På svenska av Judy Blume har jag läst Tretton år och kompisen Fjorton år samt Sommarsystrar som kanske är vuxen eller vuxen ung vuxen. Margaret och sexboken Forever får man nog däremot leta upp på engelska tror jag.
På svenska av Judy Blume har jag läst Tretton år och kompisen Fjorton år samt Sommarsystrar som kanske är vuxen eller vuxen ung vuxen. Margaret och sexboken Forever får man nog däremot leta upp på engelska tror jag.
tisdag 19 juli 2011
Sara
Det finns många som heter Sara. Jag tycks ha tre kompisar som heter det och så finns det förstås en och annan Sara som skriver. Så idag ska jag, trots att unga vuxna inofficiellt är en hyllningsblogg till Sarah Dessen, fokusera på en av de andra.
Sarra Manning är en brittisk YA-författare. På svenska finns trilogin Diary of a Crush fantasilöst översatt till Edies dagbok. Finns eventuellt på ditt bibliotek men inte längre hos bokus och adlibris konstaterar jag efter en snabbkoll.
Böckerna handlar om det intensiva förhållandet mellan Edie och Dylan. Långtifrån "å så levde de lyckliga i alla sina dagar", utan mer "det här är kanske inte det bästa för mig men jag kan ändå inte låta bli". Och under tiden är det underhållande, smart och pirr upphöjt till en miljon gånger mer än du kan säga. Flickor i vintageklänningar som startar band och sjunger om Hello Kitty. Konstnärliga pojkar. Om att göra fel och göra rätt och växa upp.
I övrigt ligger hon bakom serien Fashionistas som jag inte läst och några fristående titlar som jag har läst. Utom Nobody's Girl men den har jag tänkt läsa i höst.
Mer om Sarra Manning och hennes böcker kan du läsa på hennes officiella hemsida.
Sarra Manning är en brittisk YA-författare. På svenska finns trilogin Diary of a Crush fantasilöst översatt till Edies dagbok. Finns eventuellt på ditt bibliotek men inte längre hos bokus och adlibris konstaterar jag efter en snabbkoll.
Böckerna handlar om det intensiva förhållandet mellan Edie och Dylan. Långtifrån "å så levde de lyckliga i alla sina dagar", utan mer "det här är kanske inte det bästa för mig men jag kan ändå inte låta bli". Och under tiden är det underhållande, smart och pirr upphöjt till en miljon gånger mer än du kan säga. Flickor i vintageklänningar som startar band och sjunger om Hello Kitty. Konstnärliga pojkar. Om att göra fel och göra rätt och växa upp.
I övrigt ligger hon bakom serien Fashionistas som jag inte läst och några fristående titlar som jag har läst. Utom Nobody's Girl men den har jag tänkt läsa i höst.
Mer om Sarra Manning och hennes böcker kan du läsa på hennes officiella hemsida.
måndag 18 juli 2011
Fredrik
Katten bland hermelinerna. Mannen i fruntimmersveckan. Och ungefär så som könsfördelningen ser ut bland mina författare. Fredrik får representera de manliga författarnas tillbakadragna ställning i mitt läsande.
Är det YA som kvinnodominerad bransch med tillhörande låg status som gör att få män skriver ungdomsböcker? Eller är det jag som missar dem för att de skriver om killar och jag nästan aldrig läser om killar?
Men jag har några män på min läslista. John Green och David Levithan som jag vill fördjupa bekantskapen med. Jay Asher och Peter Barlach som jag inte läst något av.
Finns det andra skrivande män jag borde intressera mig för? Tips mottages alltid.
Är det YA som kvinnodominerad bransch med tillhörande låg status som gör att få män skriver ungdomsböcker? Eller är det jag som missar dem för att de skriver om killar och jag nästan aldrig läser om killar?
Men jag har några män på min läslista. John Green och David Levithan som jag vill fördjupa bekantskapen med. Jay Asher och Peter Barlach som jag inte läst något av.
Finns det andra skrivande män jag borde intressera mig för? Tips mottages alltid.
Fruntimmersveckan
Den här veckan är det fruntimmersvecka på bloggen. Almanackans namnsdagar kommer på något sätt leda till ett bokrelaterat inlägg.
Först ut i veckan är Fredrik. Han kommer senare idag.
Sen följer Sara, Margareta, Johanna, Magdalena, Emma och avslutningsvis Kristina.
Först ut i veckan är Fredrik. Han kommer senare idag.
Sen följer Sara, Margareta, Johanna, Magdalena, Emma och avslutningsvis Kristina.
Bokalfabet 2.0 - F
Idag har jag saxat frågeställningarna direkt från källan, enligt o.
1. Vi börjar som vanligt med 5 ord som denna vecka ganska naturligt börjar på F. Koppla de fem orden till en eller fler boktitlar. Använd alla ord, eller dem du känner för. Boktipsen är prioritet nummer 1.
filosofera
frustration
frukt
finsmakare
fri
Filosofera leder mig till Nybörjarguide till livet eller kaosteori av Lia Hills. Som jag inte läst, men nu bestämt mig för att läsa. För det är så mycket som drar mig till boken och jag tänker inte missa den bara för att jag är tveksam till själva filosoferandet. Fortsättning följer om den boken.
Hercule Poirot som förekommer i många av Agatha Christies böcker är något av en finsmakare. I alla fall har han en något besynnerlig smak (om det nu är besynnerligt att föredra saft och varm choklad framför andra drycker) och sen kopplar jag också hans fåfänga till finsmakeri. Poirots vän Hastings känner nog en viss frustration över att han är så hemlighetsfull och ingen mördare kan räkna med att gå fri när Poirot använder sina små grå. (Extremt jobbig karaktär för övrigt, den där belgaren.)
Vattenmelonen är förutom bestämd form singular av en frukt en roman av Marian Keyes. Hon är min favoritförfattare när det gäller chick lit, men vi kanske har glidit ifrån varandra lite för jag har inte varit sugen på hennes senaste.
2. Som vanligt vill jag att du presenterar en litterär karaktär. Idag med för- eller efternamn på F.
Francesca från Melina Marchettas Saving Francesca. Nej, jag har inte läst den än, men den står i bokhyllan och väntar på hösten. Ett tecken på att vuxensommaren börjar bli för lång när olästa titlar från ungdomshösten finns närmare i medvetandet än böcker jag faktiskt läst?
3. Jag är lite av en frankofil när det kommer till böcker och filmer, trots att jag inte kan ett år franska. Vilket är ditt litterära favoritland och din litterära favoritplats?
Jag läser väldigt mycket amerikanskt. Jag tillbringar mer tid i USA än i Sverige trots att jag aldrig varit där. Ändå har jag aldrig tänkt på det i termen "litterärt favoritland", men jag antar att det är vad det är. Samtidigt har USA blivit så vardag att det på något sätt är anonymt. Storbritannien har mer karaktär för mig och har varit mer reslustframkallande. Rosamunde Pilcher har alltid lockat mig till Cornwall och Skottland. Nora Roberts och Maeve Binchy till Irland.
Men på senare tid har favoritplatsen ändå varit USA:s östkust. Stranden. Colby. Jag läste en bok om Orange County och föreställde mig konstant havet på fel sida. Fel hav.
1. Vi börjar som vanligt med 5 ord som denna vecka ganska naturligt börjar på F. Koppla de fem orden till en eller fler boktitlar. Använd alla ord, eller dem du känner för. Boktipsen är prioritet nummer 1.
filosofera
frustration
frukt
finsmakare
fri
Filosofera leder mig till Nybörjarguide till livet eller kaosteori av Lia Hills. Som jag inte läst, men nu bestämt mig för att läsa. För det är så mycket som drar mig till boken och jag tänker inte missa den bara för att jag är tveksam till själva filosoferandet. Fortsättning följer om den boken.
Hercule Poirot som förekommer i många av Agatha Christies böcker är något av en finsmakare. I alla fall har han en något besynnerlig smak (om det nu är besynnerligt att föredra saft och varm choklad framför andra drycker) och sen kopplar jag också hans fåfänga till finsmakeri. Poirots vän Hastings känner nog en viss frustration över att han är så hemlighetsfull och ingen mördare kan räkna med att gå fri när Poirot använder sina små grå. (Extremt jobbig karaktär för övrigt, den där belgaren.)
Vattenmelonen är förutom bestämd form singular av en frukt en roman av Marian Keyes. Hon är min favoritförfattare när det gäller chick lit, men vi kanske har glidit ifrån varandra lite för jag har inte varit sugen på hennes senaste.
2. Som vanligt vill jag att du presenterar en litterär karaktär. Idag med för- eller efternamn på F.
Francesca från Melina Marchettas Saving Francesca. Nej, jag har inte läst den än, men den står i bokhyllan och väntar på hösten. Ett tecken på att vuxensommaren börjar bli för lång när olästa titlar från ungdomshösten finns närmare i medvetandet än böcker jag faktiskt läst?
3. Jag är lite av en frankofil när det kommer till böcker och filmer, trots att jag inte kan ett år franska. Vilket är ditt litterära favoritland och din litterära favoritplats?
Jag läser väldigt mycket amerikanskt. Jag tillbringar mer tid i USA än i Sverige trots att jag aldrig varit där. Ändå har jag aldrig tänkt på det i termen "litterärt favoritland", men jag antar att det är vad det är. Samtidigt har USA blivit så vardag att det på något sätt är anonymt. Storbritannien har mer karaktär för mig och har varit mer reslustframkallande. Rosamunde Pilcher har alltid lockat mig till Cornwall och Skottland. Nora Roberts och Maeve Binchy till Irland.
Men på senare tid har favoritplatsen ändå varit USA:s östkust. Stranden. Colby. Jag läste en bok om Orange County och föreställde mig konstant havet på fel sida. Fel hav.
fredag 15 juli 2011
Bokalfabetet 2.0 - E
Okej, jag har inte direkt tid. Jag ska hänga med karaktärerna på D och E idag, förutom att deala med lite IRL-stuff och avverka några meter Harry Potter i mitt filmmaraton. Så jag gör det lite enkelt för mig och hafsar igenom de 5 orden på E som ska pila fram till 1-5 böcker. (Och räkna enkelt som avklarat.) Övriga fyra
elegant
eufori
erkänna
elefant
leder mig till Babar. Kanske Sagan om Babar, den lilla elefanten. Jag får erkänna att jag fick använda mig av wikipedia för att hitta en titel, för även om orden elefant och elegant direkt förde mina tankar till Babar vet jag just inte vad böckerna heter. Men Babar är en elefant. Damen som tog hand om honom minns jag som en elegant äldre dam. Eufori är en stark lyckokänsla som man kanske vill uttrycka genom en trumpetfanfar, vilket låter som en elefant, till exempel Babar. Solklart? Tack.
Vidare. Fort, fort!
karaktär på E
Emma i David Nicholls One Day (En dag). Emma, Emma, Emma. Spelas du verkligen av Anne Hathaway?
europeisk författare som får på tok för lite uppmärksamhet?
Jag läser på tok för få europeiska författare som uppmärksammas på tok för lite. Men om vi räknar Storbritannien till Europa, även om de kanske knappt gör det själva (ungefär som svenska fotbollsspelare vill bli "proffs i Europa" trots att de redan är det eftersom de är heltidsspelande bollkickare i Sverige, Norden, Europa), så säger jag Sarra Manning.
Jag vet inte hur mycket eller lite hon uppmärksammas, men det känns som det mesta av den importerade YA-litten kommer från USA och Sarra Mannings böcker om konstnärliga pojkar och flickor i vintageklänningar kan gärna få lite mer luv.
elegant
eufori
erkänna
elefant
leder mig till Babar. Kanske Sagan om Babar, den lilla elefanten. Jag får erkänna att jag fick använda mig av wikipedia för att hitta en titel, för även om orden elefant och elegant direkt förde mina tankar till Babar vet jag just inte vad böckerna heter. Men Babar är en elefant. Damen som tog hand om honom minns jag som en elegant äldre dam. Eufori är en stark lyckokänsla som man kanske vill uttrycka genom en trumpetfanfar, vilket låter som en elefant, till exempel Babar. Solklart? Tack.
Vidare. Fort, fort!
karaktär på E
Emma i David Nicholls One Day (En dag). Emma, Emma, Emma. Spelas du verkligen av Anne Hathaway?
europeisk författare som får på tok för lite uppmärksamhet?
Jag läser på tok för få europeiska författare som uppmärksammas på tok för lite. Men om vi räknar Storbritannien till Europa, även om de kanske knappt gör det själva (ungefär som svenska fotbollsspelare vill bli "proffs i Europa" trots att de redan är det eftersom de är heltidsspelande bollkickare i Sverige, Norden, Europa), så säger jag Sarra Manning.
Jag vet inte hur mycket eller lite hon uppmärksammas, men det känns som det mesta av den importerade YA-litten kommer från USA och Sarra Mannings böcker om konstnärliga pojkar och flickor i vintageklänningar kan gärna få lite mer luv.
torsdag 14 juli 2011
Texas 4ever
Mitt TV-serieälskande jag kapar bokbloggen för att skrika
FRIDAY NIGHT LIGHTS ÄR BÄST!
Sista avsnittet sänds i USA imorgon (för alla som inte redan sett det på DirecTV eller, hm, andra sätt) och att det verkligen är slut gör att jag dör en smula. Men idag nominerades serien till 4 Emmys. Bl.a i kategorin bästa dramaserie. Och den kanske inte vinner en enda statyett, men här sitter jag redan och gråter av kärlek och stolthet och allt vad det är.
FNL är mer än en serie om amerikansk fotboll, y'all. Om det bara var det skulle jag inte ha fattat ett dugg, men den handlar om människor. Och är värd all kärlek.
FRIDAY NIGHT LIGHTS ÄR BÄST!
Sista avsnittet sänds i USA imorgon (för alla som inte redan sett det på DirecTV eller, hm, andra sätt) och att det verkligen är slut gör att jag dör en smula. Men idag nominerades serien till 4 Emmys. Bl.a i kategorin bästa dramaserie. Och den kanske inte vinner en enda statyett, men här sitter jag redan och gråter av kärlek och stolthet och allt vad det är.
FNL är mer än en serie om amerikansk fotboll, y'all. Om det bara var det skulle jag inte ha fattat ett dugg, men den handlar om människor. Och är värd all kärlek.
The Summer of Firsts and Lasts
av Terra Elan McVoy
![]()
Lägermiljön är fascinerande. Som en sluten värld med en egen tid där en vecka på läger är som ett år i normal tid eller nåt. Ingen kommunikation med omvärlden. Dela stuga med personer du aldrig träffat förut. Skvaller, skitsnack, vänskap, kärlek. Aktiviteter som stärker dig och pushar dig mot gränser. En massa regler som är till för att brytas. Ett förbjudet förhållande mellan en ledare och en lägerdeltagare är ju i stort sett oundvikligt...
400+ sidor delas systerligt av de tre systrarna som berättar om sina skilda upplevelser på lägret. Det är väldigt läsvänligt upplägg, lätt att bläddra vidare när man egentligen tänkt sluta. Boken är indelad i olika dagar och jag tänkte (när jag egentligen borde släcka lampan och sova) "Det är fredag idag så jag ska bara läsa fredagen också så är vi lika", "Äh, jag ska bara läsa helgen", "En dag till bara" och "Men jag vill ju veta hur det är med Calla/Violet/Daisy".
Och det är en sommarbok. Bockar av alla punkter på checklistan!
Calla, Violet, Daisy.
Tre systrar. Tre veckor på läger.Så mycket mer om handling känner jag just inte för att skriva.
Det väldigt rosa skyddsomslagets innerflikstext fokuserar på killarna i systrarnas liv och det känns lite felfokuserat för mig. Visserligen finns det killar med i bilden, men i första hand handlar det om deras inbördes relationer och vad de lär sig om sig själva. Läsare med systrar känner förmodligen igen sig medan vi andra kan känna oss lite avundsjuka.
Det väldigt rosa skyddsomslagets innerflikstext fokuserar på killarna i systrarnas liv och det känns lite felfokuserat för mig. Visserligen finns det killar med i bilden, men i första hand handlar det om deras inbördes relationer och vad de lär sig om sig själva. Läsare med systrar känner förmodligen igen sig medan vi andra kan känna oss lite avundsjuka.
Lägermiljön är fascinerande. Som en sluten värld med en egen tid där en vecka på läger är som ett år i normal tid eller nåt. Ingen kommunikation med omvärlden. Dela stuga med personer du aldrig träffat förut. Skvaller, skitsnack, vänskap, kärlek. Aktiviteter som stärker dig och pushar dig mot gränser. En massa regler som är till för att brytas. Ett förbjudet förhållande mellan en ledare och en lägerdeltagare är ju i stort sett oundvikligt...
400+ sidor delas systerligt av de tre systrarna som berättar om sina skilda upplevelser på lägret. Det är väldigt läsvänligt upplägg, lätt att bläddra vidare när man egentligen tänkt sluta. Boken är indelad i olika dagar och jag tänkte (när jag egentligen borde släcka lampan och sova) "Det är fredag idag så jag ska bara läsa fredagen också så är vi lika", "Äh, jag ska bara läsa helgen", "En dag till bara" och "Men jag vill ju veta hur det är med Calla/Violet/Daisy".
Och det är en sommarbok. Bockar av alla punkter på checklistan!
onsdag 13 juli 2011
Hur översätter man sa-woon?
Eftersom amerikansk YA är my drug of choice läser jag relativt mycket på engelska. Men vissa titlar översätts och hamnar på biblioteket och då händer det att jag läser dem på svenska. Till exempel läste jag Morgan Matsons Fyra dagar, fyra nätter och Jandy Nelsons Himlen börjar här på svenska trots att jag var extremt sugen på att klicka hem dem på engelska. För grejen är, när jag läser på svenska översätter jag ändå tillbaka i huvudet och tänker "Hm, undrar vad han egentligen sa här." Speciellt Matsons bok som på något sätt ändå är Amy and Roger's Epic Detour och så väldigt amerikansk.
Så just de böckerna kommer jag kanske, förmodligen, högst sannolikt, någon gång läsa om på engelska. Att däremot gå från andra hållet, först läsa på engelska och sen svenska, känns svårare för mig. Harry Potter minns jag till exempel att jag öppnade en översättning på ICA en gång och såg "Gyllenroy Lockman". Efter det stod det ännu mer klart att jag skulle fortsätta läsa just den serien på engelska. Men det kan i och för sig vara ett extremt exempel, för jag läste faktiskt Sommaren jag blev vacker av Jenny Han efter att först ha läst den på engelska, och den översättningen störde mig inte så mycket alls.
Och översättningar är ju bra! Om man är bokpushare och vill nå alla i en Alla ska läsa-kampanj är svenska att föredra eftersom alla inte är bekväma med att läsa på engelska, eller så boknördiga att de håller koll på vad som ges ut i andra länder. Sarah Dessen till exempel. Mitt perfekta liv (The Truth about Forever) får mycket kärlek runt omkring och det gör mig superglad.
Men personligen vågar jag nog inte läsa den. För hur översätter man Monica? Och hur översätter man sa-woon?
Så just de böckerna kommer jag kanske, förmodligen, högst sannolikt, någon gång läsa om på engelska. Att däremot gå från andra hållet, först läsa på engelska och sen svenska, känns svårare för mig. Harry Potter minns jag till exempel att jag öppnade en översättning på ICA en gång och såg "Gyllenroy Lockman". Efter det stod det ännu mer klart att jag skulle fortsätta läsa just den serien på engelska. Men det kan i och för sig vara ett extremt exempel, för jag läste faktiskt Sommaren jag blev vacker av Jenny Han efter att först ha läst den på engelska, och den översättningen störde mig inte så mycket alls.
Och översättningar är ju bra! Om man är bokpushare och vill nå alla i en Alla ska läsa-kampanj är svenska att föredra eftersom alla inte är bekväma med att läsa på engelska, eller så boknördiga att de håller koll på vad som ges ut i andra länder. Sarah Dessen till exempel. Mitt perfekta liv (The Truth about Forever) får mycket kärlek runt omkring och det gör mig superglad.
Men personligen vågar jag nog inte läsa den. För hur översätter man Monica? Och hur översätter man sa-woon?
måndag 11 juli 2011
Bokalfabetet 2.0 - D
Två gånger i veckan så kommer jag att vara i kapp enligt O:s bokalfabet när denna månad är slut. Detta ABC är min sommarskola, men en rätt så underhållande och knepig sådan. (Ja, det där var ett "skola men underhållande". Som om inte skola alltid är kul!) I alla fall, D.
5 ord ska som vanligt pila fram till 1-5 boktitlar. Orden den här gången är djup, dimma, dåre, dubbel och dam. Och jag tänkte Svindlande höjder på allihop. Men jag kommer egentligen inte ihåg boken trots att jag läst den åtminstone två gånger, så det är möjligt att jag bara hittar på.
Men Catherine och Heathcliffs kärlek är djup. Den gör dem galna, till dårar, men Catherine gifter sig med Edgar Linton och blir en dam. Det är säkert dimma på heden, i alla fall föreställer jag mig det. Mycket kommer i dubbel uppsättning, berättarna, hemmen, Catherine...
karaktär på D
Dexter i One Day (En dag) av David Nicholls. Han är inte precis drömmannen. När han är ung och hela världen är hans. Men när han skriver brev till Emma. När utvecklingen springer ifrån honom och han blir en föredetting i TV-branschen. Så gillar jag honom ändå. 15 juli på fredag...
favoritdeckarförfattare
Jag läser egentligen inte deckare. Med undantaget att jag smått maniskt har läst alla Agatha Christies detektivromaner utom två (Destination okänd som jag tyckte var tråkig och gav upp och Klockorna som jag inte hittat), så några deckare har jag i alla fall läst. Hon är min favorit. Om så bara för att jag inte har så mycket att jämföra med.
(Hm, jag inser nu hur fånigt det är att inte klara av att läsa ut Destination okänd när den nästan är det enda som skiljer mig från att kunna bocka i alla rutor. Tråkigare böcker har jag väl ändå läst? Fast samtidigt är det inte en av de klassiska deckarhistorierna så jag kanske kan stryka den trots allt. Men däremot, om någon hittar Klockorna någonstans så får ni gärna kontakta mig.)
5 ord ska som vanligt pila fram till 1-5 boktitlar. Orden den här gången är djup, dimma, dåre, dubbel och dam. Och jag tänkte Svindlande höjder på allihop. Men jag kommer egentligen inte ihåg boken trots att jag läst den åtminstone två gånger, så det är möjligt att jag bara hittar på.
Men Catherine och Heathcliffs kärlek är djup. Den gör dem galna, till dårar, men Catherine gifter sig med Edgar Linton och blir en dam. Det är säkert dimma på heden, i alla fall föreställer jag mig det. Mycket kommer i dubbel uppsättning, berättarna, hemmen, Catherine...
karaktär på D
Dexter i One Day (En dag) av David Nicholls. Han är inte precis drömmannen. När han är ung och hela världen är hans. Men när han skriver brev till Emma. När utvecklingen springer ifrån honom och han blir en föredetting i TV-branschen. Så gillar jag honom ändå. 15 juli på fredag...
favoritdeckarförfattare
Jag läser egentligen inte deckare. Med undantaget att jag smått maniskt har läst alla Agatha Christies detektivromaner utom två (Destination okänd som jag tyckte var tråkig och gav upp och Klockorna som jag inte hittat), så några deckare har jag i alla fall läst. Hon är min favorit. Om så bara för att jag inte har så mycket att jämföra med.
(Hm, jag inser nu hur fånigt det är att inte klara av att läsa ut Destination okänd när den nästan är det enda som skiljer mig från att kunna bocka i alla rutor. Tråkigare böcker har jag väl ändå läst? Fast samtidigt är det inte en av de klassiska deckarhistorierna så jag kanske kan stryka den trots allt. Men däremot, om någon hittar Klockorna någonstans så får ni gärna kontakta mig.)
söndag 10 juli 2011
Contemporary week
Ibland snubblar man över saker. Jag skulle ju bara in på bloglovin. Kolla nya inlägg. Följa några fler bloggar. Och så tipsades jag om readergirlz som jag egentligen redan vetat om men inte följt. Och via dem hittade jag Stacked som ägnade en vecka i juni åt contemporary YA eftersom den ofta är förbisedd och svårutgiven i jämförelse med floden av paranormal ungdomslitt.
Det börjar med inlägget "Why contemporary?" och där hittar du etiketten contemporary week som samlar tips om contemporary* man borde läsa. Om du är som jag har du läst några och hört talas om andra medan en del är nya tips.
Läs gärna själv, men jag vill ändå citera Kelly Jensen från inlägget där hon beskriver contemporary ya lit.
Stacked (som drivs av bibliotekarier och sammanfattas med orden librarians. reviews. mayhem.) hänvisar till författaren Lisa Schroeder som är en av 21 författare som skriver och kämpar för contemporary, till exempel från den gemensamma plattformen The Contemps . Och så har man plötsligt fler namn och titlar att kolla upp.
*...eller som vi säger på svenska...? Är det någon som använder begreppet Samtida ungdomslitteratur? Nja, i brist på bättre håller jag mig till contemporary för stunden.
Det börjar med inlägget "Why contemporary?" och där hittar du etiketten contemporary week som samlar tips om contemporary* man borde läsa. Om du är som jag har du läst några och hört talas om andra medan en del är nya tips.
Läs gärna själv, men jag vill ändå citera Kelly Jensen från inlägget där hon beskriver contemporary ya lit.
Contemporary is a setting -- the now -- but it's also a grounding in reality. Contemporary ya lit transcends just being a story set in today's world; it's lit that has something to it that's actually timeless. Good contemporary stories get to the heart of any challenge, any story, and that heart is something that reads honestly whether the story itself was published yesterday or ten years ago. It's more than being an "issue" driven lit, and it always has been (despite the fact that it was "issue"-driven lit that began the growth of contemporary lit in the first place). Contemporary lit is truth driven. Some of the best contemporary ya lit out there actually delves little into "issues," but instead, it delves into a slice of life and shares that story, that moment, the things that happen then.
Stacked (som drivs av bibliotekarier och sammanfattas med orden librarians. reviews. mayhem.) hänvisar till författaren Lisa Schroeder som är en av 21 författare som skriver och kämpar för contemporary, till exempel från den gemensamma plattformen The Contemps . Och så har man plötsligt fler namn och titlar att kolla upp.
*...eller som vi säger på svenska...? Är det någon som använder begreppet Samtida ungdomslitteratur? Nja, i brist på bättre håller jag mig till contemporary för stunden.
fredag 8 juli 2011
Bokalfabetet 2.0 - C
Jag arbetar mig vidare genom alfabetet och idag har turen kommit till C.
5 ord ska pila fram till 1-5 boktitlar
citron, celluliter -> En doft av apelsin av Joanne Harris. Apelsin hör liksom citron till citrussläktet och en eufemism (?) för celluliter är apelsinhud. Boken? Hm, nej jag kommer inte ihåg. Frankrike kanske? Det enda jag kommer ihåg av Joanne Harris är att Juliette Binoche och Johnny Depp inte blev ihop i hennes bok Chocolat. Och till och med det kanske jag minns fel. Men choklad är gott. Och apelsiner.
cykel -> Along for the Ride / Mycket mer än så av Sarah Dessen. Eller om jag skulle anstränga mig för att hitta en bok som inte Sarah Dessen skrivit: Janne, min vän av Peter Pohl. Det cyklas i båda.
cikador -> Flugornas herre av William Golding. Vi såg filmen i sexan och den var någon sorts tema för hela läsåret. Boken har jag inte läst, men den är förmodligen ungefär lika obehaglig. Cikador och flugor är väl båda insekter? Tänker jag. Och det fanns säkert cikador på den där ön. Det finns ju faktiskt ca 2500 arter (tack wikipedia).
cymbal -> Trummornas dån av Diana Gabaldon. Det här är fjärde delen i en serie. När jag läste den trodde jag att det var sista delen, men det har kommit några till tror jag. I alla fall en av alla serier jag var färdig med innan författaren var det. Claire från 1900-talet hamnade i första boken på något sätt i 1700-talets Skottland och mötte sitt livs kärlek, Jamie. I den här boken förekommer vilddjur, indianer, pirater och ädelstenar. Enligt min recension från 2001, jag kommer verkligen inte ihåg. Mer än att det var massa kärlek och sex och äventyr och allt vad en romanslukande 14-åring kunde drömma om. Och att Jamie var rödhårig.
karaktär på C
Hm. (Eftersom jag redan nämnt Sarah Dessen ska jag inte ta Colie eller Caitlin eller Colby (som visserligen är en ort, men ändå en karaktär på något sätt) och eftersom jag i tidigare inlägg utlovat Danielle Steel på varje bokstav...)
Cassie i Vingar. Allt hon vill är att lära sig flyga (flygplan alltså) och hennes pappas kompis lär henne och de blir kära. Sen blir hon flygaress och kändis och gifter sig med någon annan. Det här var min första Danielle Steel och fortfarande en av de mest minnesvärda.
en bok som får mig att tänka på cirkus
Sweet Valley Saga. "Läs den spännande berättelsen om fem generationers flickor som växte upp och blev Jessicas och Elisabeths anmödrar." (Ja, det gjorde jag naturligtvis. För innan jag slukade kärleksromaner slukade jag Tvillingarna.) Någon av dessa anmödrar rymde och började på cirkus.
5 ord ska pila fram till 1-5 boktitlar
citron, celluliter -> En doft av apelsin av Joanne Harris. Apelsin hör liksom citron till citrussläktet och en eufemism (?) för celluliter är apelsinhud. Boken? Hm, nej jag kommer inte ihåg. Frankrike kanske? Det enda jag kommer ihåg av Joanne Harris är att Juliette Binoche och Johnny Depp inte blev ihop i hennes bok Chocolat. Och till och med det kanske jag minns fel. Men choklad är gott. Och apelsiner.
cykel -> Along for the Ride / Mycket mer än så av Sarah Dessen. Eller om jag skulle anstränga mig för att hitta en bok som inte Sarah Dessen skrivit: Janne, min vän av Peter Pohl. Det cyklas i båda.
cikador -> Flugornas herre av William Golding. Vi såg filmen i sexan och den var någon sorts tema för hela läsåret. Boken har jag inte läst, men den är förmodligen ungefär lika obehaglig. Cikador och flugor är väl båda insekter? Tänker jag. Och det fanns säkert cikador på den där ön. Det finns ju faktiskt ca 2500 arter (tack wikipedia).
cymbal -> Trummornas dån av Diana Gabaldon. Det här är fjärde delen i en serie. När jag läste den trodde jag att det var sista delen, men det har kommit några till tror jag. I alla fall en av alla serier jag var färdig med innan författaren var det. Claire från 1900-talet hamnade i första boken på något sätt i 1700-talets Skottland och mötte sitt livs kärlek, Jamie. I den här boken förekommer vilddjur, indianer, pirater och ädelstenar. Enligt min recension från 2001, jag kommer verkligen inte ihåg. Mer än att det var massa kärlek och sex och äventyr och allt vad en romanslukande 14-åring kunde drömma om. Och att Jamie var rödhårig.
karaktär på C
Hm. (Eftersom jag redan nämnt Sarah Dessen ska jag inte ta Colie eller Caitlin eller Colby (som visserligen är en ort, men ändå en karaktär på något sätt) och eftersom jag i tidigare inlägg utlovat Danielle Steel på varje bokstav...)
Cassie i Vingar. Allt hon vill är att lära sig flyga (flygplan alltså) och hennes pappas kompis lär henne och de blir kära. Sen blir hon flygaress och kändis och gifter sig med någon annan. Det här var min första Danielle Steel och fortfarande en av de mest minnesvärda.
en bok som får mig att tänka på cirkus
Sweet Valley Saga. "Läs den spännande berättelsen om fem generationers flickor som växte upp och blev Jessicas och Elisabeths anmödrar." (Ja, det gjorde jag naturligtvis. För innan jag slukade kärleksromaner slukade jag Tvillingarna.) Någon av dessa anmödrar rymde och började på cirkus.
torsdag 7 juli 2011
Bloom
av Elizabeth Scott.
Jag läste Perfect You och kunde skänka bort den utan större separationsångest. (Han gillar dig! På riktigt! Är det så svårt att förstå?!). Jag läste The Unwritten Rule och blev inte jätteimponerad. Men sen läste jag ändå, tredje gången gillt, Bloom och äntligen sprakar det till lite.
![]()
Lauren har en mamma som stack och en pappa som jobbar för mycket, men hon har världens mest perfekta pojkvän. Dave är trygg, stabil, supersnygg, populär, älskar henne och pushar henne inte att ha sex. Snarare det motsatta. Två kyssar när han följer henne till dörren och Laurens väska är full av kondomer hon inte har någon användning för. Annars är allt är perfekt. Bara lite... tråkigt. Och kanske inte direkt som Lauren vill ha det, om hon tillåter sig att känna efter.
Så dyker Evan upp. Och det är inte bara fysisk dragningskraft och intensiv ögonkontakt i klassrummet. (Även om det är plenty av den varan.) De har ett band som går långt tillbaka. Och Lauren kan prata med honom om allt det hon håller tillbaka för andra.
Men är hon beredd att ge upp tryggheten med Dave och ge efter för kraften som drar henne mot Evan?
Precis som i The Unwritten Rule blir det en del angstande. "Hur kan jag ens tänka tanken att göra slut med Dave och hans perfekta tänder?" Eh, för att du gillar Evan som är het, gillar dig, förstår dig och lutar sig mot saker. (OK, det sista kanske inte är ett solklart argument, men det är sååå Jordan Catalano att det hamnar på pluskontot.)
Men det finns mer i Bloom än Dave eller Evan-frågan. Laurens föräldrar, bästa kompisen Katie, Laurens intressen och ambitioner som hon har en tendens nedvärdera som inte coola nog. Hon har mer personlighet och bjuder på roligare språk än Sarah i The Unwritten Rule.
En bra bok om kärlek och om att vad som objektivt kan verka perfekt inte nödvändigtvis är det rätta för dig.
Featuring: världens minst besökta skolbibliotek. HI-larious!
Smakprov:
"I like you," he says. Just like that. Like it can just be
that easy.
I stare at him, my insides totally turned to mush by what
he's said, by his smile, by how his eyes crinkle at the corners
and his hair flops into his eyes. I'm totally unsettled and com-
pletely happy around him, and it scares me.
Jag läste Perfect You och kunde skänka bort den utan större separationsångest. (Han gillar dig! På riktigt! Är det så svårt att förstå?!). Jag läste The Unwritten Rule och blev inte jätteimponerad. Men sen läste jag ändå, tredje gången gillt, Bloom och äntligen sprakar det till lite.
Lauren har en mamma som stack och en pappa som jobbar för mycket, men hon har världens mest perfekta pojkvän. Dave är trygg, stabil, supersnygg, populär, älskar henne och pushar henne inte att ha sex. Snarare det motsatta. Två kyssar när han följer henne till dörren och Laurens väska är full av kondomer hon inte har någon användning för. Annars är allt är perfekt. Bara lite... tråkigt. Och kanske inte direkt som Lauren vill ha det, om hon tillåter sig att känna efter.
Så dyker Evan upp. Och det är inte bara fysisk dragningskraft och intensiv ögonkontakt i klassrummet. (Även om det är plenty av den varan.) De har ett band som går långt tillbaka. Och Lauren kan prata med honom om allt det hon håller tillbaka för andra.
Men är hon beredd att ge upp tryggheten med Dave och ge efter för kraften som drar henne mot Evan?
Precis som i The Unwritten Rule blir det en del angstande. "Hur kan jag ens tänka tanken att göra slut med Dave och hans perfekta tänder?" Eh, för att du gillar Evan som är het, gillar dig, förstår dig och lutar sig mot saker. (OK, det sista kanske inte är ett solklart argument, men det är sååå Jordan Catalano att det hamnar på pluskontot.)
Men det finns mer i Bloom än Dave eller Evan-frågan. Laurens föräldrar, bästa kompisen Katie, Laurens intressen och ambitioner som hon har en tendens nedvärdera som inte coola nog. Hon har mer personlighet och bjuder på roligare språk än Sarah i The Unwritten Rule.
En bra bok om kärlek och om att vad som objektivt kan verka perfekt inte nödvändigtvis är det rätta för dig.
Featuring: världens minst besökta skolbibliotek. HI-larious!
Smakprov:
"I like you," he says. Just like that. Like it can just be
that easy.
I stare at him, my insides totally turned to mush by what
he's said, by his smile, by how his eyes crinkle at the corners
and his hair flops into his eyes. I'm totally unsettled and com-
pletely happy around him, and it scares me.
tisdag 5 juli 2011
The Unwritten Rule
Clara skrev häromdagen om Bara inte du av Katarina von Bredow och avslutade med att rekommendera den till alla (forbidden) love-lovers. Jag är en av dem och von Bredow är drottningen av förbjuden kärlek i den svenska ungdomsboksvärlden. Hur nära Elizabeth Scott står tronen i USA vet jag inte, men hon gör ett försök med The Unwritten Rule.
![]()
En subgenre i förbjuden kärlek-genren är "tjej är kär i bästa kompisen kille" (eller killen bästa kompisen gillar som i Hur kär får man bli? som förmodligen är den bästa) och den oskrivna regeln som boktiteln syftar på är att det gör man bara inte. Blir kär i bästisens kille alltså. Men det blir Sarah. Egentligen gillade hon Ryan först, flera år innan Brianna brydde sig om honom, men det spelar ingen roll för nu är han Briannas. Ändå kan hon inte sluta tänka på honom och när det står klart att Ryan tänker på henne också blir det plötsligt ännu värre. Och bättre.
Boken utspelar sig under en kort tidsperiod och det är tur för det skulle inte hålla i ett längre perspektiv. Det hinner redan bli tjatigt som det är. Sarah (som är berättarjaget) kan inte tänka på något annat än Ryan och hur hon inte får tänka på Ryan och tänk om han gillar henne men tänk om han inte gör det och hur kan hon göra så mot Brianna.
Händelsemässigt blir det också många upprepningar. Alla kvällar Brianna tycker att Sarah måste tillbringa med henne och Ryan. Alla gånger hon trycker ner Sarah. Alla gånger Ryan är på väg att säga något eller något är på väg att hända men de blir avbrutna. Alla gånger Ryan säger "Sarah".
Men det finns roliga detaljer som Sarahs mammas besatthet av matlagningstävlingar och Sarahs eget intresse, att designa sneakers. Och de finns lite pirr mellan Sarah och Ryan förstås (vore dåligt annars), men inte så mycket att jag läser hela natten för att se hur det ska sluta.
Jag bryr mig helt enkelt inte om dem tillräckligt. Eller så bryr jag mig inte tillräckligt mycket om Brianna för att förstå problemet. Dumpa henne bara, båda två. Men det finns förstås anledning att förstå och känna för henne.
Hur det ska sluta är ju också en knepig del med den här sortens historia. Det kan inte sluta lyckligt för det vore inte trovärdigt. Det kan i alla fall inte sluta lyckligt för alla inblandade. Ingen enkel utväg som magiskt uppenbarar sig. Det är komplicerat. Någon blir sårad.
Ruby Oliver funderar över det i The Treasure Map of Boys och skriver "And in life, you do have to choose between your friend and the boy you like. She doesn't magically fall in love with someone else, realize she's gay or turn out evil."
En subgenre i förbjuden kärlek-genren är "tjej är kär i bästa kompisen kille" (eller killen bästa kompisen gillar som i Hur kär får man bli? som förmodligen är den bästa) och den oskrivna regeln som boktiteln syftar på är att det gör man bara inte. Blir kär i bästisens kille alltså. Men det blir Sarah. Egentligen gillade hon Ryan först, flera år innan Brianna brydde sig om honom, men det spelar ingen roll för nu är han Briannas. Ändå kan hon inte sluta tänka på honom och när det står klart att Ryan tänker på henne också blir det plötsligt ännu värre. Och bättre.
Boken utspelar sig under en kort tidsperiod och det är tur för det skulle inte hålla i ett längre perspektiv. Det hinner redan bli tjatigt som det är. Sarah (som är berättarjaget) kan inte tänka på något annat än Ryan och hur hon inte får tänka på Ryan och tänk om han gillar henne men tänk om han inte gör det och hur kan hon göra så mot Brianna.
Händelsemässigt blir det också många upprepningar. Alla kvällar Brianna tycker att Sarah måste tillbringa med henne och Ryan. Alla gånger hon trycker ner Sarah. Alla gånger Ryan är på väg att säga något eller något är på väg att hända men de blir avbrutna. Alla gånger Ryan säger "Sarah".
Men det finns roliga detaljer som Sarahs mammas besatthet av matlagningstävlingar och Sarahs eget intresse, att designa sneakers. Och de finns lite pirr mellan Sarah och Ryan förstås (vore dåligt annars), men inte så mycket att jag läser hela natten för att se hur det ska sluta.
Jag bryr mig helt enkelt inte om dem tillräckligt. Eller så bryr jag mig inte tillräckligt mycket om Brianna för att förstå problemet. Dumpa henne bara, båda två. Men det finns förstås anledning att förstå och känna för henne.
Hur det ska sluta är ju också en knepig del med den här sortens historia. Det kan inte sluta lyckligt för det vore inte trovärdigt. Det kan i alla fall inte sluta lyckligt för alla inblandade. Ingen enkel utväg som magiskt uppenbarar sig. Det är komplicerat. Någon blir sårad.
Ruby Oliver funderar över det i The Treasure Map of Boys och skriver "And in life, you do have to choose between your friend and the boy you like. She doesn't magically fall in love with someone else, realize she's gay or turn out evil."
måndag 4 juli 2011
Åh, nej!
Upptäckte precis goodreads och hyllan för contemporary young adult books. Inte bra för ännu inte officiellt fattat beslut att inte köpa fler böcker i år.
Bokalfabetet 2.0 - B
Underhåller sommarhjärnan med enligt O:s alfabet. Som vanligt är det inte säkert att sagda hjärna kommer på några ungdomsböcker. Den här gången är det till exempel bara två. Däremot har jag läst alla böckerna.
5 ord ska leda fram till 1-5 boktitlar
båt, badkar, bomber -> Tid av lycka av Danielle Steel. (Ja, från och med nu kommer varje bokstav att leda till minst en Danielle Steel-bok. Det här var en av mina favoriter.) Liane och Nick träffades på en båt av typen superlyxig atlantångare. Och sen åkte de båt igen medan andra världskrigets bomber skapade förödelse. Och jag tror minsann att ett badkar i Carmel användes också.
berså -> Så länge solrosorna blommar av Viveca Lärn. Vid min lågstadieskola fanns en jättestor (i alla fall var den det då) berså där vi brukade vara. Min skola hette Solrosen. Viveca Lärn är förmodligen anledningen till att jag valde franska.
blyg -> Unga kvinnor av Louisa May Alcott. Fast nu kanske inte Beth är blyg utan har social fobi. Men jag är osäker på om den diagnosen fanns på 1860-talet.
karaktär på B
Eftersom jag redan missat att ta Alma på A och Leo på L (eller missat, jag hade ju inte läst Kärlekens historia när jag gjorde de bokstäverna) är det skönt att Bruno finns kvar till B. Kompisen som lyssnar på ljudböcker på högsta volym och kommunicerar genom elementet.
en bok med ett bröllop
Breaking Dawn. Är det första som dyker upp. Ja.
5 ord ska leda fram till 1-5 boktitlar
båt, badkar, bomber -> Tid av lycka av Danielle Steel. (Ja, från och med nu kommer varje bokstav att leda till minst en Danielle Steel-bok. Det här var en av mina favoriter.) Liane och Nick träffades på en båt av typen superlyxig atlantångare. Och sen åkte de båt igen medan andra världskrigets bomber skapade förödelse. Och jag tror minsann att ett badkar i Carmel användes också.
berså -> Så länge solrosorna blommar av Viveca Lärn. Vid min lågstadieskola fanns en jättestor (i alla fall var den det då) berså där vi brukade vara. Min skola hette Solrosen. Viveca Lärn är förmodligen anledningen till att jag valde franska.
blyg -> Unga kvinnor av Louisa May Alcott. Fast nu kanske inte Beth är blyg utan har social fobi. Men jag är osäker på om den diagnosen fanns på 1860-talet.
karaktär på B
Eftersom jag redan missat att ta Alma på A och Leo på L (eller missat, jag hade ju inte läst Kärlekens historia när jag gjorde de bokstäverna) är det skönt att Bruno finns kvar till B. Kompisen som lyssnar på ljudböcker på högsta volym och kommunicerar genom elementet.
en bok med ett bröllop
Breaking Dawn. Är det första som dyker upp. Ja.
lördag 2 juli 2011
Fusk!
Ja, okej, jag har gjort ett litet avsteg från vuxensommaren och läst en YA. Men det kändes liksom dumt att inte utnyttja mina fina östgötabibliotek och den geniala fjärrlånsmöjlighet de har, nu när jag snart ska flytta till nya jaktmarker ( = bibliotek). Och korkad vill jag inte vara. Så jag lånade hem The Unwritten Rule (och Bloom, men den hade Linköping på sin vuxenavdelning så om jag köper den placeringen så är det tekniskt sett inte fusk) av Elizabeth Scott.
(De hade Perfect You på vuxen också. Intressant det där. Men den läste jag förra, nehej förrförra, året. (Det där var ett fult ord. Förra. Och sen förrförra? Heter det verkligen så? Och varför använde jag det? Ju mer jag stirrar på det desto fulare ser det ut.))
Hm, jag tror vi slutar där, för att bespara eventuella läsare överanvändande av parenteser och allmänt svammel. Några ord om The Unwritten Rule kommer istället en annan dag.
(De hade Perfect You på vuxen också. Intressant det där. Men den läste jag förra, nehej förrförra, året. (Det där var ett fult ord. Förra. Och sen förrförra? Heter det verkligen så? Och varför använde jag det? Ju mer jag stirrar på det desto fulare ser det ut.))
Hm, jag tror vi slutar där, för att bespara eventuella läsare överanvändande av parenteser och allmänt svammel. Några ord om The Unwritten Rule kommer istället en annan dag.
fredag 1 juli 2011
Halvårsrapport
Har ni märkt att halva året gått? Så är det tydligen.
6 månader har gått. 57 böcker har lästs (+ en hög oräknade bilderböcker).
34 av dem bar jag hem från olika bibliotek. 14 fick jag snällt betala för. Resten plockade jag ur bokhyllan.
23 läste jag på engelska. 12 var svenska. Övriga 22 var översatta från engelska till svenska. Mångfald är fint.
44 av böckerna vände sig till unga människor. Alltså bara 13 vuxenböcker.
16 av böckerna jag läst i år har jag läst tidigare. Hälften av dem har Sarah Dessen skrivit.
12 böcker (+ en hög oräknade bilderböcker) var kurslitteratur. Hälften av dem var omläsningar.
Till de 41 nyläsningarna delas 5 särskilda omnämnanden ut, i kronologisk ordning:
To Kill a Mockingbird
Janne, min vän
Jellicoe Road
What Happened to Goodbye
Kärlekens historia
Bonus: Hungerspelen. Som var en intensiv läsupplevelse i februari, men nu är det lite mer "Ja, just det, jag läste Hungerspelen också." Är jag inte hemsk?
Okej, det var alldeles för många siffror för att jag ska må riktigt bra. Nu ska jag välja ut en bok att inleda andra halvåret med. Vet inte vilken än, men det kommer att finnas bokstäver i den och det kommer snabbt att råda bot på sifferillamåendet.
6 månader har gått. 57 böcker har lästs (+ en hög oräknade bilderböcker).
34 av dem bar jag hem från olika bibliotek. 14 fick jag snällt betala för. Resten plockade jag ur bokhyllan.
23 läste jag på engelska. 12 var svenska. Övriga 22 var översatta från engelska till svenska. Mångfald är fint.
44 av böckerna vände sig till unga människor. Alltså bara 13 vuxenböcker.
16 av böckerna jag läst i år har jag läst tidigare. Hälften av dem har Sarah Dessen skrivit.
12 böcker (+ en hög oräknade bilderböcker) var kurslitteratur. Hälften av dem var omläsningar.
Till de 41 nyläsningarna delas 5 särskilda omnämnanden ut, i kronologisk ordning:
To Kill a Mockingbird
Janne, min vän
Jellicoe Road
What Happened to Goodbye
Kärlekens historia
Bonus: Hungerspelen. Som var en intensiv läsupplevelse i februari, men nu är det lite mer "Ja, just det, jag läste Hungerspelen också." Är jag inte hemsk?
Okej, det var alldeles för många siffror för att jag ska må riktigt bra. Nu ska jag välja ut en bok att inleda andra halvåret med. Vet inte vilken än, men det kommer att finnas bokstäver i den och det kommer snabbt att råda bot på sifferillamåendet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)