Bokalfabet 2.0 - Ö

Idag är sista dagen. Sen är det över. Alfabetet om böcker.

1. Enligt O är det här de sista 5 orden som ska kopplas till boktitlar:

ö   öl   överraskning   ödmjuk   önsketänkande

Will Grayson får en överraskning när han stöter på en annan Will Grayson på ett oväntat ställe i Chicago. 

   Tiny Cooper har ett eget hus där han och Will Grayson kan dricka öl och spela TV-spel. Men Will gillar inte öl och Tiny gillar inte TV-spel så de spelar dart istället.
   Tiny är för övrigt ett under av ödmjukhet när han sätter upp en musikal om sig själv där han givetvis har huvudrollen men också skriver, regisserar, rollbesätter etc. etc.
   maura verkar tro att hon och will har en chans. men det är rent önsketänkande från hennes sida. will är inte intresserad.
   Om Will Grayson, Will Grayson ändå utspelade sig på Manhattan så jag kunde påstå att John Green och David Levithan skrivit om en ö... Nåväl.
(Vill ni ha ett tips om en bra bok som faktiskt utspelar sig på en ö? Kolla Bokgläntans recension av Om jag inte hade sett honom.)


2. En karaktär med för- eller efternamn på Ö????????????

Så här sista gången kan man väl få lägga till smeknamn till för- och efternamn? För jag kommer verkligen inte på någon Örjan.
   I Var är Alaska? av, ja, John Green finns det två smeknamn på Ö, nämligen Översten och Örnen. Det är väldigt förvirrande att de blivit så lika i översättningen för de är ju totalt olika som karaktärer. Översten är den som gör hyssen och Örnen är den som delar ut straffen.

3. En bok som var så bra att jag nästan grät av saknad när läsningen var över?

Nästan? När jag läste ut The Piper's Son av Melina Marchetta grät jag inte nästan - jag grät. Men var det av saknad eller för att boken var en så fin gråtbok? Äh, sak samma. Den var så bra. Rekommenderad läsning även för personer som inte föll för Jellicoe Road. ;)

Fifteen love

Fifteen love var en av böckerna jag definitivt skulle läsa i höstas men trots det blev den stående till februari. För man är ju lite korkad ibland och tror att man inte kommer gilla en bok något vidare och andra böcker går före. Och så står det en liten pärla i bokhyllan och bara väntar.

Peter Barlachs bok är både rolig och sorglig. John har sin döda mamma i bakhuvudet. Det har gått några år sen hon dog och för honom, pappan och storasystern går livet vidare. Men John är också full av Violetta, den polska städerskan som kommer varje onsdag. Mycket av hans energi går till att hitta sätt att komma nära henne.

Vad jag gillar mest är hur ung John faktiskt känns. Hur han hänger med Gabriel som är äldre och mer erfaren men fortfarande vill vara hemma, äta lördagsgodis och pappas pommes frites. Hur hemliga häxblandningar smakar bättre än en dry martini gjord efter konstens alla regler. Han är femton och känns som femton, pendlande, på gränsen mellan barn och vuxen eller hur man nu vill uttrycka det.
   Det är så befriande med Johns bristande koll. På hur man egentligen städar. Violetta som kan vara allt mellan 20 och 40. Min favorit var när hans pappa sa prosit åt en nysande kvinna i mataffären. De kände ju inte ens varandra! Vilket märkligt vuxet beteende.

Fifteen love är den fristående fortsättningen på Inte bara tennis och Dubbelfel.

Läsning den 26 februari

2002: Kärlek, lögner och Jessica Wakefield av Francine Pascal

Jag inser att barn och unga idag har bättre böcker än massproducerade tvillingböcker att tillgå, men oj vilket stort kliv som togs när tvillingarna började på college och fick mens och hade sex och Lizzie gick upp i vikt.

2007: Det går an av Carl Johan Love Almqvist

Ja, det här var terminen jag pluggade litteraturvetenskap. Ja, det här var min kurslitteratur.

The Realm of Possibility

av David Levithan

20 röster från en gymnasieskola. Som skiljer sig i ton, tema och typografi men också hör samman.

Prosalyrik som rör sig på skalan mellan prosa och lyrik. Från det mer poetiska till det mer konkreta. Killen vars flickvän är kär i Holden Caulfield. Hon som bryter ner sin kropp och han som bygger upp sin. Ord som måste ut. Hugs AND drugs. Vänta på att bli sedd och sen bli sedd. Kärlek. Vänskap. Omöjliga saker som ändå inträffar. Såna grejer.

Ingrid Olsson gjorde något liknande med Jag vill bara att du gillar mig. Berättarröster som inte hade mer gemensamt än att de tillhörde karaktärer som råkade gå i samma klass och viljan att bli gillad.
Anledningen till att jag gillar Levithans bok mer är att samtidigt som rösterna är individuella, separata, cirkulerar de kring och korsar varandra. Jag får höra både killen vars tjej är kär i Holden Caulfield och tjejen som är kär i Holden Caulfield. Namn på tidigare berättare skymtar förbi som en vän eller ovän och man får pussla ihop nätet av relationer. I Jag vill bara... kände jag att trådarna mellan karaktärerna var för få, men här finns de och knyter också mig närmare än Ingrid Olssons gjorde.

Vanligtvis när jag läser prosalyrik går det så fort för att det är färre ord på sidan men The Realm of Possibility's 210 sidor var långsam läsning. Långsam och fin.

Ung, bög och jävligt kär

Det måste finnas ett sug efter böcker som handlar om hur det är att vara ung, bög och (jävligt) kär när en bok som är så här dålig kommer ut på marknaden. Ursäkta, men, ja... Vanligtvis brukar jag kunna skylla på mig själv när jag inte gillar en bok, men den här gången känns det lättare att säga att Ung, bög och jävligt kär inte är en bra bok.

Ambitionen är förstås god. Ung kille, precis kommit ut, kär i heta fotbollskillen som är förortens värsta player, inget hopp om att känslorna kan vara besvarade naturligtvis. Men, lo and behold, det kanske de är?!  
   Utförandet lämnar desto mer att önska. Karaktärerna är platta, gestaltningen obefintlig och om jag fått komma in i ett tidigare skede hade jag sagt "Stryk, stryk, stryk och fokusera".
   Boken försöker berätta alldeles för många (ointressanta) historier om kriminalitet, idealistiska lärare, ondsinta häxor och någon sorts musikalshow. Kärlekshistorian, som inte heller den innehåller någon känsla ("köttsliga lustar", herregud, var har jag hamnat?!), försvinner i vansinnet.

Jag gillar ungdomsböcker som berättar flera historier och inkluderar vuxna karaktärer som mer än parenteser, men det måste göras med känsla och de vuxna måste vara mer än grovt tillklippta pappfigurer. Som studierektorn (?) Viveka ("Några elever syntes dock inte till och likt en bibliotekarie tyckte hon att ungdomarnas frånvaro var helt underbar.") och den drickande machopappan. Inte bra.
   Den här boken har så många fel och hur gärna jag än vill att den ska vara rätt kan ingen välvillig inställning i världen hindra mig från att såga den.

När de oomskrivna böckerna hopar sig

Jag skriver inte om alla böcker jag läser. Jag listar ungdomsböckerna här i kronologisk ordning och idealet är förstås att varje titel ska vara en länk till ett inlägg om boken ifråga. Så ser det inte riktigt ut och kommer förmodligen aldrig att göra eftersom ideal är ideal och verklighet verklighet. Men jag ska försöka skriva något, i någon form (haiku?), om böckerna jag läst i februari innan februari är över (avd. vatten över huvudet).

Två böcker i januari som jag skriver lite om nu men också länkar till andra recensioner av:

Anna and the French Kiss 
Jag sträckläste Anna... när jag egentligen borde syssla med annat. Och det var okej. Men jag är totalt ointresserad av miljöbeskrivningar så hela storslagenheten med Paris hade liten effekt på mig och ja, jag är mer på Johannas linje än på Andréas.
   Längre tyckande om den boken kan ni med fördel läsa hos Bokskadad som till och med fastnade för samma del av boken som jag. Det jag tar med mig från boken är Annas tips om var man ska sitta i biosalongen. Men jag har glömt om det var fyra eller fem rader ovanför mitten. Suck.
   Kommer jag att låna Lola and the Boy Next Door när den blir ledig på biblioteket? Ja, förmodligen. Kommer jag att läsa Isla and the Happily Ever After när den kommer? Beror på Lola.

Tretton skäl varför

... skuttade raskt upp i läsordningen för att jag ville kunna svara på frågan i Boktyckes tävling. Anna skriver om boken här och går på linjen "Var det där värt att ta livet av sig för?" och jag säger som Jay Asher sa i en intervju på Basically Amazing: "Nej, men vad är?" (min parafras).
   Mathilda i Bokgläntan, som vann ovan nämnda tävling trots mitt idoga googlande på obskyr paranormal, har också skrivit om boken och jag håller med om hur det var som att vara tvungen att lyssna vidare trots att jag inte kunde räkna med att mitt namn skulle nämnas på banden.

Bokalfabet 2.0 - Ä

Näst sista upplagan av Enligt O: s alfabet!

1. Hur många ord? 5! Vad ska jag göra med dem? Koppla ihop med böcker. 

äpple   ärlig   äventyrlig   äcklig   äktenskap

  

Jag vet att jag läst en bok om någon som inte var ärlig... Pants on Fire/Katie Ellison ljuger inte av Meg Cabot. "Hyfsat underhållande sensommarfluff" kallade jag det visst. Det var generöst av mig. (En av sakerna Katie inte är helt ärlig om? Quahogs. Hon tycker det är äckligt.)

På mellanstadiet läste jag en bok som jag antar måste ha varit Expedition Kon-Tiki. Ut på Stilla havet på en flotte? Thor Heyerdahl och Bengt Danielsson var minst sagt äventyrliga av sig.

Hadley har inte så höga tankar om äktenskap och det är en av alla saker hon och Oliver pratar om på planet till London där Hadleys pappa ska gifta sig med en kvinna Hadley aldrig ens träffat. Men kärlek då, Hadley? Vid första ögonkastet? Jennifer E. Smiths fina The Statistical Probability of Love at First Sight.

2. Äääääähhhhhhhhh... Karaktäääääär på Ä?
Inte ens  J.K. Rowling kan hjälpa mig den här gången. Men man kanske tilltalar Oberon som Älvkungen Oberon? För man kan ju inte dua eller ba' "Öh, Oberon!". Mm, vi säger så. Bara för att visa att jag kan min Shakespeare. (Men det kan jag egentligen inte, trots att jag nördade Shakespeare mer än de flesta högstadieelever. Jag var betydligt smartare och mer kulturell när jag var 14. Vad hände sen?)

3. Tredje frågan saxar vi från O:
Äntligen!, utropade Gert Fylking när Horace Engdahl och senare Peter Englund avslöjade nobelpristagen i Börshuset. Vilken nobelpristagare skulle få dig att brista ut i ett rungande Äntligen? Har det kanske redan hänt?
I litteratur? Jag vet inte. Nobelpris engagerar mig väldigt lite och jag kommer inte på någon just nu.
Men bröderna Green skulle kunna få ett fredspris för hela Nerdfighter-grejen. Det tycker jag. Men jag är förstås lite besatt  just nu.

Jämlikhet mellan könen

I skrivande stund har jag 2012 läst 16 böcker och 8 av dem har författats av män. En imponerande siffra med tanke på hur kvinnodominerad min läsning är. Året är ungt och det finns inte en chans att jämlikhet kommer råda när jag summerar det i december, så lika bra att låta Fredrik få chansen att glänsa nu.

Av dessa åtta har fem skrivits av David Levithan eller John Green. Nästa utmaning blir alltså att läsa böcker av män som inte är John Green eller David Levithan. (Ska bara läsa Will Grayson, Will Grayson och Liten parlör för älskande först.)

Män som inte är någon av ovan nämnda och därmed platsar i utmaningen?
Har Nick Burd kvar på läslistan sen i höstas, men för övrigt har jag prickat av dem riktigt duktigt. Aidan Chambers har jag sneglat på i evigheters evigheter. Stephen Emonds bok är jag nyfiken på, men det får nog vänta till nästa vinter. (Ja, jag har börjat planera min julläsning. Winter Town och Dash & Lily på något språk. Inga konstigheter.) Why We Broke Up av Daniel Handler och Life: an exploded diagram av Mal Peet.

Har ni fler män att rekommendera? De ska helst vara bra också. Jag kvoterar inte in författarmän i min bokhylla för statistikens skull, men råkar någon man ha skrivit en bra bok vill jag ju inte missa den bara för att han råkar vara en han.

Vem är Anita Eklund Lykull?

Ja, Clara, vem är Anita Eklund Lykull?

Rabén & Sjögren

Anita Eklund Lykull är en svensk, västkustsk, ungdomsboksförfattare född 1942. Hon har skrivit elva ungdomsböcker sedan debuten med Hökautostradan 1991.
   Alla hennes böcker (utom just den första) har en ung tjej i centrum, men böckerna är också fyllda av intressanta sidokaraktärer, både unga och vuxna.
   När jag var 15 och läste om hennes serie om Julia kallade jag henne för "en superbra nutidsskildrare". Hon skriver verklighetsnära och väver ihop sina böcker med karaktärer från en bok som gästspelar i en annan (hon var den första jag läste som gjorde så och jag tyckte, och tycker fortfarande, att det är en så bra grej).

Jag rekommenderar framför allt trilogin om Julia som börjar med Silverdelfinen (1992) där Julia går i nian och bestämmer sig för att söka upp sin pappa i Grekland. Andra boken, Café Brazil (1993), utspelar sig under hennes sabbatsår från gymnasiet och sista boken, Julia mitt i världen (1996), skildrar Julias liv åren efter studenten.

Fristående boken Ängel i grön klänning (1997) beskrev jag som "otroligt fin" så det är den säkert.
Ballongfararens morgon (1999) som jag nämnde förra veckan är uppföljaren till Hjärtat i översta lådan (1994) och handlar om Nella och hennes familj.

Jag inser att utgivingsåren på de här böckerna ligger långt tillbaka i tiden. Alla böcker jag nämnt här gavs ut innan jag blev tonåring. Det är möjligt att böckerna känns hopplöst mossiga idag (och är inte "mossigt" ett mossigt uttryck!) men det skulle vara kul om någon letade upp Eklund Lykull på biblioteket eller bokloppis (eller i förrådet) och gav henne en chans. Jag tror absolut att hon är värd det.
 
Mer om Anita och hennes böcker finns att läsa hos Rabén & Sjögren .

Bokalfabet 2.0 - Å

Återigen dags för bokalfabetet. Som den skarpsynta kan utläsa av rubriken är vi nu inne på de sista skälvande bokstäverna som skiljer oss från andra alfabet. Enligt O har skrapat ihop 5 ord ur ordlistan. Alla börjar de på Å. Alla ska de på något sätt kopplas till böcker.

återvinning   ångest   ålderdom   årskurs   åskådare

"Oh shit, I know! We used to run together, right? In middle school? And now you date that guy, the one who's always yelling at us about bicycling!"
   It took me a second.
   "Recycling?" I said.
   "Right!" She clapped her hands. "That's it!"
Ja, Jason är brinner för återvinning, men behöver jobba lite på relationer och sånt. Men jag tror att han gör det. Inte i The Truth about Forever visserligen, men Sarah Dessen ger honom fler chanser.

JAG KAN VERBALISERA MIN ÅNGEST! Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld.

På temat ålderdom måste jag berätta att jag är nyfiken på Sara Beischers bok Jag ska egentligen inte jobba här som handlar om Moa som börjar jobba på ett äldreboende. Men hon ska alltså inte jobba där. Egentligen. Hon ska ju bli skådespelare.
   Det här med årskurser kan vara svårt för översättare. Freshman, sophomore, junior, senior. Första, andra, tredje och fjärde året. Så junior year är alltså tredje året, inte första. Och att byta skola sista årskursen innan college är inte drömmen, men vissa tvingas göra det ändå. Bea i Natalie Standifords Robothjärta till exempel.
   Översten är inte någon tyst åskådare när han går på skolans basketmatcher. Hans verbala attacker har fått honom utslängd mer än en gång. Var är Alaska? av John Green.

Karaktär på Å.
   Jag trodde att jag inte visste någon, men då glömde jag Alfons Åberg. Kakburken hos farmor och glassen i garderoben och långkalsongerna i frysen och spöket på balkongen och alltihop.

Å är O:s systers bokstav så O vill att jag avslutningsvis ska berätta om vilka litterära systrar jag minns bäst.
   Jessica och Elizabeth Wakefield. Systrarna Bennet. Systrarna March. Sommarsystrar. Systrar i jeans. 

Läsning den 12 februari

2002: Ballongfararens morgon av Anita Eklund Lykull.

Jag vill inte fråga "Läser tonåringar fortfarande Anita Eklund Lykull?" och låta hopplöst gammal, men gör ni? Gör de? Gör DET! Men ni får leta på biblioteket för Bokus och Adlbris säger slut.
   Jag tyckte att hennes böcker var jättebra på det där vardagsfina och livsomvälvande ung vuxen-sättet. Om jag ska tillåta mig att läsa om några böcker i år kan det verkligen vara hennes. Eftersom det är tio år sen blir det i princip nyläsning ändå.

2007: Brick Lane av Monica Ali.

Kurslitteratur när jag läste litteraturvetenskap. Det var mycket sånt den våren. (Är det vår snart? Snälla?)

Bokalfabet 2.0 - Z

Direkt från källan: veckans upplaga av bokalfabetet!

Först fem ord på Z. Koppla dessa framkrystade ord till en, två eller kanske fem boktitlar:

Zygot

Zen

Zoo

Zooma

Zenit

Carmen, Lena, Tibby och Bridget har varit vänner mer eller mindre sedan de var zygoter. Deras mammor blev vänner när de väntade barn och tjejerna betraktar sig som systrar. När de börjar tillbringa somrarna och sedan alltmer tid ifrån varandra delar de ett par jeans som skickas mellan dem. Systrar i jeans av Ann Brashares. Alla tjejerna har olika intressen. Tibby zoomar in då och då, filmare som hon är.
   Var det inte längesen jag nämnde Jessica Darling? Nej, kanske inte. Men Marcus Flutie mediterar. Och det är ju väldigt zen. I fjärde boken, Fourth Comings, av Megan McCafferty.
   Inte är det något zoo direkt utan snarare en veterinärklinik Laurel börjar arbeta på efter olyckan där hela hennes familj omkommer i The Beginning of After av Jennifer Castle. Men i alla fall.
   Zenit är en punkt på himlavalvet. På himlavalvet finns stjärnor. Och ni borde läsa The Fault in Our Stars. En gateway drug till John Green. Cancer och kärlek och grejer.

Sedan vill jag att du presenterar en karaktär med Z i inledningen av för- eller efternamnet, eller mitt i om det funkar bättre. Det är inte så himla petigt.

   När jag försökte reda ut om jag någonsin läst en bok på Z kom jag på att jag läst om Zeina och Nalle. Högstadiekärlek av Sören Olsson och Anders Jacobsson. Men jag kommer inte ihåg Zeina. (Eller Nalle.) Men hon börjar på Z. (Tack Zeina!)

Och slutligen till veckans fråga som handlar om en väldigt speciell zon, nämligen din bekvämlighetszon när det kommer till läsning.

Hur ser den ut? Extremt snäv men otroligt trevlig.
Hur ofta tar du dig utanför den? Alltför sällan förmodligen.
Hur brukar resultatet bli då? Ibland blir jag positivt överraskad, men många gånger blir jag påmind om varför jag hänger i min zon.
När hände det senast? Det största klivet utanför bekvämlighetszonen var februari förra året när jag läste Hungerspelen (och det gick bra). Sedan dess ha det varit några studiebesök i sörjan under hösten/vintern med Hannas högra hand och Bryta om till exempel.

Jag har inte läst City of Bones

Än.

Men idag ökade chansen för att jag kommer att gör det.
Jag tog det enorma klivet från ungdomsavdelningen till fantasyavdelningen. I verkligheten handlade det väl om högst några steg på biblioteksgolvet, men mentalt... Woosh! Ljusår.
   Där låg den och visade framsidan för mig. Stadssiluett och nån kille som liksom strålar. Så jag tänkte "Nu gör jag det!" trots att ryggsäcken redan var rätt så välfylld.

Jag läser bara contemporary/"vanliga"/"verklighetstrogna"/nutidsskildringar med några få undantag. Harry Potter, Twilight och Hungerspelen. Cassandra Clare känns som nästa steg. Jag ska ärligt säga att jag sållar bort ungefär 95% av alla blogginlägg jag läser för att de handlar om fantasy/paranormal/steampunk, men jag har inte kunnat undgå The Mortal Instruments så jag tänker att jag borde ge det en chans.

Ja? Nej? Absolut? Absolut inte? Prova det här istället...
Synpunkter mottages nedan.

Om du var jag

av Jessica Schiefauer.

Agnes träffar en kille som för en gångs skull vill ha henne och inte Louise. Agnes älskar sin bästis, men ibland blir det lite jobbigt. Alla vill ha Louise. (Men vad vill Louise?)
   Louise drar till Grekland själv trots att de planerat att åka tillsammans. Men det var innan Hannes kom in i bilden. Agnes är helt uppslukad av honom. Otroligheten att någon kan vilja ha henne...
   Men Louise då? Varför hör hon inte av sig? Varifrån kommer alla hennes pengar? Vem bultar hotfullt på dörren till lägenheten?

Jag klarar inte riktigt av böcker som den här. Vill slänga den åt sidan när Agnes återigen drar in magen. Kroppsångest och mindervärdeskomplex är självklart värt att skriva om, men åh vad jag hatar att läsa om det. Om det inte vägs upp av ett språk som kittlar mig. (Lex Wintergirls av Laurie Halse Anderson.) Inte för att Schiefauers språk är dåligt. Klibbigheten på Agnes jobb lägger sig till exempel som en hinna över huden och flottet sätter sig i kläderna trots att det "bara" är ord på en sida. Det blir ändå inte tillräckligt för mig (mvh/Jobbighetsfobikern).

Mysteriet med Louise som det hintas om i baksidestexten, hur Agnes börjar nysta etc., väntade jag mig mer av. För mig blev det mest ett "jaha" och "Så oväntat var väl inte det?" och "Om Agnes varit lite mindre fixerad vid sin egen ocoolhet vs. Louises coolhet borde hon ha sett det för länge sen. Har hon aldrig undrat?"
   Men boken följer bara en kort tid av deras vänskap. När allt redan börjat krackelera. Jag får inte känslan av hur fullständigt översvallande övertygande Louise måste ha varit. Jag ser bara hennes trasighet.

---------------------------------------------------------------------------
En sak jag funderar på är hur vissa böcker kommer med "Behöver du prata?"-info och telefonnummer till BRIS. Tretton skäl varför av Jay Asher hade det på baksidesfliken. Den handlar om självmord. Finns det någon skala över ämnen som triggar självskadebeteende och behöver följas av sådan information? Eller vem bestämmer att det behövs ett nummer till BRIS? Och hur bestämmer man att Om du var jag inte behöver något?

Behöver du prata med någon du inte känner?
BRIS
Jourhavande Medmänniska

Beauty Queens

av Libba Bray

Flygkrasch. Tonåriga skönhetstävlingsdeltagare. Öde (?) ö. En före detta skönhetsdrottning med presidentambitioner. En Elvis-dyrkande diktator. Brittiska TV-pirater. Sjukt roligt.

Skönhetsdrottningarna har det gemensamt att de är snygga men de är sinsemellan olika (nåja, inte alla kanske...) och har ställt upp i tävlingen av olika anledningar. Miss Texas Vill. Verkligen. Vinna. Miss New Hampshire är med för att avslöja den smutsiga sanningen bakom tävlingen. Miss Rhode Island är med för att hon behöver pengarna. Miss Mississippi är med för att det är och alltid har varit hennes liv.
   Strandade på ön är frågan vad de ska göra nu. Hoppas att räddningen kommer snabbt och fortsätta träna inför tävlingen som bittra rivaler bakom påklistrade leenden? Gå Flugornas herre? Hålla ihop och utnyttja varandras styrkor för att överleva? De står plötsligt inför betydligt större problem än avsaknad av hårprodukter.


Bakom tävlingen Miss Teen Dream står The Corporation. The Corporation står för övrigt bakom det mesta i samhället och löpande genom boken görs reklam för TV-program man bara måste se! (Vampire Prom) och produkter man inte kan klara sig utan! (örsnibbspeeling). Fotnoterna i Beauty Queens är såna man vill läsa och när det blir längre reklamavbrott
stannar jag kvar för de är också hi-larious.


Jag försökte sammanfatta den här boken i senaste avsnittet av Bokalfabet 2.0 och skrev : "feministisk actionkomedi/politisk satir/kärlekshistoria". Ungefär så är Beauty Queens. Den gör upp med stereotyper och lyfter fram HBTQ-frågor och ger en tillspetsad bild av konsumtionssamhället, kändiskulturen och utseendefixeringen.
   Man både skrattar och morrar åt samhällets sneda föreställningar. Det är #sexism och #homoriot i bokform och övistelsen blir en lektion i feminism och självkänsla för människor som indoktrinerats i läran om hur de ska uppträda för att bli accepterade.

En av mina "favorit"produkter? "Bipolar Bears, The Corporation's cuddly combination vitamin and mood-leveling drug marketed to tween and teen girls. Bipolar Bears banish bad moods and keep you beauty-queen perfect."

En enkät

Denna söndag har jag prokrastinerat med en enkät som Johanna K svarade på  tidigare i veckan. Kan ju lika gärna dela med mig av resultatet tänkte jag.

Senast lästa: Om du var jag av Jessica Schiefauer.
Senast köpta bok: The Fault in Our Stars av John Green.
Senast lånade bok: Beauty Queens av Libba Bray.
Senast fådda bok: Institutionen skänkte bort avhandlingar så jag "fick" (det vill säga tog) till exempel Approaching the Future av Frances Hultgren och Att söka information för att lära av Louise Limberg. 


Favoritbokhandel: Pass. Alltså, det händer att jag besöker en fysisk bokhandel men jag kan inte påstå att jag har en favorit.
Favoritbibliotek: Stadsbiblioteket i Landskrona. Så mycket att jag stoltserar med tygkassen. Gillade Sambibioteket i Härnösand när jag var där och biblioteksturistade. PUNKTmedis i teorin, men jag har aldrig varit där.
Antal lånekort: 7. 


Använder som bokmärke: Bibliotekskvitton. Bokmärken. Minnet. Vad som finns tillgängligt och inte är skadligt för boken.
Favoritfärg på bok: Grön. Lila. Orange. Röd. Men vad menar man egentligen? Ryggen som står utåt i bokhyllan? Mina ryggar är väldigt blandade. Om jag var tvungen att välja en färg à la det här stället skulle jag nog kunna gå på grönt. Eller orange. M.a.o : sak samma.


Favoritmat/snack vid läsning: Knäckebröd. Inte supersmart med tanke på favoritställe att läsa på.
Favoritdryck vid läsning: Te. Men eftersom jag helst ligger och läser brukar jag varken äta eller dricka under tiden. Opraktiskt på något sätt.
Favoritställe att läsa på: Alltid : sängen. På sommaren : balkongen.


På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: 122 i David Leithans The Realm of Possibility.


Den här boken köper jag till en förälder: En förälder? Browsar underavdelningen "Föräldraskap" hos adlibris efter böcker jag aldrig läst men som verkar passa... Sex, sprit och ätstörningar : tonåringarnas handbok till föräldrarna och/eller Fem gånger mer kärlek och/eller Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två.
   Min förälder? Mamma skulle nog uppskatta en deckare.
Den här boken köper jag till min bästa vän: Något som får henne att komma vidare från Twilight? (Förslag?) Annars den bok hon verkligen vill äga men inte kan köpa för att hon är pank. (Förutsatt att jag har råd.)
Den här boken köper jag till en partner: Frågar adlibris. (....) Men avdelningen för "Dating, relationer, samlevnad & äktenskap" kanske inte är the place to go när man letar efter en present till sin partner? Annars verkar där finnas en överflöd av tips, råd och regler. Jag skulle nog ge personen en bok jag gillar själv men samtidigt tror att personen i fråga skulle uppskatta.


Favoritgenre: Contemporary young adult fiction.
Favoritformat: Rätblocksformatet. I hanterbar tjocklek.
Författarfavorit: Sarah Dessen. Melina Marchetta. John Green. E. Lockhart.
Den tjockaste bok jag läst: Borta med vinden?
Den tunnaste bok jag läst: Pixiböcker som Fyra lejon äter middag. På senare tid Den första gång jag såg dig... .
Favoritljud när du läser: Hyfsat tyst. Jag har svårt att slappna av i röriga miljöer.
Favorittidning: Sportbladet.
Prenumererar på: MåBra.
Favoritbokblogg: Till exempel Forever Young Adult och Bokgläntan.
Mitt bästa bokminne: När jag fick Deathly Hallows kanske?


Senaste bokfyndet: Fyndet as in "woohoo, bara 19 kronor!" eller fyndet as in "oj, den här hade jag aldrig hört talas om, men den var ju skitbra!" som Jane Fallons The Ugly Sister? Okej, där fick ni båda två.
Senaste impulsköpta bok: The Fault in Our Stars egentligen. Men ännu mer The Ugly Sister för den hade jag inte ens hört talas om när jag klev in i bokhandeln.


En bra bok att ge bort: Beror naturligtvis på vad man vill säga, sammanhang och mottagare. Jag tror inte att det finns någon bok som alla borde läsa. (Vore det inte jokes om jag plötsligt avslöjade titeln på den ultimata gåvan? Godhetens kraft : konsten att göra gott säljer slut på rekordtid. (Nej, jag har inte läst.))
   En riktigt fin anteckningsbok.
Bokgenre som jag undviker: Deckare/kriminalromaner/thrillers. Fantasy. Paranormal. Science fiction. De flesta faktiskt.
Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Skänker. Slänger. Skickar till bloggläsare som vill ha dem.
Så här håller jag koll på vad jag läst: Min bokbok. Ett vanligt, billigt, linjerat A5-block.
Så här sorterar jag min bokhylla: Min skönlitt stod i bokstavsordning efter författarens efternamn på ett hyllplan, men nu står de olästa böckerna i ena änden. På det andra hyllplanet har jag fått stoppa in de senaste köpen bland avhandlingar och ordböcker. Och så har jag lite gammal kurslitteratur undangömd i ett skåp. Men samlingen är fortfarande så liten att den är överblickbar utan system.
Nästa bok jag ska läsa: Trasig soppa tror jag.

The Fault in Our Stars

av John Green

Hazel är döende. Lite mer döende än de flesta andra eftersom hennes lungor suger på att vara lungor och en dag kommer att dränka henne och ingen mirakelmedicin i världen kan hindra det utan bara skjuta det på framtiden.
   Augustus Waters har inte cancer längre. Han har å andra sidan inte längre ett komplett set av sina originalben, men han är på en bergochdalbanetur som bara går uppåt. Och han vill ta med sig Hazel.
   De träffas på en stödgrupp för ungdomar med cancer (var annars) och det säger klick typ direkt (med ett mindre farthinder som är på väg att ta död på vad-det-nu-är-som-håller-på-att-hända innan det hinner starta) och de gör som coola kids gör: läser varandras favoritböcker (übersweet!!!) och sen fortsätter boken att vara makalöst bra så läs den.

Hazel har en utläggning om hur vissa böcker är sådana att man måste prata om dem och rekommendera till alla medan andra blir så personliga att man inte vill eller kan berätta om dem för någon. Jag skulle vilja rekommendera The Fault in Our Stars till alla men jag vet inte om jag har några ord för att göra det. Helst vill jag bara räkna upp massa scener och citat och säga "Åh!" eller "Åh, Augustus..." eller "Det var så roligt när..." eller "Tårarna bara svämmade över när..." eller "Isaac!!!!" eller "Tänk att X dök upp!" o.s.v. i oändlighet.

Alla kommer naturligtvis inte att läsa den här boken, men många kommer att göra det. Vanliga John Green-fans och så nya fans som dras till en bok om cancer. Men det här är inte den typen av cancerbok som Annas pappa (eller Nicholas Sparks) skriver. Det är heller inte en vanlig John Green-bok om det nu finns någon sådan. För det första är berättaren en tjej, men Green har alltid haft intressanta kvinnliga karaktärer som på sätt och vis varit huvudpersoner. För det andra är det en kärleksroman. Men egentligen finns alla ingredienser med. Bara förpackade på ett lite annat sätt.

Det är inte enbart cancer och död. Det är en bok om liv och kärlek och allt annat som är värt att skriva om. Det är okej att skratta och älska men också att bryta ihop över hur jäkla orättvist det är att vara sexton och döende eller över andra saker som inte är på liv och död men känns så.
Det är också en bok om böckers fantastiskhet.

Men det är en bok om cancer och död. Jag ska inte säga något dumt om att "Gråter du inte när du läser är du en känslokall robot", men jag skulle tro att tårar i någon utsträckning är vanligt förekommande vid läsning av TFIOS. Mina ögon kunde vätskefyllas vid de mest oväntade ställen redan från ett tidigt skede innan det blivit så sorgligt som det skulle kunna komma att bli. När det inte var mer sorgligt än att jo, just det, Hazel är döende. Alla är döende.
Utom Max Mayhem. Max Mayhem överlever alltid.

Paper Towns

av John Green

Tänk vilka äventyr man kan ha i en minivan. I alla fall om man som Q bor granne med Margo Roth Spiegelman och en natt blir utsedd till chaufför på en hämndodyssé i ett sovande Orlando.
   I alla fall om Margo Roth Spiegelman är denna närmast mytiska varelse som kan göra vad som helst och som Quentin varit besatt av i evigheters evigheter. Och nu har hon valt honom. Kommer allt att bli annorlunda? Kommer de att hänga i skolan de sista veckorna? Kommer Margo att sitta med Q och hans kompisar istället för med de populära typerna hon brukar umgås med?
   Nej. Efter en natt av äventyr försvinner Margo. Vilket hon brukar göra då och då så ingen reagerar utan väntar bara på att hon ska dyka upp med en galen förklaring. Men när dagarna går utan att hon kommer tillbaka inser Q att den här gången är annorlunda och att det är upp till honom att följa spåret som Margo lämnat efter sig.

Några som får stå ut med Quentins besatthet är hans bästa kompisar Ben och Radar som är besatta av andra saker. Ben av att hitta en tjej (en honeybunny) som vill gå på balen med honom. Radar av att underhålla Omnictionary (vilket märkligt nog inte hindrat honom från att skaffa en date till balen). Q är inte intresserad av balen, men okej, om Margo ville...
   Grejen är att jag gillar de här personerna och deras vänskap så sjukt mycket. Som Colin och Hassan all over again. Alla små detaljer som gör vänskapen trovärdig. Hur de vet allt om varandra, har sina interna skämt och hackar på varandra men ställer upp för varandra på galna saker. Deras egenheter.
    Jakten på Margo blir ett mysterium och där en annan bok skulle använda Q och Margos natt som tidsramen för hela boken blir den här bara upptakten till något mer. Och det är smartroligt och korkat roligt och fint på samma gång.

I'll Be There. I mars.

Satt och kollade upp de böcker jag vill läsa när jag läst de böcker jag ska läsa härnäst (there's no time like the future) och blev tvungen att göra små glädjeskutt.

I'll Be There kommer på svenska i mars!

Och? Vadå I'll Be There? Hur är det värt glädjeskutt?

Jo, det är en bok av Holly Goldberg Sloan som i synnerhet YA Crush pushat för i inlägg efter inlägg men som också älskats av andra bloggare. Den har sipprat in i mitt medvetande ungefär som robotboken gjorde och jag tror så mycket på den.

Jag hade ingen aning om att den skulle översättas, men jag läser å andra sidan aldrig några boknyheter så det är inte så överraskande. I mars alltså, Aldrig släppa taget, Holly Goldberg Sloan, B. Wahlströms. Håll utkik!

JGW : An Abundance of Katherines

Återvinner ett tidigare inlägg om An Abundance of Katherines. Som är en rolig bok.* Jag brukar inbilla mig att jag inte tycker om roliga böcker men det är just inbillning. Det finns så många olika slags rolighet. John Greens rolighet till exempel.

An Abundance of Katherines handlar om Colin Singleton som efter att ha blivit dumpad av sin nittonde flickvän (som precis som alla de övriga heter Katherine) dras i väg på en roadtrip, söderut från hemstaden Chicago. Följeslagare på och initiativtagare till resan är (enda) kompisen Hassan som egentligen helst tillbringar sin tid i TV-soffan och kollar på Judge Judy, men vad gör han inte för sin kompis?
   De hamnar i Gutshot. En håla i heta södern som har två saker: Franz Ferdinands grav och en fabrik. Och en befolkning med historier att berätta. Colin kan inte berätta historier. Eller viska. Men han är suverän på anagram, kan de första 99 siffrorna av pi, talar elva språk (däribland holländska, ryska, latin och arabiska) och tycker allt är intressant. Han är, eller har varit, ett underbarn, men är inget geni. Men nu tror han sig ha hittat grejen som ska få honom att nå genistatus. Med sin episka erfarenhet av att bli dumpad (av Katherines) ska han kunna knåpa ihop ett teorem (grafer och x-axlar och annat obegripligt) som ska kunna förutspå förhållandens utveckling och därmed reducera heartbreaks överallt.

När jag såg framsidan på den här boken blev jag lite tveksam för den såg matematisk ut och matte? Inte min grej. Men Colin är inte något mattegeni (han är bara sjukt mycket bättre på det än de flesta andra) han är egentligen bättre på ord - som jag. Och det underlättar när texten börjar brytas upp av grafer. Bli inte rädda för dem! För det här är en makalöst nördigt rolig bok. Nördroligt är my kind of funny. Fotnoter. Colins märkliga faktakunskaper. Hassan och Colins vänskap. Citat:

"Of all the major human mysteries - God, the nature of the universe, etc. -

he knew the least about tampons. To Colin, tampons were a little bit like

grizzly bears: he was aware of their existence, but he'd never seen one in the

wild, and didn't really care to."

---------------------------------------------------------------------

*DISCLAIMER! Eftersom det finns olika typer av rolighet är det möjligt att just Du inte kommer att roas av just den här sortens rolighet. Eventuellt bestrider du påståendet som föregår asterisken. Men läs boken ändå. För den är rolig.